BLANDADE ÄMNEN. — Studenten Oscar Becker, som i Ba den-Baden i Juli månad 1861 föröfvade mordatten tatet å konungen af Preussen, har i dessa daga aflidit i Alexandria; Han umgicks der med pla ner till Orientens reformerande och han hade på fören genom stora anslag bekantgjort sina re ormplaner. — Vexlande öden. Nyligen kom en schwei care från kantonen Luzern hem från Amerika der ban tillbringat mer än tio år och förvärfvai sig en stor förmögenhet. Han tillbragte några da hos sin gifta syster, som hade en liten täck lotter om tre år. Han hade nyss vexlat sitt medförda guld i statsobligationer och lagt dem på et! bord för att öfverräkna dem, men gick ut på går den på några ögonblick, och då han kom in såg han till sin fasa blott en rykande askhög af sins nningar. Flickan hade sett hur han en stund örut med en tändsticka tändt på sin pipa och härmande honom hade hon tändt på penninghögen. Mannen, förtviflad öfver sin förlust, dödade med ett endå knytnäfveslag det stackars barnet och sitter nu i fängelse såsom mördare. — Afslöjad bedragare. I dessa dagar inställde-sig för Pariserdomstolarne en viss Jean Louis Negröni, hvilken i 23 år tjenat i franska armån samt derunder erhållit kaptens grad och hederslegionens kors, anklagad jemte sin broder för bedrägeri. Kapten Negroni; som numera tagit afsked, hade: varit med om det kinesiska föål ttåget och från detta land hemtat en samling kuriositeter och dyrbara saker, på hvilkas värde han fick den idn att spekulera. Han utställde sin samling i Paris och London för allmänhetens beundrande blickar och bn oe derom . en särskilt broschyr i den mest öfverdrifna stil. Deriinnehålles en högst pittoresk beskrifning på det kejserliga kinesiska BOT! atsets i Peking eröfring. Sedan fransmännen bemäktigat sig palatsets venstra flygel, emot: pe jag, berättar vår kapten, i mina armar en flyende :och uppskrämd qvinna: det var ingen annan än det himmelska rikets kejsarinna. Såsom ridderlig kavaljer beskyddade jag .denna dam, utan att då känna hennes höga rang, och hon belönade mig med en brinnande kyss och — med någonting ännu bättre — med att senare låta hemta till mig kistor, fyllda med alla Orientens rikedomar, framförallt dyrbara stenar, det var ett Norkligt regn af gafirer, topaser, smaragder m. m. Vår författare uppskattar värdet af sina dyrbarheter till inalles millioner, och en sten bland dem skulle gsärskilt vara värd 14 millioner. På grund af dennå romantiska berättelse, som påminner om sagorna i Tusen och en natt, hade emellertid några personer varit nog lättrogna att låna vår kapter summor, uppgående till nära 2 millioner francs, naturligtvis emot pant i de ädla stenarne. Förfallodagen kom emellertid, stenarne ar raden och de befunnos ega ett högst melelmåttigt värde, ja, en af dem, en diamant af 73 karats vigt och som Negroni uppskattade till million francs, var endast en vanlig. småsten från Rheinstranden. Inför domstolen påstod Negroni att han handlat vå god tro; att en gång en hindu erbjudit honom 500,000 francs för hansstenar och med sina köpeinbud förföljt honom ända ombord på ett fartyg; att Jutligen de som pröfvat stenarne, bedragit sig eller fore okunnige. Han presterade derjemte intyg af lera högre franska officerare öfver att han städse varit känd såsom en god officer och aktad af sina örmän. Domstolen dömde emellertid honom för ger fill I månads fängelse och 3000 francs er, — Guttaperka-pojkar. För några dagar edan skulle några småpojkar utanför Kjöbeniavns Tivoli roa sig med att leka guttaperkaojkar. Till den ändan stucko de hufvudet melan benen, höllo fötterna fast med händerna och äto sig, sålunda ihoprullade, trilla ner för sluttlingen åt den s.k. Stadsgrafven. Här stannade le flesta af dem och helsades med bifallsjubel af ina beundrande kamrater. Men en af guttaerka-pojkarne, som förmodligen icke beräknat in rätta tyngdpunkt rullade utför sluttningen och er i vattnet. De andra pojkarne började då att krika på hjelp, ropen tillkallade tvenne karlar, vilka rodde ut i en båt för att rädda ynglingen. nart fingo de sigte på något oformligt, som stack pp ur vattnet; det var hvarken hufvud eller ben, ten den del af pysens lekamen, som är högst, å man plockar stickor,. En af räddarne slog då red kraftig hand i denna onämnbara del och drog Pn pöjkvaskern, som låg qvar i vattnet i samma ällning, som han innebade, då han rullade ner i attnet, med händerna krampaktigt slutna om fötrna. Men vid några lätta slag, applicerade på en förut omtalta kroppsdelen, sprutade en massa itten ut ur pojkens mun, öch sedan fötter och änder blifvit skilda åt samt man ruskat honom 1 smula, vår han åter frisk som en fisk. Men pg aktar han sig väl hädanefter för att uppträda m guttaperka-pojke, — i Stadsgrafven. 2 la se