) I kd Bs I ce nm ee kland. , representanter till sådana öfverläggningar, då det r hos oss lyckligtvis ej alldeles saknas sådana, som både kunnat tänka och tala i ämnet. En sådan hade säkerligen riktigt uppfattat Sverges ställning till denna fråga, som var den att afbida tiden, då de stora affärsstaterna toge något steg för att uppnå det verkligen önskvärda målet. Men denna tid torde ännu yara mycket aflägsen, ty man har ännu icke kommit ett tuppfjät framåt i förverkligandet af idn, och nya öfverläggningar förestå. Danmark fattade ock rätt sin ställning, då det, ehuru närmare beläget det europeiska affärslifvets centrum, ansåg sig i betraktande af sin obetydlighet böra afvakta hvad andra stater och specielt Tyskland i detta fall åtgjorde. Danmark tyckte förmodligen, att det ej anstod detsamma att gå i spetsen. Men Sverges representant tyckte annorlunda. Han kom hem ifrån Paris med carolinen så godt som färdigpreglad. Det betydde intet, att vi lågo i en vrå af verlden. Finansministern var genast vunnen, och regeringens förslag till riks-. dagen lät icke vänta på sig. Hvad har man vunnit med detta steg annat än upprätthåliandet af 1 den gamla egendomliga ära, som vi någon gång , förut visat oss angelägna om och som vi ofvan karakteriserat, Vi se sålunda ingen annan nytta af åtgärden än den, att några som resa utrikes hafva mindre besvär att förse sig med reskassa, förutsatt nemligen, att ej myntet genom sin fulhet blir mindre begärligt, så att agio på denna grund får :I betalas. Men en bestämd olägenhet har denna pregling med sig. En stor del af detta mynt komI mer, sedan första nyfikenheten att få se det lagt sig, att vandra utrikes, hvarifrån vi väl få vänta ; på dess återkomst. Att så kommer att ske, kan väl tagas för afgjordt, äfven om det ej skulle vara I pregladt på det oförsigtiga sättet som vårt silfvermynt, att det nemligen kan blifva föremål för nedsmältningsspekulation eller s. k. singulier privatIbanksrörelse. Åtgärden skall sålunda öka riksbankens bekymmer att hålla den metalliska kassan vid sin lagligen påbjudna höjd, hvilket bekymmer under vissa tidskiften är, som man vet, icke så litet, genom den exceptionelt svåra funktionen, som åligger samma bank att upprätthålla värdet af ej allenast egna, utan äfven privatbankernas sedlar. Hvartill skuile det då tjena att under sådana förhållanden lägga sten på börda? Om upphofsmannen till denna af Sverge nu vidtagna åtgärd tror, att den skall det ringaste bidraga till det internationella myntets realiserande i verlden, så befinner han Sig i samma villfarelse som myggan, hvilken icke ens bemärktes af den oxe, på hvilken hon trodde sig utöfva ett mycket besvärande och starkt tryck. Huru man än ser saken, är den åtminstone onödig. Vi bafva äfven, det måste vi erkänna, ansett den för temligen oskadlig — hvarför vi icke heller förut gjort några invändningar emot densamma — och skulle möjligen äfven nu låtit den passera, om myntet baft ett sådant utseende, att det varit hopp om att det någonsin skulle kunnat komma att göra tjenst som internationelt mynt. Så längt Dagligt Allehanda. Ett grekiskt lexikon härnäst Så när du verlden gifvit. Af dina opera det var bäst. Ty det blef aldrig skrifvit. Dessa Tegners ord till sin vän Hammarspik ega full tillämplighet på allt hvåd D.l! A. i myntreformfrågan behagat yttra före d. 8 Okt. Tidnmgen iakttog verkligen intilldess en försigtig tystnad. När denna bröts, så kom läsaren i tillfälle erfara att don Ranudos :! vetande ej var större än hans tillgångar i all-! mänhet. D. A. säger att man ej kommit ett tuppljät framåt till förverkligandet af iden.! Usterrike har likväl beslutit, liksom Sverge, att mynta 