ee KR rn USKyM; Vvargual 1UCU JU YTISKG HVLwI marboningar och herrskapsbyn Aulnay, der at I Chåteaubriand hade ett vackert landthus, omgifvet af en ännu vackrare park, och der tInu för tiden finnas många skuggrika parker li I och trädgårdar, bebodda af de fria profes3t I sionister,, som lyckats samla sig förmögen8 het, något som ej är så ovanligt i Frank1, rike, der mycket produceras emedan ock :e mycket konsumeras inom konst och litterait I tur, och der för den skull den fria producenten får sitt arbete väl betaldt. nl Då madame Lemaitre hörde det jag på s I fullt allvar ville lära känna lifvet endast på den parisiska xcampagnan, något som hon föröfrigt fullkomligt gillade, bemödade hon sig -lom att finna ett passande tillfälle för mig hatt tillfredsställa min önskan, Det lyckades a henne äfven, och snart derefter var jag inNlackorderad hos en ganska älskvärd familj i 1 len by ej längt från Paris, der jag sedan tillh bragt hela sommaren och ännu uppehåller mig. I Man kan dels på jernväg, dels med omt S a Å ll nibus begifva sig till min by. I förra fallet kommer jag dit på något mer än en halftimme, från pariserstationen räknadt. I senare fallet åtgår det nära halfannan timme, -men då kan jag taga omnibusen midtuti Paris, om jag så vill. Och ofta har jag gjort de turerna, ty landet är visserligen bra, men man bör ej derför alldeles glömma bort staden, isynnerhet då staden heter Paris. Några timmar åtminstone i hvarje vecka må.Iste man egna åt stadslifvet. Då kommer man tillbaka till landet med så mycket friskare mottaglighet för goda intryck och då vi finner man landsbygden så mycket vackrare. Den som alltid bor på landet har bestämdt -licke förmåga att rätt uppfatta naturens I skönhet. Det är något qvaft inne i omnibusen understundom, men man får der göra bekantskap med mångahanda slags folk. Måhända skulle grefvinnan de Bassancourt falla i vanI makt, jag nästan befarar det, om hon fick I veta det hon en hel vinter i sina sklonger I mottagit ett fruntimmer, som är nog simIpelt att åka i omnibus, sida vid sida med Jen ppetit cultivateur i blus och en gumma med en duk virad omkring hufvudet och en Istor korg med ägg på knäet. Men af såIdant der grannskap har jag lärt mig ettoch lannat, son grefvinnan de Bassancourt beIstämdt icke inner till. Jag har åkt ej blott inuti dessa stora och förträffliga landtJomnibusar, utan, hvad värre är, äfven på taket af dem. Konduktören, som är både kusk, fraktgodsemottagare, kassör, kommissionär 0. s. v., allt till passagerarnes beqämlighet, småler så vänligt när han får se mig. Han har en märkvärdig förmåga att känna ligen folk samt till ock med att veta hvar de bo och hvad de heta, hvar de pläga stiga upp i omnibusen och hvar de lemna den. När jag säger han, menar jag minst ett halft dussin onduktörers som fara på denna linie och hvilka alla äro lika uppmärksamma, tjenstvilliga, rentaf förekommande, men hvilka också naturligtvis äro vana att få ett par sous i drickspengar af hvarje passagerare. Ah, madame! utropar konduktören, då ban får se mig anlända till stationen, och med en katts vighet klättrar han ned från omnibusens tak, der han varit sysselsatt med att stufra om fraktgodset, stm. alltid är af betydlig qvantitet. Madame behagar kanske sitta på taket i dag? Hvarför icke? Det är så utmärkt vackert väder och så skall jag säga att jag känner det lukta hvitlök från omnibusens inre; Se, det är en olägenhet ganska ofta med dessa omnibusar. Jag har aldrig tyckt om hvitlök och kommer bestämdt aldrig att tycka om den, hvaremot jag har en oöfvervinnelig passion för vällukter och för goda parfymer från Rimmel, Pinaud eller Societe Hygienique, hvilka man ej alltid finner inne i omnibusen. Alltså bestämmer jag mig för impörialen, takplatsen. Konduktören skyndar fram med en stege. Han räcker mig handen. Den är icke fin och beklädes aldrig med handskar vid andra tillfällen än då det är mycket kallt, men det är en bred och fast hand, vid hvilken man godt kan trygga sig, då man skall begifva sig upp på taket af en omnibus. Akta er, madame! Litet mer åt höger, annars trampar ni uti, en korg med smultron, nej, icke så mycket åt höger, om ni vill undvika att stiga i äggkorgeni.. Så der ja! Det eftersta sätet är beqvämast för er. Herrarne, vilja alltid sitta så långt fram som möjligt. År ni bra placerad, madame? Det ligger en hummer under bänken. Blif icke rädd, madame! Förträffligt! Jag känner mig riktigt stolt öfver att hafva nått en-sådan hög plats, från hvilken jag kan blicka fritt omkring mig, och jag skall säga, att det icke är alla fruntimmer, som våga sig på en sådan situation. Men har jag väl kommit dit, måste jag också stanna qvar till dess vi anlända tilllc hufvudstationen vid liniens slutpunkt, ty detlz är blott vid fartens början och slut man hadelr en stege att tillgå. De manliga takpassåge-j I E a f I Ar CI Lia bodinn. oh et vå NA rarne försmå stegen och klättra upp och ned efter behag, äfven då vagnen äri fart, på de små fotsteg af jern, hvilka finnas på framä sidan af omnibusen, nedanför kuskbocken, och jag har sett till och med fruntimmer, dock mest. bondqvinnor, begagna sig af dessa ( små jernpinnar, men det tycker jag icke om. I I På de omnibusar, hvilka besörja kommuni d kationen inom Paris, är det förbjudet förf fruntimmer att bestiga imperialen. 8 Alltså är jag på min plats, ibland byttor, r korgar och askar, en tupp, några dufvor, ens hummer och 7 å 8 herrar, hvilka anse sig kune na få röka, när de ej sitta inuti vagnen. Två lo af dessa herrar hafva hvar sin jagtbössa och hvar sin hund mellan knäna. En herre hars en svart, bredskyggig hatt och en lång, snäf,e svart rock samt ett breviarium i hand. Han o är mycket blek och mager. Det är kyrko-r herdens vikarie i byn der jag bor. Ett par!f andra herrar äro klädda i blå blusar, granntV broderade med hvitt omkring alla sömmar. s De äro röda och frodiga. Det är ett parll kultivatörer,, det vill säga bönder, också l från byn. Alla föra de ett högljudt sam-f språk, och kusken-konduktören deltager med t stor liflighet i konversationen, under det han ej heller glömmer hästarne, ett par stora grå,!c ntmärkta percherons, samt då och då blåser d i sitt horn elier smäller muntert med piskan. t Så bär det lustigt af... Det är en rättli fröjd att sitta så här på taket och se menniskorna kräla inunder sig. Jag tycker rik-0 tigt att jag är karl, såvida: det just skallld