La Lanterne författad af Louis Napoleon. Det femtonde numret af La Lanterne ut. kom den 4 dennes samtidigt i Paris och Brissel. Vi veta ej, om den franska polisen ännu tagit detta nummer i beslag; de vore ganska pikant, ty det är helt och hållet skrifvet af kejsarens hand. Henri Rochefort har åtnöjt sig med att låta dessa utdrag ur prins Louis Napoleons arbeten och tal föregås af följande inledningsord: . När jag gifver ut La Lanterne utomlands låter franska regeringen hindra henne att komma öfver gränsen. När jag gifver ut La Lanterne i Paris, låter franska regeringen taga henne i beslag hos boktryckarne före solens uppgång. Tretton månaders fängelse och 10,000 fr. böter pr nummer göra vid slutet af årgången, som består af 52 nummer, 676 månaders fängelse och 520,000 fr. böter. Denna utsigt, hvaraf en god del redan är en verklighet, har förmått mig till eftertanke. Jag har ändtligen förstått, att jag misshagar. Jag har derföre beslutit att i ett enda nummer af min tidning godtgöra hvad som skett. Man har beskyllt min natur att vara våldsam och upprorisk. Jag uppoffrar i dag mina revolutionära böjelser, och för att ändtligen en gång vara säker på, att denna femtonde Lanterne hvarken skall tagas i beslag eller åtalas, har jag kommit på den ideen att låta henne från första raden till den sista redigeras af en annan. Denne andre, som ingen skall beskylla för att vilja störa ordningen och trakta efter att förändra reseringen, det är han, segraren vid Solferino, let är Napoleon III. Aldrig har jag, det måste jag förklara för att icke uppskrämma familjmödrarne, skrifvit någonting så förmätet och radikalt, men ag stöder mig på följande hypoteser: Aningen skall detta nummer, som jag utgifver Paris och i Aachen, bli taget i beslag eller cke bli det. Om det tages i beslag, är jag itet nyfiken att få se fransmännens kejsare, som Bdnsam är författare deraf, åtalas för uppvigling till hat medborgarne emellan och ör alla andra förbrytelser, hvilkas hela lista nan tillämpat på mig. Då skall jag gerna gna min hyllning åt en Cormiers, en Rotours partiskhet, då jag är förvissad, att de, som rrkat den högsta straffgraden för mig, skola kynda, att med, ännu större kraft fordra letsamma för en författare, hvilken jag icke öra ausprak på att närma mig såsom till uppror. Om numret deremot i beslag, skall det bli en läckerit för Europa att konstatera, huru långnodig den franska rättvisan är, då det gäler dem, som aflöna henne. Jag lemnar nu ordet ät min suverän. Jag är icke okunnig om, att tystnad antår olyckan. Det är onyttigt för den beegrade att förnya den rättegång mot lycun, som menniskorna underkastat honom. Men när segrarne ha missbrukat sin seger ill den grad, att de hämnas deröfver såsom fver ett nederlag, kallande till sin hjelp örtalet och lögnen, dessa svaghetens och ädslans vapen, då blir motståndet en pligt ch att tiga en feghet. (Härefter följer emton sidor med utdrag, hvilka Rochefort eledsagar med följande anmärkning): I hafven läst, mine herrar. Sägen mig iu, om icke min Lanterne i jemförelse med lessa knallsilfver-elucubrationer tyckes vara krifven efter diktamen af fru Deshoulhieres an.