dessa enklare vaxter, hos nvilka man allde les tycker sig sakna blommor. Men unde det att menniskan der nere i den varma yp piga södern knappast behöfver göra mer för att få sin föda, än plocka de läckr frukterna af de talrika träden eller buskarn och örterna, som sjelfmant der växa, så se det nästan ut, som hade naturen här upp ej att gifva oss till näring annat än det, son frambringas af vårt arbete, i vårt anlete svettn. Och dock är det icke alldeles så. En sto del af dessa enkla, af många likasom för aktade växter, som tyckas alldeles sakn: blommor, innehålla rikliga ämnen till närin och andra hushållsbehof; och då de derjemt äro så ytterst allmänna, att de betäcka stor: sträckor af detta till utseendet så enformige och fattiga land, vi bebo, så är det väl värdt att just vi uppmärksamma dem för att använda dem. Bland dessa växter äro svamparne och lafvarne de allra förnämsta. Svamparne ersätta köttet, lafvarne deremot spanmålen Medan de förstnämnda, åtminstone de högst utbildade bland dem, lefva i ett förgängelsens lif, plötsligt framskjutande ur marken och lika plötsligt förruttnande och försvinnande, tillhöra de senare det slag af växter, som synas snart sagdt oförgängliga, isynnerhet om vi taga hänsyn till deras litenhet. Allestädes, hvarest luften har tillträde till någon yta, der kan en laf förefinnas, och talrikt se vi dem betäcka våra berg och klippor, marken, trädens grenar och bark, väggarne och gärdesgårdarne. De uppträda ej sällan i ansenliga massor, och i vissa trakter. af landet, särdeles i de nordligare provinserna, äro nästan oöfverskådliga trakter betäckta af lafvar, hvilka ofta äfven förekomma der, hvarest andra växter måste upphöra; och slutligen se vi dem högst uppe på fjellens spetsar med sin närvaro bära vittne derom, att lifvet ännu der mäktar frambringa några alster. Vi finna dem sålunda företrädesvis ymniga i de nejder, der odlingen af sädesslag eller andra matväxter alldeles icke eller endast med största svårighet kan lyckas. För den, som utan närmare granskning betraktar dessa ofta små växter, som vi kalla lafvar, se de i allmänhet ganska lika it allesammans; och dock äro de högst olika, så att man väl kan säga, att vi i vårt fälernesland deraf hafva flera hundrade olika lag eller arter. Hos alla dessa består växen af två delar, den ena, hvilken vi kalla ål, som motsvarar andra växters rot, stam och blad, den andra, eller lafhusen (sporgömnena), som motsvarar frukterna hos de med ydliga blommar försedda växterna. Bålen ir hos lafvarne särdeles olika; än ser den ut om ett knippe af tagellika, förgrenade trålar, nedhängande från sitt fäste (mahnlafren, toflafven), än blir den mera utplattad som ojemna band eller smala bladflikar (jer andslafven, snölafven, asklafven), än ser den it som en liten upprät, afintrasslade grenar mycket tät, buske (renlafven), och än liknar len en målad fläck eller tunn skorpa, som ir tätt tryckt in till stenarne, barken eller räggarne. Lafhusen visa sig merändels såom små runda skifvor eller prickar på båens yta eller i dess kant; och genomskär nan en sådan liten skifva eller prick, så inner man inuti densamma långsträckta säckormiga rum, som äro så små, att det bevöfves en ganska ansenlig förstoring för att unna skönja dem och se huru de innehålla let fina stoft, som utgör dessa växters frön. omellertid är det ej endast genom dessa mot jen svarande organer som lafvarne kunna ortplanta sig; på ytan af deras bål framräda stundom de inre delarne såsom ett vitaktigt pulver, hvilket bortföres af vinlen eller vattnet till annat ställe och der ser upphof till nya Jafvar. Och likasom lafvarnes särskilda arter till itseendet äro ganska lika hvarandra, så öfrerensstämma de allra flesta jemväl deruti, ut de ega uti sig en större eller mindre nängd stärkelse jemte växtlim, färgämnen n. m. d. Det är ock detta, som gör, att vissa afvar kunna af oss med så mycken fördel användas dels till föda, på samma sätt som sälesslagen, hvilkas korn jemväl innehålla stärelse, dels till läkemedel för det ymniga slem le innebålla, och dels till färgning m. m. — Vi veta mer än väl, huru renarne i våra fjellrakter lifnära sig af den der allestädes allnänpna renlafven — eller, som den allmänneigen kallas, renmossan, ehuru den ingalunda ir någon mossa; — och mången klok landtwushållare äfven i de nedre delarne af Sverge var ofta af denna lafart tillredt ett godt foler åt sina kreatur, när höet trutit honom. Vi känna alla, att trakter finnas, der lafvarres bruk till föda är sedan gammalt bekant åväl i kalla trakter (t. ex. Island) som i reta (t. ex. Mannalafven i Orienten), och väl ;ekant är icke allenast huru islandslafven ned fördel begagnas till lindrandet af bröstjukdomar, utan äfven huru från vissa delar vf vårt fädernesland ofantliga massor färg) I öfverensstämmelse med de för k. patriotiska ällskapet gällande stadgar — att i fäderneslandet ;efordra den allmänna hushållningen och der sprida yttiga kunskaper — och närmast dertill förannledt af de högst bekymmersamma förhållanden, vilka framkallats af flerstädes i vårt land fellagna skördar — anvisade sällskapet under det i Tidne året medel till utgifvande af en af underknad sammanfattad, med en kolorerad plansch försedd framställning om Våra bästa Matsvamvar., som i 10000 exemplar gratis utdelats till olkskolorna och nu finnes tillgänglig i boklådorna till ett pris af 25 öre. Sällskapet trodde sig på detta sätt kunna verksamt och till en betydande del af befolkningen sprida kännedomen om dessa naturalster, hvilka företrädesvis under hårda missväxtår äro egnade att ådraga sig all upp: märksamhet till följd af sin rikedom på näran ämnen, sin ymniga örekomst allegtädes i vårt land samt sin lätta insamling och beredning till föda. Men då svamparne ej äro de enda eller rikligast hos oss frambragta växter, som kunna med allt skäl benämnas nödbrödsämnen, utan detta i kanske lika hög grad är fallet med åtskilliga af våra afarter, så beslöt sällskapet att äfven för innevarande år använda en summa fill utgifvandet af en anvisning till dessa växters begagnande. Denna anvisning, som undertecknad erhållit i uppdrag att sa manfatta, och som jemte en kort fattad frimställning af lafvarnes utseende, insaming och användnin meddelar torkade exemplar af de der: omnämnda arterna — hvilka helt visst bättre än någon afbildning eller beskrifning skola underlätta deras säkra ivenkännande — skall, enigt sällskapets beslut utdelas gratis i free exemplar till rikets folkoch landtbrui ksskolor. Det är att hoppas, att härigenom uppmärksamheen gkall allt mera riktas på dessa nödbrödsämnen, så att de varda rätt kända och alimänt hevagnade samt i sin mån bidraga att afvända eller lindra den nöd, som felslagna skördar framkalla nan da häafallkning