dals slott med dithörande byggnader ligger mnär-! mast till hands, och allt detta nedkasta vi såsom ett lekverk i vår kista. Alla byggnader mellan Ulriksdal och Stockholm få göra sällskap och äfven sjelfva hufvudstaden; men då allt detta icke en gång betäcker blott kistans botten, så måste vi söka vidare fyllnadsmaterial. Vi taga alla städer, fästningar, byar, slott och herregårdar i Sverge. Vi gripa till Kjöbenhamn, London, Paris, Wien och alla hufvudstäder i Europa och nedkasta i vår kista, men då äfven detta icke förslår att blott märkeligen fylla henne, så gripa vi till alla öfriga städer i Europa och allt hvad som är gjordt med menniskohänder i denna verldsdel. Deraf blifver likväl vår kista icke mer än till en fjerdedel full. ME Kä alla SkelPa På hafvet. Förslår NO icke! Vi gripa ti tens pyramider och Nordamerikas Sönva ar och maskiofabriker; vi nedkasta i kistan allt hvad menniskohänder förfärdi gadt i Asien, Amerika, Afrika och Australien — och vår kista blir likväl knappast halffylld! Nu vilja vi litet skaka om kistan, så att innehållet bättre packar sig och ligger jemnt; och då vi nu en gång föresatt oss att packa kistan full, så vilja vi försöka om det icke låter sig göra att packa henne full med menniskor. Då vi för hvarje menniska behöfva en bredd af 2 fot, så inlägga vi i kistan, som är 24,000 fot i hvarje riktning, en rad af 12,000 menniskor; och då vi antaga att hvarje menniska öfverhufvud upptager en längd i kistan af 6 fot, så kunna vi inlägga 4000 sådana rader bredvid hvarandra. Men nu vet hvar och en, att 4000 gånger 12,000 gör 48,000,000, och då Amerika icke just har många flera än 48 millioner invånare, så har hela den amerikanska befolkningen rum i understa hvarfvet. Nu betäcka vi detta hvarf med något mjukt materiel till en fots höjd och placera derpå Australiens 2 millioner bebyggare, men hafva tillika plats för 46 millioner af Asiens. Betäcka vi nu också detta hvarf med mjukt materiel till en fots höjd, så behöfvas 10 sådana hvarf af 48 millioner menniskor för att inlägga Asiens 454 millioner invånare, För Afrika, som har 130 millioner menniskor, behöfva vi knappast tre sådana hvarf, och Europas 252 millioner, för hvilka verlden eljest är för liten, kunna inpackas i sex hvarf. Inallesg hafva vi således i vår kista blott 20 hvarf menniskor, och om vi för hvarje hvarf med packnidg räkna 3 fot, så upptaga jordens alla invånare blott en höjd af 60 fot i vår kista, så att vi behöfva 200 gånger flere menniskor, än som finnas H hela verlden, för att blott fylla kistan till hälfen. Hvad blifver oss nu öfrigt? Ville vi också inpeka i kistan hela djurverlden, både fyrfotadjur, åglar, fiskar och ormar, allt, som kryper och flyger, så blefve hon ändå icke full om vi ej taga vår tillflykt till klippor och berg. Och allt detta är blott en geografisk kubikmil? Visserligen måste man då erhålla respekt för en Men är det då också verkligen sannt, riktigt och Dig att en enda geografisk kubikmil är så stor? Skulle man verkligen icke kunna fylla en kista af en kubikmils storlek? Hvad, hafva vi icke maskiner som kunna göra allt i verlden? Skulle vi icke kunna åstadkomma en sådan, som kunde fylla denna uppgift? Nåväl, vi skola strax försöka! Vi bygga ett tegelslageri och använda ett sådant maskineri till teglets förfärdigande, att i hvarje sekund en tegelsten blir färdig, som är 1 fot på hvarje sida, d. v. s. en tärningformig. tegelsten af 1 kubikfots storlek. Maskinen inrättas vidare så, att den kan arbeta dag och natt, samt att den tillika nedlägger den färdiga tegelstenen i kistan. Det skulle väl då vara kuriöst, om man icke snart kunde få kistan full! Nåväl, maskinen är färdig och arbetar redan! I hvarje sekund — och den är en obetydlighet — lemnar maskinen en tegelsten och nedlägger den ordentligt i kistan. Det går så hastigt, att vårt i knappast kan följa med, derföre vilja vi vänta, tills arbetet är helt och hållet fullbordadt, ty det bör väl snart vara gjordt?! ; Det kan man lätt beräkna. . I hvarje sekund blifver en tegelsten färdig och inlagd