lingar påbörjats för de branskatlade. ME — Dödsstraffet. Från Salisburyi Nord lina omtalar Gazette des Tribune Följande hemska uppträde: än ng man på omkring 20 år, med nam. net Ratus Ludvig, som efter nio dagars äk tenskap mördat sin hustra, hade derför blif vit dömd att hängas. . Utförandet af detta straff gaf anledning till de mest, upprörande scener. Förbrytaret hade i fängelset visat sig mycket hign, mer då han icke erhöll förväntad mildring i sit strat, gjorde han fyra fruktlösa försök at rymma, Dagen före exekutionen intog den lifdömde sina tre mål, och då aftonen kom föll han ; en djup sömn, från hvilken han vaknade först kl. 8 följande morgon. Två protestantiska prester hade fått tillåtelse att besöka honom, men. han lyssnade endast med föga uppmärksamhet till deras förmaningar och bad dem gå sin väg, i det han tillade, att han nog skulle veta att undgå döden. KL. 221 e m. fördes delinqventen ur fängelset och sattes på en kärra, som skulle öra honom till Salesbury, ter exekutionen skulle försiggå. Han hade händerna fängslade med ett mycket fint rep, hvars knutar endast syntes anbragta för syns skull. SheTiffen tog a bredvid den lifdömde tillika med två af sina medhjelpare. De öfriga tåade i led på ömse sidor om körran. Ru-as var alltjemt trygg och rökte i lugn en cigarr. som sheriffen bjudit honom, i det han med ögonen följde rörelserna hos bepen, som fyllde gatorna. Anländ till sckavottens fot erhöll han tillåtelse att från sin plats på kärran tala till folket; han höll också ett tal, som vas rade en bel timme. Derpå bad han den honom åtföljande presten afsjunga några psalmer. Man efterkom hans önskan, och en hal? timme användes till bön. Inemot kl. 2 e. m. beredde sheriffen sig omsider att skrida till exekutionen tan fattade Rufus i armen för att ieda honom till galgen; men plötsligt gjorde den lifdömde ett språng framåt för utt hoppa öfver skranket. Sheriffen höll honom dock tillbaka, så att han föll öfver ända, hvarvid kroppen blef liggande på platformen, medan benen hängde utom densamma. Man försökte resa honom upp. Sheriffen och hans båda biträden drogo honom vid skuldrorna, medan de nedanför stående handtlangarne sökte rycka honom upp vid benen. Ilan försvarade sig emellertid med utomordentlig häftighet och nästan öfvermensklig kraft. Det var icke längre en menniska, utan ett vildt djur, som drefs af förtviflans hela energi. Man föreställe sig ett meuskligt väsende, hvilket under galgen, som väntar sitt offer, kämpar med nio motståndare och utstöter långa tjut af raseri! Inbillningskraften har svårt att tänka sig något afskyvärdare. Hela den församlade mängden greps af förskräckelse. Qvinnorna flydde förfärade, och till och med karlarne vände bort Ögonen för att icke se den dömdes ohyggliga ansigte. Kampen varade hela fem minuter — en evighet! Flera gånger hade sheriffen försökt att få snaran om halsen på förbrytaren. Det Myckaden först sedan den olycklige blifvit släpad ända intill galgens fot. Utan att gifva sig tid att påsätta denitraditionella mössan, och under det våldsammaste motstånd fick man knuten anbragt. Då brottslingen fortfarande kämpade emot, måste man binda hans händer och fötter, hvarefter man tilldrog repet och långsamt marterade honom, medan man strypte homom! Innan denna operation slutats, hade den olycklige svimmat. Det blåsvarta ansigtet, de ut ur sina hålor trängda ögonen och de konvulsiviska rörelserna visade, att han redan undergått det gräsliga straffet. Först då satte man mössan på honom. FallTuckan sänktes och galgen mottog den lifösa k se lösa kroppen