er en SN ÄR. kart RE engelsmän. — Stockholms arbetareförening. Fi af Göteborgs arbetareförening för några mår nader sedan till öfriga arbetareföreningar landet aflåten adress angående hämmande a starka dryckers missbruk förekom i söndag: till slutlig behandling å Stockholms arbetareförenings allmänna sammankomst. Den göteborgska adressen, som väsentligen orda om hvad ingen, knappast drinkaren sjelf bestrider, nemligen dryckenskapslastens förfärliga följder, hade visserligen ej uppgifvit nåot särskildt medel till det nämnda ändamålets främjande; men af Göteborgsföreningens med knapp majoritet genomdrifna beslut, att hos stadfullmäktige anhålla om förbud mot kammen. af spirituosa på sönoch helgedagar, kunde man emellertid sluta, åt hvilken riktning adressen pekade. I härvarande — arbetareförening höjde sig blott en enda röst, för att förorda en dylik, icke blott gagnlös, utan säkerligen rentaf -ändamålsvidrig utsträckning af ett tvångssystem och en undantagslagstiftning, som redan längesedan åtminstone nått det rimligas gräns. Vi meddela här nedan det svar å Göteborgsadressen, som arbetarföreningen antog. Vid samma tillfälle beslöts att inom kort åter upptaga agitationen mot nuvarande kommunala rösträttsbestämmelser. Vi begagna tillfället att beriktiga en stundom förekommande förvexling, af ;Stockholms arbetarförening och den s? k. ,Sparsamhetsföreningen, med hvilkens kuriösa projekter arbetareföreningen ej har det minsta att skaffa. Den förutnämnda svarsskrifvelsen är af följande lydelse: Till Göteborgs arbetareförening! Den adress, I tillställt oss med uppfordran att i förening med Eder verka för dryckenskapslasten.s hämmande, samt delgifva Eder de beslut, som häraf kunde föranledas, har varit föremål för Stockholms arbetareförenings och dess direktions allvarliga uppmärksamhet, och gå vi nu, efter noggrann pröfning af ämnet, att aflåta svar å Ederframställning, i: Vi vilja ej vare sig förneka det missbruk af starka drycker med dess beklagansvärda följder, hvarom I ordat, eller underkänna värdet af de nationalekonomiska beräkningar och framtidsutsigter, I framställt; ej heller kunna vi vara blinda för det vackra syfte, som så vältaligt gifver big tillkänna i Eder adress. Men vi ha efter ett, såvidt vi förmått, allsidigt. övervägande af frågan, ej funnit någon särskild, omedelbar åtgärd, att i detta syfte enkom vidtaga eller föreslå. Till undvikande af vidlyftighet skola vi emellertid här blott anföra ett RR hufvudsakliga synpunkter för frågans bedömande. Enligt vårt förmenande är, sedan halfannat årtionde tillbaka, den ifrågavarande, stora moraliska och ekonomiska reformen väsentligen genomförd, för så vida det af lagstiftningen berott. Och vår uppfattning af de faktiska förhållandena gifver vid handen, att denna reform aålltjemnt mer och mer fullkomnas på sedernas och lefnadssättets frivilliga väg, hur mycket än rättvisligen kan sägas återstå, innan målet är vunnet. Derjemte tro vi oss, efter den erfarenhet som här står oss till buds, kunna påstå att arbetarne ej särskildt, och i högre grad än alla andra samhällsklasser, äro hängifna åt det förderfliga missbruket af starka drycker. Våra ögons och örons vittnesbörd säger oss, att detta missbruk förekommer fullt så väl å alla steg af samhällsskalan, från den lägsta till den högsta. Dessa tvenne omständigheter i förening leda oss till den betraktelsen, att det, som ännu återstår för att fullborda den redan i det väsentliga genomförda moralisk-ekonomiska reformen, beror af indirekta medel, hvilkas användning, till det mesta, föga ankommer på oss. Hvad dessa indirekta medel angår, hysa vi, i likhet med Eder, stark tillit till en stiande bildnings och, upplysnings inflytelse. Men vi kunna deremot ej hängifva oss åt den föreställningen, att det som i vårt land göres för den allmänna upplysningen är tillräckligt, eller ens att man befinner sig på rätt väg. Skall bildningen framtränga till och lyfta hela massan at folket, då måste ock de för folkets stora flertal afsedda bildningsanstalterna blifva det främsta föremålet för statens och kommunernas omsorger om och uppoffringar för undervisningen, medan nu dä för ett fåtal ämnade högre läroverken lägga beslag på lejonparten af de offentliga skolomkostnaderna. Folkskolan bör blifva den gemensamma, första skolan för hela det uppväxande slägtet. På sådant sätt skulle en fast grund läggas, redan från barnaåren, för det allmänna erkännande af menniskovärdet, af personlighetens heliga rätt, i hur ringa yttre vilkor