af spanmål från andra orter för i år icke blir be höflig. Länsstyrelsernas andra årsväxtberättelser. Stockholms läm: Sedan första berättelsen afgafs, ij har den redan då rådande torra väderleken fortI farit och endast varit afbruten af eu och annan I välgörande regnskur, som om än upplifvande den tynande växtligheten, dock icke förmått i någon sentligare mån verka derhän, att de tidigare föri hoppningarne om en god skörd kunna realiseras. Förhållandet med de särskilda sädesslagen i sin I allmännelighet bedömdåt angifves som följer: Hvetet beräknas lemna en afkastning under medelmåttan. Rågen anses gifva en nära medelmåttig skörd. Korn, hafre och annan vårsäd motses icke kunna lemna fullt medelmåttig äring. Potates och andra jordfrukter ingifva för närvarande och under förutsättning af något mera nederbörd hopp om åtminstone fullt medelmåttig afkastning. Det sålunda uttalade omdömet har dock mera afseende på skördens qvantitet än på qvaliteten, hvilken jemförd med de föregående åren, måste anses mycket god. Då höfångsten, jemförd med den under vanliga år, förhåller sig såsom 1 till 3, och balmtillgången äfven blifver knapp, kan icke annat än förutses foderbrist. ATV ENEREPSETATSTR Rektorsmötet. Sammankomst den 13 Augusti. Först behandlades första frågan: Hvilka medel böra såsom de kraftigaste och bästa användas för att utveckla och höja realbildningen inom elementarläroverkets område? Allmänneligen erkändes, att reallinien icke vunnit den utveckling, som vore önskvärd; ehuru en och annan lärjunge, som fullständigt genomgått reallinien, visade rätt goda kunskaper, vore dock förhållandet icke sådant i allmänhet, och för öfrigt vore antalet af de realister, som afslutade sin skolkurs, jemförelsevis ringa; vanligen lemnade realisterna läroverket redan i ö:te klassen. Orsakerna till realliniens mindre fördelaktiga ställning ansågos ligga dels utom, dels inom skolan. Bland de förra frambölls af flera talare svårigheten för realliniens lärjungar att efter skolkursens afslutande finna en passande lefnadsbana att beträda. De tjenster och embeten, till hvilka tillträde är öppför a ynglingar, äro visserligen icke få, men räcka dock icke till. Och hvad industriens särskilda grenar beträffar, har man i vårt land ännu icke lärt sig uppskatta vigten af att erhålla ämnessvenner försedda med nödig teoretisk bildning. Af dessa skäl önska nästan alla föräldrar, att deras söner, om de hafva bättre anlag och vilja förblifva i skolan, skola ingå på den klassiska linien. Upplysande i detta hänseende vore det faktum, att latinlinien vunnit stark förkofran h reallmien deremot förlorat något vid de roverk, som i senare tider utvidgats till fullständiga på latinlinien. Vidare beklagades den osjelfständiga ställning, reallinien intager i förhållande till den klassiska, ett förhållande, hvaraf icke blott den förra, utan ven den senare, rönte stora olägenheter. ! Afven undervisningstidens längd ansågs minIre fördelaktigt inverka på realliniens utveckling, hvarjemte af de flesta den åsigten gjordes gällande, att språkundervisningen på eallinien företedde en viss svaghet isynnerret i mellanklasserna. I fråga om de åtgärler, som borde vidtagas för att åstadkomma ett bättre förhållande, ansågo de flesta de våda linierna under nuvarande förhållanden nverka störande och hinderligt på hvarandra ch således böra ätskiljas. Detta kunde bäst ! ke derigenom, att särskilda realläroverk bil-! lades, vid hvilka läroverk några önskade, att atinet skulle vara antingen ett valfritt eller, tt obligatoriskt läroämme. Ett mindre antal sådana läroverk vore behöfligt, och kostna. lerna, för deras uppsättning borde ej blifva å stora. Kunde det för närvarande ej ske, vore fördelaktigt, att de olika linierna i så 1 nånga ämnen som möjligt, isynnerhet i maematik och språk, vore åtskilda, samt äfven PE UNTEN