DANMARK Med anledning deraf att kronprinsen snart kommer att erhålla egen hofstat fäster Dagbladet i en ledande artikel uppmärksamheter på vigten af att till chef för densamma utses en fullt lämplig, nationelt och konstitutionelt sinnad person. Att kronprins Fredrik sjelf, säger tidningen, är verkligt danskt sinnad, att han uppriktigt slutit sig till vår fria utveckling och att han i det hela är lifvad af den bästa vilja erkänna vi med glädje, men derför blir det ej någon likgiltig sak hvilka omgifningar den blifvande konungen väljer. Förhållandet är nu en gång, ty värr, sådant, att i de kretsar der man sannolikt skall söka hans hoffolk ha nationalitet och frisinthet i allmänhet ej någon hög kurs, och det är ju tillika bekant, att under loppet af de senaste decennierna oansvariga rädgifvare,, utöfvat ett inflytande som varit i hög grad beklagligt, ja farligt. Den betydelse sådana personer kunna få låter ej mäta sig efter de direkta råd de kunna frambära; det har väl mera sällan varit fallet att de lirekt uppträdt som de ansvariga ministrarnes motståndare. Den tysta, omärkliga bearbetningen är ofta den hvarpå det mest kommer an. Hvad som å propos framkastas biljardsalen, hvad som säges som en qvickret vid champagneglaset i en förtrolig krets, can, när det gång på gång upprepas, blifva ångt farligare än en hel systemastisk intrig. Det är bekant att sjelfva den lojale och rättramme Fredrik VII stundom hade mycket vårt att undgå inflytelsen af dylika fina anall, så att ministererna t. ex. alltid med ett visst bekymmer motsågo höstjagterna och leras verkningar, liksom det ju äfven är allnänt bekant att den oansvariga inflytelsen n gång föranledde en hel ministerförändring. fill och med om det som säges och hviskas ls icke afser att vara en bearbetning skall tid hela luften och tonen hvari det talas ill en från fritt tankeutbyte och dermed från ker kännedom om sanningen afskuren fur, kunna utöfva sin verkan, en verkan för wvilken det ligger i sakens natur att den inge mannen jemförelsevis skall vara lättast itsatt.