ning är ett tydligt bevis på, att man stannat för länge uti badet. Följande torde iakttagas vid kalla bad. Man måste vara varm, innan man stiger i vadet; denna värme får likväl ej anskaffas genom ansträngande rörelser. Sommarvärme, passande kläder och en lindrig promenad äro illräckliga att framkalla den behöfliga värmen. Vid trötthet, illamående, sinnesröreler är det ej lämpligt att taga bad. I allmänhet bör man stanna kort tid uti ett bad — från några sekunder till några minuter. Tiden är så beroende af det individuella förhållandet, att det är omöjligt med bestämdhet uppgifva den. Hela kroppsytan bör så samtidigt som möjligt komma i beröring med det kalla vattnet. För ömtåliga personer är let angeläget att ej utsätta sig för luftdrag, hvarken vid nedgåendet uti eller uppstigan det ur vattnet. Med påklädnaden skyndas äfven, för att underlätta den möjligen svaga reaktionen, hvartill en lindrig promenad efteråt äfven bidrager; denna bör likväl ej utsträckas till framkallande af svettning. För hvilka kunna dessa bad vara tjenliga? Först och främst för alla friska personer af hvarje ålder. För friska? ja, helsa och sjukdom, närmare betraktad, äro icke två absoJut skilda förhållanden; åtminstone är ingen så frisk, att han ej behöfver uppfylla de vilkor, under hvilka helsan har utsigt att fortfara: hvar och en behöfver så mycket möjligt är stålsätta sina krafter för lifvets mer eller mindre hårda kraf, under mer eller mindre för helsan gynnsamma omständigheter. Kalla bad verka lifvande och stärkande; de paskynda omsättningen af kroppsdelarne samt ärda fysiken mot yttre och inre sjukdomsorsaker. Derigenom äro de bland de vigtipole preservationsmedel under alla åldrar. en som ändamålsenligt begagnar vatten invärtes och utvärtes, är bevarad från många krämpor. Verka kalla bad lifvande och stärkande, så är det tydligt, att de äfven under sjukliga förhållanden måste intaga en vigtig plats, alldenstund man erkänner numera inom medicinska området, att det är lifvande och stärkande medel, man framför allt har behof af. Det är likväl efterverkan eller reaktionen, som är helsobringande; uppkommer ej denna hos den badande, så blifva baden ej af helande och stärkande beskaffenhet. Kunna derföre kalla bad vara tjenliga för dem, som lida af blodbrist, bleksot, nervsvaghet? Härtill måste svaras ja, såvida de kalla baden tagas på lämpligt sätt. Badet är ett retmedel, men vid svaga krafter bördet modifieras genom minskning i tidsutdrägt. Erfarenheten visar, att, om svaga personer stanna länge uti badet, så kännes, ej allenast i badet utan äfven efteråt, i stället för värme, lättnad och välbefinnande, kyla, trötthet och illamående, och ett fortsatt badande hvar eller hvarannan dag försämrar blott tillståndet. Deremot har det äfven visat sig, att sådana personer finna sig väl af mycket korta bad eller lindrig regndusch. Kan retningen, som bad åstadkomma, afpassas efter individens krafttillgång, så lifvas derigenom den tröga organverksamheten. I många sjukdomar, der en lifvande och omstämmande verkan är af nöden såsom efterkur, hafva dessa bad visat sig välgörande. I allmänhet efter genomgångna sjukdomar äfven af svårare beskaffenhet synas sådana bad, sedan krafterna till betydlig del återkommit, vara lifvande och stärkande. Afven i hjertsjukdomar af lindrig beskaffenhet hafva de visat sig af välgörande inflytande; likaså i lungemfysem, som ej åtföljes af nåon svårare katarr. De torde vara ett af de säkraste medlen att förekomma eller bota benägenhet för katarr i näsan, luftstrups-. hufvudet och lungorna. Genom badens allmänna inverkan, synas de mången gång hafva en fördelaktig inverkan på magkatarr och magsmärta. Habituel förstoppning har någon gång gifvit vika under begagnandet af kalla bad. En reflex verkan af baden torde uppstå i tarmväggarne — den peristaltiska rörelsen ökas derstädes. Den allmänt stärkande inverkan har naturligtvis äfven del uti den lyckliga verkan. Men bad hafva visat sig verksamma i tarmkatarr med benägenhet för diarrö. En genom bad ökad hudverksamhet jemte ökad verksamhet hos flera andra organer kan förklara minskningen af katarren i tarmarne. Vid benägenhet för blodstockningar i underlifsorganer, vinnes ofta lindring eller hjelp genom kalla bad; äfvensom vid oordningar i menstruationen, samt slapphet i de qvinliga könsorganerna. Forts.)