10-francs-stycken, och när 251 francs-stycken komma i rörelsen inom de fyra I: stater, hvilka utgöra kärnan för den inter-! nationella myntreformen så komma såväl i ; Österrike som i Sverge att preglas 25-francs; stycken. Med den 31 Dec. innevarande år ; upphör all pregling i Frankrike, Belgien, Schweiz och Italien af 2, 1, 2, 15 francs af 90 fint silfver och komma dessa att ersättas med det silfver af 5351000, hvilket såsom varande 6e proc. ringare halt, men bibehållande samma vigt som det äldre, förvandlar dessa silfvermynt till skiljemynt. I England hår! man tagit frågan i allvarligare öfvervägande, t sedan England funnit, att den går framåt li 1 I till och med utan Evglands medverkan. s Meningarne äro der delade emellan tvenne alternativa förslag: det ena att reducera den engelska sovereign till lik het med 25-francsstycket; det audra att helt enkelt antaga till nyi myntenhet 10-francsstycket (den svenskal: carolinen) derför att den mötsvarar 100 pence, t och denna omständighet skulle medföra en( betydlig lättnad i öfvergången. I hvilketdera 1 fallet som helst hafva vi i Sverge icke an-!c ledning ångra, att vi beslutit oss för preg-ls landet af just begge de myntstycken af hvil-1 f ( s i i ka det ena ofelbart blir Englands myntenhet. I Preussen, hvars representant vid myntkonferensen i Paris uttryckligen förklarade: att när Preussen gör någon förändring öfvergår det till en myntiot af guld, harj:i man nedsatt en kommission för att utreda bland annat kostnaderna för möjligen blifvande förändring, Man hör ihågkomma attli Preussen har en ofantlig massa pregladt silf-s vermynt i cirkulation hvars ommyntning! kommer ,att ådraga detsamma stora kost-! nader. Åro dessa förhållanden icke beteck-l1 nande för frågans lifaktighet och torde det redan 1 tillgjorda få anses vara vida mera än ettli tuppfjäto. Men äfven om mycket återstår atts önska och att tillgöra, hvarför skulle Sverge lt icke deltaga i lösningen af en stor samtidens 1 kulturfråga? Hvarken rikedomen eller folk-l4 mängden gifver uteslutande något berättigan-! de, utan torde en fåtalig nation som mastelt både arbeta och spara för att betrygga sins tillvaro likaväl som de stora affärsstaternax,qc böra gitva sin mening tillkänna och ansluta lt sig snarare för tidigt än för sent till frami åtskridandets sak. Vinner man blott upprätthållandet af den gamla egendomliga äran c som D. A. länge sedan försakat, så ligger äfven s häruti för oss en uppmuntran till fosterländsk sträfvan. Sverge bör för öfrigt gerna omfatta frågan, utan specielt afseende på Tyskland, f som närmare fyra femtedelar af Sverges ut-s rikes affärer ga till länder, hvilka betala med t guldvaluta, och det kan icke vara förenligts med klok hushållning, att oupphörligt med(c kostnader som kunde besparas förvandla t denna till sifvervaluta. D. A. kan fråga sin ! egen handelsreferent, som säkerligen kanlt Ä E I f i E upplysa att vexelaffärernai pund sterling och francs eller guldvalutor oupphörligt äroitilltagande, dä omsättningen i tyskt mynt eller silfvervalutor är här i aftagande. D. A. prisar Danmark fördess stillatigande och anser att detta härrörde af anspråkslöshet. Det är dock allmänt bekant att Danmark har fördel af Sverges nuvarande olämpliga mynt11 system, och danskarne äro alltför affärs siga att vilja påskynda någon förändring ilv detta förhållande. D. A. klandrar regeringen som sändt ett stumt ombud till myntkonfe-1 ren i Paris och försäkrar: att det lyckligt-t vis ej saknas sådana som både kunna tänka (c 1 1 1 och tala i ämnet,, Med ett stumt ombud borde likväl D. A. åtminstone varit mest belåten, då tidningen velat att ingenting Skalla 3 cal-an åta Ått utvätta Ådatta