fatt språket, såsom på vetenskaplig väg föga bearbetadt, i så många afseenden ännu icke bunnit stadga sitt bruk, dels deri, att läxarne li modersmålet ofta saknade tillräckliga förIstudier i ämnet. Undervisningen borde afse icke blott att öfva lärjungarna i modersmålets riktiga behandling i tal och skrift, utan äfven införa ynglingarna i den fosterländska litteraturen. I Den praktiska undervisningen omfattar naturligtvis både läse-, taloch skriföfningar, hvilka böra fertgå jemte hvarandra, dock så, att de på olika stadier bedrifvas inågot olika form och till olika utsträckning. Den förhoppning uttalades, att det kännbara behofvet af en god läsebok för de lägre klas-: serna nu måtte befinnas afhulpet genom den nyligen utgifna Läsebok för folkskolan, äf-vensom önskningar uttrycktes om, att erhålla en lämplig antologi för mellanklasserna samt flera godtköps-upplagor af utmärkta författares arbeten för de högre. Vid läsöfningarne borde största vigt fästas vid en god innanläsning. Öfver hvarje uppläst stycke borde föras ett samtal, hvarigenom lärjungarna finge ådagalägga, huru de fattat och tillegnat sig styckets innehåll, äfvensom öfva sig i att sjelfva gifva ett riktigt uttryck åt sina tankar. Detta vore det kraftigaste medlet att åstadkomma vällåsning; derjemte vore det önskligt, att läraren stundom genom att sjelf läsa gåfve lärjungarna ledning och föredöme. Till en redogörelse af nämnda beskaffenhet måste talöfninges inom de lägre klasserna, inskränka sig, hvaremot den i de högsta lämpligen kunde antaga formen af föredrag hållna af lärjungarna öfver ämnen, ; som någon tid förut blifvit af dem sjelfva valda och af läraren gillade eller ock af denne utgifoa. Efter föredragets uppläsning kunde tillfälle lemnas med-lärjungarna att framställa anmärkningar, och borde till slut läraren meddela en kritik öfver det hela. Härigenom framkallades på naturligt sätt ett slag af disputation, som vore mera fruktbringande, än den vanligen så kallade. Beträffande skriföfningarna var man ense derom, att de på skolans lägsta stadium endast borde bestå i kopiering antingen af exempelsamlingar för rättstafning eller af annat tjenligt tryck, hvarigenom lärjangen efterhand vandes vid det rätta bruket. Först sedan detta blifvit i någon mån inöfvadt, borde öfvergång ske till rättskrifniog efter diktamen, hvarmed borde fortsättas till och med 4:e klassen. Bredvid dessa staföfningar borde redan tidigt ställas Öfningar i satsfogniog samt beskrifning af sådana yttre föremål, som för lärJunfgarna äro väl bekanta. Författandet af exentliga uppsatser vidtoge lämpligen med 5:e klassen. Vid ämnets utgifvande borde dess behandling genom samtal förberedas; dock borde denna förberedelse, i mån af lärjungens stigande utveckling och förmåga af skriftlig framställning, inskränkas. Ämnen för uppsatserna borde uppsökas inom ynglingens kunskaps-sfer, helst inom kretsen af de studier, med hvilka han på hvarje särskildt stadium är sysselsatt. Så kallade allmänna eller kriaämnen borde väl icke vara alldeles uteslutna, iw.en, såsom varande de svåraste att väl behandla, endast förekomma -på det högsta stadiet. Åt dispositionen borde all omsorg egnas; dock måste noga tillses, att ej genom öfverskattande af dispositionens vigt för stort band lades på framställningens frihet, hvilket kunde hafva till följd, att ett allmänt schema efterhand utbildade sig. Jemte egna uppsatser borde äfven förekomma öfversättningar från främmande språk till modersmålet, och kunde för att bereda tid åt de skriftliga öfoingarna hellre någon inskränkning göras i hemläsningen. Rättandet af ecripta fordrade mycken möda från lärarens sida, men noggrannhet i granskningen af såväl den språkliga formen som innehållets beskaffenhet och tankarnas sammanhang vore ett oundgängligt vilkor för uppnående af det afsedda ändamålet. Genom passande anmärkningar och häfivisni gar i brädden borde lärjungarna sättas itifälle att sjelfva korrigera. De rättade uppsatserna borde framförallt noga genomgås och det med klassens samtliga lärjungar på en gång. Angående den grammatikaliska undervisningen i de lägsta klasserna yppade sig pågon menivgsolikhet, i det att en del talare ansåg denna undervisning icke kunna eller böra gifvas utan läsning af en särskild språklära för modersmålet, andra deremot trodde, att de grammatikaiiska begreppen kunde inläras på praktisk väg och med begagnande af tyska språket för jemförelse, samt att det egentliga studiet af en grammatik i modersmålet borde uppskjutas till ett något senare stadium. Derefter företogs till behandling 4:e frågan, så lydande: Huru noggrannt har den i båd. cirkulärbrefvet den 19 Juni 1866 framställda plan för undervisningen i teckning kunnat efterföljas och huru bör denna undervisning säkrast befrämjas? Undervisningen i teckning unsågs iallmänhet vara mindre ftillfredsställande. Beskaffenheten af lokaler och lärare samt bristen på en passande materiel hade hittills förbindrat en noggrann tillämpning af den icirkuläret framställda plan. Vid te flesta läroverk saknades särskilda och för sitt ändamål fullt tjenliga ritsalar. Många af lärarne vore goda artister, men icke alla vore insigtsfulla podagoger. Med afseende på deras små löner ade man ock svårt att på dem ställa några större fordringar. I projectionsoch perspektivlära kunde på vissa ställen allsingen undervisning meddelas, emedan lärarne deruti saknade nödig teoretisk insigt. Tillgänglig undervisningsmateriel vore både ringa och mindre lämplig. Såväl med anledning af dessa yttranden, som på grund af egen erfarenhet i saken, framhöll expeditionssekreteraren Wennerberg nödvändigheten att vidtaga kraftiga åtgärder för höjandet af teckningsundervisningen. Ämnet, såsom på en gang egande ett praktiskt syfte och sammanhängande med ett vetenskapligt fundament, vore särdeles vigtigt, på reallinien rentaf ett hufvudämne, ehuru det blifvit trängdt i bat grunden genom realliniens beroende af .:livien. Ändamålet med undervisr: — fätin hvarken att skapa konstnärs — -08en vore ära si kanisk cor, ej heller att hand sh Öga sön kor era, utan att bilda 0 z ÅS vari: afisk uppgift närr -uC visa, huru hvarje grafis uk c -.sast grundade sig på en geomeb — vperation. De 2 första kurserna af frisv p mä Fr