tet stod blottadt. Det är en pelare af svart marmor med en kapitäl af brons och derpå en bronsörn med utbredda vingar. Den bär på tre språk inskriften: Polens odödliga genius Efter hundrafrig kamp med våldet Ännu obesegrad, Anropar från Helvetiens fria mark Den gudomliga och menskliga rättvisan. Då täckelset föll kunde man höra folkmassan snyfta. Nästan alla greto, män och qvinnor, gubbar och ynglingar. Efter en längre paus började talen, och såsom den främste tog grefve Plater på franska språket ordet. Först kämpade han med tårarne, men derefter fick hans ansigte ett nästan förfärligt uttryck, hans stämma en fruktansvärd kraft. Detta monument,, sade han, är en lefvande symbol af den polska frågans tillvaro; det är ett rop till alla folk, att frågan är en internationel, en folkens fråga. Denna dag är en rättvisans och frihetens seger, en högtidlig protest mot barbariet. Det är våldets politik, icke civilisationens, som i dag handhafves i Polen. Den af Ryssland uppställda principen, att det beskyddar åttatio millioner slaver, är en lögn! Ryssland är icke slaviskt, det är mongoliskt. Det utför icke någon del af det europeiska samhället, det är asiatiskt, det är en barbarisk invasion i den europeiska civilisationen. Derföre innebär dagens fest en internationel protest. Han slöt sitt tal med eldiga tacksägelseord till Schweiz för tillåtelsen till monumentets upprättande, ochi massan inföll med: Vive la Suisse!c Vive. la Pologne! Flera polackar (Danielewski från Preussen och Ujewsky från Galizien) talade. Siecles redaktör Laforge, hvilken i ett längre tal framhöll det franska folkets åsigter och sympatier, hade till monumentets smyckande medfört en krans. Landammann Saxer från St. Gallen yttrade med stort bifall af sina närvarande landsmän: Den som har ett så herrligt fädernesland som schweizarne, med sina mot himlen sträckta berg och sina leende sjöar, den vet hvad det vill säga :att förlora ett fädernesland. Hos fria folk liger en menniskornas dragning till menniskorna, de fria folkens dragningskraft för de för frihet kämpande. Denna dragningskraft ha vi att tacka för att vi blifvit detta momuments vaktare. År det en grafkulle eller skall den döde uppstå? Mig är det, som skulle aftonvinden bära härifrån till den närbelägna ön (Ufenar), till Huttens graf det klagande ropet: Vak upp, Hutten! Vak upp! Ditt arbete är ännu icke fullbordadt! tt folk, som sedan ett årtusende kämpar för fribeten, har ännu icke erhållit mer än ett stycke-främmande jord. Vak upp! Låt din ande draga genom verlden! Och Huttens ande skall gå genom verlden, frihetens lågor, hvilka glänsa öfver våra hufvuden, skola äfven lysa polackarne! Sist talade med stort bifall professor Gottfried Kinkel, betonande Polens återställande från europeisk synpunkt och slutande med att höja ett lefve för den odödliga, för alla fria folk oumbärliga, fordna beskyddarinnan för Europa i striden mot den barbariska östern, i dag den tåliga med sönderrifven purpurmantel och törnekrona, ändtligen och snart segervinnerskan i förbund med hvarje frihetstanke, som på den vida jorden bringar manliga hjertan i svallning — Resurgat, Crescat, Vivat Polonia ! Efter aftäckningsceremonien begaf man sig åter till staden, till den internationella banketten på hötel de Cygne. Här förde grefve Plater presidiet. Aftonen förflöt under tal och skålar, bland hvilka föredragen af Henri Martin och amerikanska konsuln i Zirich företrädesvis fängslade uppmärksamheten. Ända till sent på natten prunkade staden i sin flaggprydnad. ASIEN Öfver San Francisco ha underrättelser inträffat från Japan, hvilka skulle vara af vigt, ifall de bekräftade sig. Det heter nemligen, att taikunens anhängare fullkomligt besegrat mikadon, som nu flyktat till Kioto, der han bevakas af öfverstepresten Mia. Taikunens segerrika baner skall svaja både i Yeddo och, Yokohama. Öfver Orenburg berättas i ryska blad från Bokhara, att änskönt fred blifvit sluten med emiren af Bokhara har dock den ryske generalguvernören Kauffmann kommenderat alla de i och omkring Orenburg stationerade trupper med undantag af garaisonsbataljonerna till gränsen, hvaraf drages den slutsats, att utsigten till ett sumvetsgrannt uppfyllande at de ingångna fjrbindelserna icke är säker.