son med sitt alltid vil detta oaktadt allt ursinnij vudet. O. begaf sig dere förstugan och anställde garne i ett der stående, anns ingenting. Då de och 0. skulle Jägga sig, ett häftigt slag I hufvude ljusstake, hvari ljuset, som satt i staken, föll ur densamma och naturligtvå slocknade. ÅA. tände det likväl genast åter. Ufhn att säga något, gick O., som i motsats till A. PUtid haft ett fridsamt lynne, och lade sig. Då Puset åter tändes, fann man att O. blödde starkt) A. blef genast orolig och yttrade: Jag blir olygklig för detta,. Redan samma afton sökte man aff få rigabalsam för att stryka på Olssons sår, mel då kontorspersonalen edan lagt sig, afstod mankderifrån. i Alldenstund de vid dråpåt närvarande synas hyst stor fruktan för Anderssoils vildhet, vågade de ej omtala huru det tilgått O. fick skadan, utan hade man än uppgifvit attj O. fallit ur sängen och dervid stött sig i hufvu än sagt att han ramlat emot en gryta och sålukda skadat sig. Detta gjorde också att icke saken omedelbart blef beant för polisen, så mycket mindre som O. sjelf icke för någon besökande uppgifvit förloppet och för öfrigt snart blef sanslös. Enligt läkarebetyget var Olssons död en följd: af den honom tillfogade skadan, hvilken varit så mycket betänkligare, som hans hufvudskål, der slaget träffade, varit tunn och genomskinlig. Vid det förhör, som i går anställdes med Andersson i poliskammaren, erkände han sig ha begått det ifrågavarande brottet på det sätt som ofvan blifvit Perättadt. Han förnekade sig ha hyst agg till Olsson, utan blott blifvit uppretad. derför att denne beskyllt honom för att ha stulit portmonnäen och visiterat hans fickor. (G. P.) och häftiga lynne blef e och slog O. i hufir, nödgad af A., ut i isatiom efter pennin. tillhörigt skåp. Der r kommit in i rummet A. honom bakifrån med en trekantig jern