i kistan, således 60 i minuten och 60 gånger 60 eller 3600 i timmen, och följaktligen 86,400 på dagen, hvilket på ett år är 365 gånger 86,400 eller 31,536,000 tegelstenar. Vi vilja pu se, huru många sådana tegelstenar rymmas uti vår kista. Vi lägga dem ordentligt i rader. Hvarje rad är en geografisk mil lång eller 24,000 svenska fot, följaktligen gå 24,000 stenar i raden, men då på kistans Potten är rum för 24,000 sådana rader, så måste vi hafva 24,000 ångor 24,000 stenar till bottnens betäckande, och detta utgör netto 576,000,000 stenar. Då nu vår maskin lemnar blott 31,536,000 årligen, så är det lätt att uträkna, att den, då den arbetar natt och dag behöfver 18 år för att blott fylla kistans botten. . Men nu är också vår kista en mil eller 24,000 fot hög, d. v. s. den erfordrar, för att fyllas ända upp, 24,000 sådana hvarf, som det, hvilket betäc-! ker bottnen, och man kan fanom en liten räkning öfvertyga sig, att vår maskin icke blifver så hastigt dig med sitt arbete, som vi velat tro. Den behöfver dag och natt oafbrutet arbeta i fulla 438,356 år, 1 timme, 26 minuter och 24 sekunder, . för att fullborda sin uppgift! Hade Adam för 6000 år sedan satt 10 sådana maskiner i gång, så skulle, med oafbrutet fortgå-. ende verksamhet, blott en sjundedel af kistan hunnit fyllas! Sådan är en kubikmil, eller en tärning af 1lmils längd, höjd och bredd, och då man af jordklotet kan bilda 660 millioner sådana tärningar, så måste vi med all vår respekt för en enda så-dan tärning, erhålla en synnerlig respekt för vår planet! FE Solen håller 3500 billioner geografiska kubikmil och då vi kunna göra oss en ungefärlig bild af en enda sådan kubikmil, måste vi besvara frågan: huru mycket är då egentligen en billion? b En villion är en million gånger en million ochh ser i siffror uttryckt sålunda ut: 1,000,000,000,000.s Men siffror gifva icke den ringaste föreställning ; å e om den mängd de skola uttrycka. Vårt öga — kanske ock vårt förstånd — är så inskränkt i sin uppfattning af mängder, att vi med en enda blick e knappast kunna öfverskåda mer än tre ting. DAålti vi med en enda blick vilja räknå bredvidstående lg sex tankstreck (— — — — — — ), så indela vilsi dem ovilkorligt i två gånger tre och uppfatta dem s först derefter såsom sex. Vi skulle icke i kort-st spel så hastigt med en enda blick åtskilja num-ri merkortens valör, om kortens tecken icke, såsom im vanligt är, vore ordnade tre och tre, fyra och!n yra. Större mängder lära vi först efter myckend erfarenhet att uppskatta, och om mängder, afls hvilka vi icke hatva någon erfarenhet, kunna vil icke göra oss någon föreställning. li En billion är så mycket, att en menniska, somn Ar i stånd att i hvarje sekund räkna till tre, skulle B 10,000 år behöfva räkna natt och dag för att hinna till 1 billion. Pp Då nu at solen kan formas 3500 billioner sådana tärningar, af hvilka hvar och en är 1 geo-o grafisk mil hög, lång och bred, så är det ganska sc otvifvelaktigt att, om någon hand förmådde påloi hvarje sekund afslita och bortkasta 3 sådana ku-ni hikmil, den skulle hafva att göra i fulla 35 mil-!8 ioner år, för att tillintetgöra hela solen. 8: Föreställa vi oss att vid solens första uppkomst cs I kubikmil af dess massa bildades för hvarje se-st und — och detta är sannerligen icke så litet öf-)G rerdrifvet — så skulle det hafva dröjt i 105 mil-jd ioner år innan solen blef färdig! Ju Under sådana omständigheter fattar man cn6 erhörd respekt för solen och med häpnad och 2( beundran se vi oss omkring i verlden, som upp-L yseg och värmes af detta naturvidunder. i I ul sk fly CE E Vi Y 0 cl — En elfdaling — berättar Åmåls Veckolad — blef under förra sommaren illa tilltygad vf en hungrig björn, med hvilken han i den vilda skogen ensam kom i möte. Mannen sökte sin äddniog och skulle uppklättra i ett större träd, nen hann ej högre vid djurets annalkande, än att Jlenne med sin klo fick tag öfver vaden af ena yenet, hvilket den förföljde med yttersta anstränging likväl förmådde rycka till sig. I samma ögon Kizenlela am andus hamnat An PA