DORA Romån i två delar af . JULIA KAVANAGIL Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. En vinstock tar der äfven, som spred sina gröna armar omkring och hängde fram öfver muren i festoner, hvilka sakta vaggades af den lätta morgonvinden. Sjelfva gatan var mycket trång, brant och gammal. Den hade i fordna dagar haft en viss vigt och betydelse. Presidenter och medlemmar af parlåmentet i Rouen hade bott i dessa hotell, med sina tysta, gräsbeväxta gårdar framtill och stora trädgårdar baktill. De beboddes af fabrikanter och advokater som dragit sig ifrån affärerna och som höllo dem vid makt, men gjorde ingenting vidare. Allt var tyst och stilla. Ett enda hus, som tyctes vara bebodt af fattigare folk än de andra, visade några få tecken till lif. En grön skylt. dinglade ut från ett af fönstren i-andra våningen och underrättade de förbigående att professor Didier bodde derstädes. En blek och mager gammal gumma tittade ut för ett ögonblick och stängde derefter igen fönstret. En rosenkindad pojke visade sig i ett annat fönster i tredje våningen och stirrade på Dora, men äfven han försvann snart, och huset bief lika tyst och stilla som dess grannar. På gatan såg Dora två barn långsamt vandra af till skolan, derefter en piga i klumpande träskor, som kom tillbaka med en vattenJ 50 Av B, 178, 174 170; 178) 10; 151184 och 185: