ALDjOT: TE RT a AA Två samtidiga möten. I dessa dagar har ett kyrkomöte samman trädt i Stockholm. I dessa dagar, eller den 22 September sammanträder ett annat möte i Bern, nem ligen Fredsoch friketsligans. Samtidigheten har framkallat några jem förande betraktelser, dem flere än en af vår: läsare torde dela. Det svenska kyrkomötet har samlats efte att all möjlig försigtighet blifvit använd fö att rätt goda och säkra val måtte göras Man har icke trott folket om att i först: hand välja sina ombud. Man har satt fråga, om det finge välja dem hvarhelst landet det funne den de ansåge bäst. Ma har föresknfvit det, att ha antalet nöd: vändigt måste vara sådana som läst lexor teologi och undergått förhör deri. Man ha icke tilltrott det höga tankar om biskoparne utan derföre föreskritvit att dessa skola vars sjelfskrifna. På det sättet har man fåt ihop sextio män, som nu skola sörja föl folkets andliga välfärd under högsta befälhafvarens, som tillika är högsta biskopens nådiga hägn. Hvad mötet egentligen kommer att afhandla vet man ännu icke riktigt. Det har visserligen fått sig ett antal kungliga skrifvelser förelagda, rörande förslag till ny öfversättning af Nya testamentet, försiag till kyrkohandbok, förslag till ändring i förordningen om särskilda sammankomster för andaktsöfningar samtidigt med den allmänna gudstjensten o. s. v., och sannolikt är väl att mötet,. såsom lika mycket konungsligt som rättroget, kommer att hålla sig till de kungliga skrifvelserna. Men alldeles säkert ät det dock ej. Hvad mötet kommer att uträtta, är deremot väl så mycket säkrare; ty att detta kyrkomöte skulle komma att göra något annat än uttala ett non possumus, — derom äro väl meningarne svåriigen delade. Sorglustig som hela tillställningen väl måste anses vara för den hvars blick icke helt och hållet fördunklats af det småaktiga kyrkliga elände, hvari den protestantiska kompromissen mellan Gud och verlden, mellan kyrkan och staten försatt oss, kunna väl mötets handlingar blifva annat än ett skådespel närmast att förlikna med den tragiska komedi som den sista ståndsriksdagens prestestånd uppförde? 0 väl, skall man säga: Man har åtminstone att hoppas uppå, att hvarjehanda protester skola komma att af vissa lekmän vid mötet uttalas mot kyrkans sätt att behandla religiösa och kyrkliga saker. Det skall blifva röra i lägret; den gamla kyrkliga katolicismen under luthersk kaftan skall tvingas att gifva sig påtagligare tillkänna och detta så att folket skall engång vakna till besinning af hvad dess pligter mot sig sjelf bjuda detsamma, och så en ände göras på det statskyrkliga eländet. Men nu, — det andra mötet. Det sammanträder under de ogynnsammaste utsigter, hvarunder väl något möte i verlden samlats. Hela Europa, vänner som fiender, alla fråga de: hvad skall det kunna blifva af den fredsligan efter ett sådant möte som dess första i fjol i Gentve! — Inga val göras. inga andra försigtighetsmått vidtagas än det, att man försäkrar sig om, det åtminstone icke mötessalen skall fyllas af imperialismens och hierarkiens lejda orostiftare. Längt ifrån att några sjelfskrifna der förekomma, inbjudas icke blott hvarje såsom en frihetens sakförare känd man, utan äfven hvarje qvinna, som nitälskar för frid på jorden och menniskorna en god vilja: och alla, män som qvinnor, inbjudas att deltaga i diskussionen samt framställa de frågor, som mest intressera dem. Hvad mötet kommer att afbandia är redan på förhand uppgjordt. Man har i tid bestämt sig för vissa frågor så att deltagarne i mötet haft tid att bereda sig. Det är fyra frågor man föresatt sig att behandla. Men dessa frågor äro samtidens lifsfrågor. De gälla icke ett misslyckadt försök till öfversättning af en bok, icke ett förslag till bönerecepter och dylikt. De gälla 1:0) Hvilka äro, i fråga om freden och friheten, fördelarne af de stående armeernas upphörande och af nationalbeväpningens upprältande eller, å andra sidan af allmän afväpning? — 2:0) I hvilka för1 hållanden står den ekonomiska eller sociala frågan till fredens och frihetens problem? 3:0) Hvilka äro, med afseende på freden och friheten, fördelarne af en skilsmessa mellan staten; och kyrkan? 4:0) Huru skulle förbundsell-r unionsprincipen kunna tillämpas i de särskilda