BISSE EPP EDUCA BIE Ch TIGER AE RET IRIURE PIE En väckt motion om anslag till länets skarpskytteföreningar för anskaffande af ammunition och till målskjutningspremier, blef med 17 röster emot 15 afslagen. Afven år 1869 skulle med 1868 års kronoutskylder upptagas en landstingsskatt af 15 öre på hvarje riksdaler bevillning enligt 2:dra artikeln. EZONOMISKT. Uti den kongl. förordningen af den 31 li angående prägling af svenskt guldmynt läses: Denna förordning kommer att tilllämpas från och med den 1 instundande Oktober,. Rätta betydelsen af dessa ord synes ej alla hafva uppfattat; minst de som den 1 Oktober togo för gitvet att caroliner skulle finnas att tillgå i riksbanken. Förordningen innebär en föreskrift för k. myntverket: att myntning af dukater skulle den 1 Oktober alldeles upphöra, och att alla de, vare sig riksbank, bolag eller enskilda personer, hvilka till myntverket sedermera inlemnade guld till utmyntning, skulle återfå detsamma. utmyntadt till caroliner, af. skrot och korn som sagde förordning bestämmer. Man bör ihågkomma att myntslegning tillkommer kronan och att riksbanken icke är k. myntverkets principal utan dess kund, Riksbanken har ingen skyldighet eller behof att skaffa sig caroliner och sprida dem i rörelsen. Hvad bänkofullmäktige härvid åtgöra måste anses tillkommet af en viss benägenhet för reformen och insigt derom, ått densamma kommer att medföra ganska påtagliga fördelår för riksbanken. Emellertid hafva fullmäktige införskrifvit en mindre post guld och bestämt att utvexlingspriset skall tillsvidare utgöra 720 öre rwt samt invexlingspriset 715 öre rmt för hvarje carolin. Jemför man denna skilnad med den förutvarande. af från. 15 ända till 50 öre bestämda skilnåden emellån utöcH invexlingspriset å dukaten, så innefattar förändringen ett stort och vigtigt framsteg. För sjelfva sakens skull hoppas vi att i en ej aflägsen framtid denna marginal skall först nedsättas till 2 öre rmt och sedan alldeles försvinna. De enskilda bankerna, filialbankerna och bankirfirmorna, vanda att gå allmänhetens önskningar i möjligaste måtto till mötes, hafva, enligt hvad man, ur en notis tagen från Posttidningen och införd på annat ställe i tidningen kan ichemta, träffat öfverenskommelse, att emottaga carolinerna till riksbankens utvexlingspris. Då man har sig bekant, att åtskilliga af dessa banker hafva många bankkontor, så kan med säkerhet antagas att den träffade öfverenskommelsen gäller .mellan 80 a 920 kon: tor der större eller mindre penningaffärer. förekomma. Den enskilde behöfver således : icke mycket bekymra sig ifall han skulle! blifva erbjuden betalning i caroliner efter 720)! öre stycket. Riksbanken torde icke på länge behöfva tillämpa sitt invexliogspris. Hvad:! utvexlingspriset beträffar så anse vi det vara! bestämdt eiter noggrann och mogen ompröf-! ning till en lika önskvärd som billig siffra: Vi hafva deremot ingen erinran att göra, ! utan uttrycka den förboppning, att just den : siffran skall betecköa öfvergångsbryggan från ! silfvermyntfoten till en myntiot af guld, öf-( 1 4 1 vertygade att inga betungande utgifter i och för öfvergången komma att drabba riksbanken. Att förändringen deremot väloch klokt genomförd kommer att bereda riksbanken liksåväl som alla sedelutgifvande banker, hvilka äro eller blifva förpligtade att infria sina egna banksedlar med mynt, stora besparingar, det ligger i öppen dag. Guld är lättare att transportera än silfver då det är fråga om samli ma värdebelopp. Guld är billigare att ut-ls mynta än silfver, ty slägskatten är i förralt fallet 2 pr mille och i senare fallet 70 pr!l mille, hvadan för hvarje invexlad summa lt: banksedlar en besparing göres af 5e pr mille, eller mer än en half procent. Denna minskning i 1 utgift tillkommer alla sedelutgifvande banker 1 under förutsättning att de allä komma attlc invexla sina banksedlar med mynt; men un-( der nu varande förbällanden tillfaller denna be11 tydliga besparing ensamt riksbanken, som der-f för har all anledning främja reformens fram1 gång. 1 Denna reform kommer såsom alla andral att möta motstånd af dem som med fåsa sele hvarje framåtskridande isynnerhet på det eko1 nomiska området. Dagligt Allehanda, sin roll lr trogen, har uppträdt först och främst emotlåö 1 I Y 1 Y 1 I I t 1 ö 1 ; I det nya guldmyntets prägling och dervid gjort så obefogade anmärkningar som: att globen icke sitter i centrum utan uppklämd emot öfre randen; att bokstäfverna som utmärka valören äro så oproportionerligt stora att de blott genom att packas in till hvarandra kunnat få rum; att I:tan i I carolin står så nära l:tan i 1868, att man vid första påseendet antingen läser 11868 eller 11 caroliner. Den, som i afseende på globens. placering ser så illa, saknar hvad man kallar ögacö och bör känna sig tacksam att bokstäfverna i som utihärka valören äro stora. Den, som läser så illa, att han med ledning af på carolinen befintlig inskription vågar påstå att! man kan missuppfatta siffrorna antingen tilllt årtalet 11868 eller till 11 caroliner, har på-Jt tagligen ännu icke lyckats få se en carolint på nära håll. Beträffande det konstnärliga s eller sjelfva stampens gravyr anse äfven vilå att första upplagan lemnar åtskilligt öfrigt r att önska, men ingalunda viunas nödiga fi bättringar genom obefogade anmärkningars!1l framställande, hvilket D. A. låtit komma sigs till läst. f Sedan vi sålunda frånsagt oss så väl in-(s stämmandet i D. A:s klander som godkän-i nandet af det nya guldmyntets utseendei sin helhet, torde dock skälig rättvisa kräfva att!r ) C e t t man erkävner lämpligheten af, att det nya guldmyntet fått ett svenskt namn och att detta såväl som myntstyckets värde i francs blifvit tydligen i-pregeln utmärkta. Man kan ej lägga för stor vigt vid denna omstindighet, särdeles då detär ett nytt mynt, som skall banalt sig väg i föreställningssättet. På carolinens finnes jemväl utmärkt att den är preglad af 90:dedelar fint guld, hvilket var desto mera dc nödvändigt som dukaten hade S9go:delars finhet. För öfrigt har utrymmet vid detta till-1 fälle mindre tagits i anspråk för royautenss imposanta emblemer, än tillförene, hvilket ärs en gärd åt den praktiska nyttan, D. Ad uppgifver: att såväl heraldikens som numiss matikens första regel är: ju mindre yta, julr Vv 0 b t mindre emblemer, hvilken uppgift är fullkomligt tillämplig för skådepenningar. Men ty-. värr har man funnit att mynt, som måste utlemnas i allmänna rörelsen, bör hafva så 3 Titat ahanvannad ata cn 44 As a