Hr Cornelius, som reserverat sig mot utskottets betänkande, angående prestoc! pastoralexamina, åberopade sin reservation, hufvudsakligen innehållande, att samma skäl som förmått utskottet att låta prestexamens humanistiska del falla, torde kunna tillämpas på denna examen 1 sin helhet. Ett alldeles iknande prof vore förut resteradt inför vederbörande fakultet, och då orde väl en förnyad pröfning inför domkapitlet anses obehöflig, såvida man ej ansåge denna senare myndighet böra utöfva någon slags kontroll öfver prestbilningen vid universitetet. Man sade, att prestexamen vore nödvändig, för att röfva ordinandens religiösa och moraliska ståndpunkt, men såvidt reservanten förstod, kunde denna ståndpunkt aldrig utrönas genom en examen, som hade att göra med en pröfning af kunskaper, hvadan och då denna pröfning undangjorts vit universitetet, något skäl ej förefanns att inför domkapitlet ånyo aflägga samma examen. Till denna i reservationen uttalade åsigt om prestexamen gjorde reservanten under debatten det tillägg, att han ansåg ifrågavarande examen vara en tom formalitet och en gengångare från den tid, då de unga män, som utgingo från akademierna, vid inträdet i rättegångsverken och kollegierna underkastades förnyade prof. I afseende på pastoral-examen har hr Cornelius 4 sin reservation anfört, att han ännu mindre kunde godkänna utskottets åsigt om önskvärdheten deraf. Äfven under den nya form utskottet velat gifva åt denna examen, har densamma alla förut så allmänt öfverklagade olägenheter i sitt följe. Då härtill kom, att rätthålla studieintresset dess plamdda nytta att uppos de ordinerade presterna tydligen icke vinnes, ej en gång om man vill vidtaga den i sådant fall mera konseqventa utvägen att årligen kalla presterna till eller kanske ännu oftare införhör i kapitlet, anser han denna för prestbildningens apphjalpande rentaf skadliga examensinstitution böra all eles afskaffas. Under diskussionen tillade reservanten, att ett lagstadgande flnnes, som snart sagdt ålade presten att under 5 år glömma bort hvad han kunnat, för att sedan underkasta sig en ny examen, förenad med förödmjukelser. kom aldrig i fråga; ågot underkännande och den med någon djerfhet utrustade, om än aldrig så okunnig, slog sig alltid Le b dess undergående. nom pastoral-examen, under lygsamma ofta återhölls från att underkasta sig t att den mera Samma åsigt uttalades af hrr Torpadie och Schmidt, vilken sistnämnde instämt i br Cornelii reservation, för såvidt denna rör pastoral-examen. Till denna åsigt anslöt sig äfven hr Huus, gom anmärkte att, utom de rättvisligen ökade studierna vid universitetet, prestmänskulle undergå icke mindre än fyra examina. Voro dessa nödiga och nödvändiga, eller kunde icke en del af dem efterskänskas? Efter undergångna examina och prof vid universitetet kunde de öfriga gerna vara borta, enär de endast utgjorde ett repeterande, som vore onödigt, då allt hvad som genom en examen kunde utröras en gång blifvit utrönt. Man hade för prestexamens nödvändighet anfört, att ofta lång tid förflöt mellan dimissionsexamen och prestkandidatens inträdande i utöfning af det presterliga embetet. Detta kunde hjelpas: genom att föreJ skrifva det maximum af ti deremellan. Hvad som finge förflyta pastoralexamen anginge, vore denna så mycket öfverflödigare, som prester, hvilka icke undergått nämnde examen, i egenskap af vice pastorer ofta under långa tider skötte hela pastoralvården. Om den maning, som förmenades ligga i pastoral-examen fi ör presten att under utöfningen sitt kall fortsätta sina studier, hyste tal. ingen synnerlig hög tanke. Han ansåg det mera skada än gagna dessa studier, att man ville dirigera dem och nödga presten till en viss lexläsning, hvarigenom han förlorade intresset för de mera lefvande forskningar, som hans vigtiga kall och embete kräfde. Hr Nordström talade för prestexamens bibehållande ur den synpunkten, att det vore nödvändigt för biskop och domkapitel att pröfva dem, som till tjenstgöring inom kyrkan skulle utsändas. Re i fjerde seklet hade en sådan pröfning med adepterna egt rum, och hvad som då ansetts tillbör! igt och nödvändigt, vore än i dag oeftergifligt. för denna pröfnin; Det prof som aflades vi nder tidernas lopp hade formen Undergätt förändring. . akademien ansåg tal. ej fullgiltigt, helst mötetnyligen beslutit, att teologie rofessorerna vid universitet hädanefter icke borde Riehatva prebenden, hvarföre man ej hade någon garanti för de unga prestmännens renlärighet. I afseende på pastoral-examen, ansåg tal. densamma ej vara absolut nödvändig, men det skadade dock icke, att de män, som stodo i spetsen för kyrkan, visade sig under sitt fortsatta kall på en offentlig verksamhetsbana innehafva de kunskaper och de insigter som gjorde dem berättigade härtill. För öfrigt voro ganska många svårigheter förenade med denna examens borttagande, enär ändring i detta hänseende betingade en revision af de presterliga betordringsllearad. Vi nödgas Resultatet af diskussionen och de derpå voteringarne utföll ör dagen afbryta vår eg ee öljande sålunda: , 1:sta punkten godkändes med 43 röster mot 9 hvilka afgåfvos föl hemställan; 2:dra punkten g r en af biskop Beckman gjord odkändes med 31 röster mo 24. Minoriteten röstade för biskop Genbergs för slag, att prestexamen skulle höfvudsakligen blifvs en pröfning af de praktiskt-teologiska discipli nerna, samt att pastoralexamen ej borde vara obli gatorisk ; 3:dje punkten bifölls med 34 röster mot 21 som önskade bifall till hr Cornelii förslag on pastoralexamens afskaffande; 4:de, punkten, med hänseende till hvilken di Sonden yrkade, att densamma måtte helt och hållet utgå, godkändes utan omröstning. Betän kandet bifölls sålunda i sin helhet.