Små resebilder.) Af LEA. Vägen dit gick öfver sjö och land, som spågummorna säga då de bebåda en resande. Ungefär en half mil skulle man tillryggalägga ifrån Sko innan man kom till den vik af Mälaren, man skulle öfverfara, för ätt komma till Åkers område, och härifrån hade man åter en ungefär lika lång landväg till prestgården, hans hem. Vi beslöto, som äkta turister, att bege oss. af till fots en vacker morgoustundoch att vid sjöstranden hyra oss en båt och låta vår cicerone — en raggig Uplandsbonde — ro oss öfver till andra stranden. Sagdt och gjordt: då — för att uttrycka sig poetiskt — sjuslaget dånade från tornet och gat genljud i Skoklosters romantiska nejder, stodo vi färdiga att anträda vär vandring mot det cfterlängtade målet. Vi smyckade vår hederlige Uplandsbonde med våra själar och ett par lästa sommarkappor dem han bar så varsamt som om haY burit en bröllopskrokan och så lunkade han i förväg och vi svöfvade efter. Det var en glad färd; fåglarne sjöngo och de grefliga tupparne golo, boskapens klockor pinglade behagligt, katten satt på källarsvalen och slickade sin gråspräckliga tass, daggperlorna blänkte på grässtråna och röken steg upp ur hyddornas skorstenar; hela naturen säg så glad och nymorg ut och Å ledes, efter hvad vi pastodo vid i äderqvarn stod på en Höjd och sträckte så välkomnande armärne mot oss, men vi gingo otatksiut ) Se A, B, nir 199 och 201—206: