— Från Alingsås skrifver stadens tidning: Sist onsdag, som här illustrerades af månadsmarkna och landtbruksmöte och till följd deraf bar pri geln af en viss gladare högtidlighet, fick dock e rätt sorgligt slut i det att stadens invånare kl. 1 å aftonen alarmerades af brandsignaler, då el hade utbrutit i en strax vester om staden beläge hrr A. H. Lindquist tillhörig lada med loge oc tröskverk, hvilken, enär alla försök till dess räd ning voro fruktlösa, inom kort helt och hålic nedbrann med all deri inbergad gröda. Men de stannade icke härvid. Ett par timmar senare p natten eller vid 1-tiden väcktes den delafstaden invånare, som hunnit gå till hvila, af nya brand signaler och befanns då en på motsatta sidan or staden belägen lada, tillhörig slagtaren Carl Gr stafsson vara antänd. Oaktadt sprutorna så god som genast anlände till stället och sattes i verk samhet, kunde icke heller denna lada räddas uta nedbrann äfven den, hvarvid deri förvarad gröd och tyvärr äfven trenne nötkreatur blefvo lågor nas rof. Nära intill denna lada lågo 3:ne bygg nader och deribland stadens sjukhus och de gällde nu att rädda dessa. Detta lyckades äfs genom ihärdiga ansträngningar och är det oss ct nöje att omtala, det flera af stadens unga dame sågos medelst vattenbärning deltaga i släcknings arbetet. Båda ladorna voro jemte grödorna låg försäkrade, hrr A. H. Lindquist i Skandia fö 2500 rdr och Carl Gustafssons i länets försäkrings bolag för 1250 rår. N ———E— — Med anledning af den af oss förut om talade protesten mot Victor Rydbergs inväl jande till lekmaonaombud vid kyrkomötet ttrar Göteborgs Handelstidning under ruriken Falsk ongifoelse bland annat följande Hafva de 70 medlemmarne af Sverges allmo ge,, inom Göteborgs stift, verkligen sagt, att I Rydbergs åsigter äro mot all kristendom fiendt liga, och hafva de ytterligare påstått, att Victo Rydberg i sina skrifter förnekar icke blott Lu therska kyrkan, utan äfven alla kristenhetens allra väsentligaste grundsanningar, Treenighetsläran och låran om Kristi gudom,, så hafva de till K. M: bragt en falsk angifvelse, af graverande art, mot en i allo aktningsvärd skriftställare. Tydligen ha de dervid handlat af okunnighet, då de icke läst V. R:s skrifter — de skulle, om de detta gjort, aldrig kunnat tala på sådant vis — men det är dock en allvarsam sak att framkomma med sådana uppgifter, innan man sett sig före, huruvida man verkligen kan styrka dem. Vi kunna då upplysa de 70 samvetsömme medlemmarne af allmogen, att hr V. R:s skrifter omöjligen kunna vara mot all kristendom fiendtliga — enär hvad han härom uttalat är,bibens egen lära. Hr V. B. hi: i allmänhet mycket litet ordat om hvad han sjelf dessa heliga ämnen tänker och tror; han bar nöjt sig med att samve grannt utreda hvad Nya testamentet lär om Kristi person. Och detta har han gjort med utförliga citater och sammanställvingar af skriftens egna ord. Resultatet häraf har ej blifvit ett förnekande af kristenhetens allra väsentligaste grundsanningar,, hvilka fastmer stå fasta för alla tider, men väl ett bortrensande af satser, som inom kyrkan under århundradenas lopp blifvit i den kristna läran genom allehanda menniskofunder inblandade, hvartill hör läran om den så kallade Treenigheten, hvarom den första kristenheten under nära tre århundraden icke hade någon föreställning. Om Kristi person har hr Rydberg visat bibelns lära vara: att Han var Messias, Fadrens förstfödde son, Guds son af evighet, Logos (ordet), menniskoslägtets urbild, ideal-menniskan m. m., men icke den absolute Guden, emedan Kristus sjelf frånkänt sig de attributer, som höra till den absoluta gudomen, såsom allmakt, allvetenhet. m. m. Den som vill inhemta en närmare kännedom härom torde läsa V. R:s afhandling Om menniskans förut-tillvaro., hvari lemnas en ytterst intressant exposå af Pauli lärosatser på detta område. ör sina egna kristologiska åsigter har Victor Rydberg mycket litet redogjort, men klart är, att kristendomens hufvudsanningar — om nåden och rättfärdiggörelsen, om tron och kärleken, om det eviga lifvet m. m. hafva i honom icke en fiende, utan en varm bekännare. Om de 20 angifvarne verkligen äro så samvetsömme som de uppgifvit sig vara, så torde de känna sig manade ätt antingen bestyrka sina påståenden eller erkänna sitt svåra misstag och sina orättfärdiga beskyllningar mot en man, som gjort en samvetsgrann forskning till sin första uppgift och som ej rår för, att han dervid kommit att uppdaga en mängd oriktigheter i vår statskyrkas bekännelse, hvilka denna kyrka borde vara sjelf mest angelägen att korrigera. Vi äro ötvertygade om att den upplysta ych sansade opinioden i landet skall i allo nstärmuma i Handelstidningens uppfattning af denna angifvelses verkliga halt och värde. Det synes, lindrigast sagdt, vara en djerf oförsynthet hos dem, som sjelfve i förfalskade bibelställen söka stöd för de vidunderligheter, hvilka de föregifva höra till kristenhetens allra väsentligaste. grundsanningar,, att såsom kristendomsförnekare stämpla en skriftställare, hvilkens författareskap, just derföre att det verkligen är ett samvetsgrannt, omöjigen kunnat blifva ett bekännelsetroget,. Ännu har bland motståndarne ingen mäktat ivägabringa någon bevisning, som kunde ubba hr Rydbergs hutvudpåstående om den cyrkliga bekännelsens oförenlighet med den nistoriska kristendomens äåskadningssätt. Och senom att taga sin tillflykt till smädelser och alska angifvelser skall man blott uträtta let, att allmänheten allt tydligare lärer sig nse, inom hvilket läger kristendomens sak i teoretiskt och praktiskt afseende har sina verkliga fiender.