var för honom, den fattige daglönaren, säkert cke så litet. Nej. jag tillåter mig att både örvånas och högakta honom, derför att jag ser verlden sådan den är, och jag tillägger lott: Gud gifve vi hade många sådana kamrerare vid våra banker och andra kommunala nrättningar, så sluppe både Amerika och cellerna något intrårg. Från denna stund fann jag vår hederlige slefant riktigt vacker, fast Gud skall veta utt naturen i det hänseendet gjort föga eller ntet för honom. Men han vandrade, omedveten om hvad vi tyckte, framför oss på der smala skogsstigen, undanrödjande efter bästa förmåga alla besvärligheter, och vi komme sfverens om, att vi atminstone icke: hade några äfventyr å la Rinaldini att befara. V hade annars hviskat till hvarandra straxt då vi stego i land under mörker och dimma Tänk, om han vore en bof! om han finge det infallet att slå ihjäl oss och taga våra ur och penningar (Sista afdelningen borde åtminstone varit lätt) samt sedan kasta oss i sjör och säga att båten kantrat och att han simmat i land! Ack! en sådan tanke skulle aldrig uppstigit i den hederliga menniskans hjerna. Också kommo vi igenom skogen utan de ringaste äfventyr, om man ej vill räkna det för något att vi hvarannan minut voro i fars att bryta benen af oss på rullande stenar kullfallna grenar och dylikt otyg, så att v ibland voro frestade attnappa tagivår oförliknelige ledsagares flazande rockskört, hvilke likt nattfågeln susade framför 685, Åodtligen voro vi ute på jemna vägen ige och fortsatte med gladt sinne vår nattlig färd, oaktadt regnet strömmade ned. Ett oc! annat ljus från en aflägsen koja tindrad emot oss som en vänlig helsniog och träde reste sig ibland vid sidan om oss som hög: