vandet af folkskolans angelägenheter kunde göra sig gällande, desto bättre, men att man ännu icke kommit så långt, att staten kunde och borde taga sin hand från folkskolan, hvilken ej utan statens medverkan kunnat föras till den punkt, der hon nu befinner sig. Gränsen mellan statens rättigheter och skyldigheter å den ena samt kommunens å den andra sidan ansåg man ej kunna teoretiskt bestämmas, men staten borde arbeta på att efter hand göra sin medverkan alltmera obehöflig. Längst i den motsatta riktningen gick, jemte hr Kylen, inspektören Cygneus från Finland, som vitsordade att man der funnit sig väl af att staten öfvertagit lärarnes aflöning, och att detta utgjort vilkoret för hvad som der kunnat uträttas för folkI skolan. I mitt telegram har jag jag redan omförI mält de föredrag som höllos vid middagstiIden. Det som angick religionsundervisninIgen hölls af seminariirektorn Norlin från UpIsala. I jemförelse med den friska fläkt, som tyckes genomgå mötets diskussioner, gjorde det ett icke litet pinsamt intryck, att i den nämnda föreläsningen få höra en utveckling Jaf det system, som beklagligen nu synes vara det, som man vill arbeta in i folkskolans religionsundervisning, och som tyckes göra sig till hufvuduppgift, att få så många bibelspråk, ja om möjligt hela bibeln, inlärda utantill, och en salvelsefull ton inplantad hos ungdomen. Den tid synes icke vara aflägIseu, da folkrepresentatiopen torde behöfva gripa in för att stäfja detta pluggande med bibelspråk, på samma sätt som den mäst göra för att sätta en gräns för katekesutan läsningen. Hr Norlin var, det bör anmärkas, en särdeles talangfull förfäktare af denna riktning, som torde böra beklagas. Hans föredrag hade en ovanlig redighet och klarhet. Föredraget om räkneundervisningen hölls af lektor Nordlund från Gefle. I Eftermiddagens förhandlingar öppnades med ett föredrag af danske öfverläraren Kraiberg om det danska folkskolväsendet sådant det finnes bestämdt af lagen. Det var på årsdågen för utfärdandet af 1814 års folkskolstadga som detta föredrag hölls, öch talaren ansåg, att om än denna lag haft sina briRel tt FE et Rneet At — TO PE TP RF AR danska folket väckt den kärlek till upplysning, som nu gifver sig tillkänna och yttrar sig på ett så storartadt sätt i folkhögskolrörelsen. N I går afton var i slottsparken anordnad ster inbjudna. Denna enkla fest hade en säkert nos alla deltagare qvarlemnat det ogenämaste intryck; Mötets ordförande föreslog först en skål för nordens konungar och derefter. en annan för folkskolan, som det gladde honom att säga nu blifvit folkets skötebarn. Samme vördnadsvärde talare föreslog äfven skålen för gästerna från Norge, Danmark och Finland. Svenskarne förslösade fordom sina bästa krafter och sitt bä sta blod på bittra fejder med danskar och norrmän. Den kraft och den ihärdighet, som dervid utvecklades och dåförtiden förskaffade ära och anseende, den, hoppades talaren, funnes ännu qvar Hos nordens folk, men den användes nu-för att främja gemensam odling, gemensamt framåtskridande, :sedän nordens folk igeukänt hvarandra. såsom bröder. YR Skålen besvarades ä dänskarnes vägnar med en skål för mötets ordförande, som på en enda -dag förstått vinna allas Hjertan. Denna skål för mötets konung mottogs med den lifligaste entusiasm, hvilken ännu mer stegrades då dr. Gumelius med djup rörelse. uttryckte sin tacksamhet derför och betecknade denna dag, då han fått bevittna den kärlek, med hvilken folkupplysningens såk nu omfattades i bela norden, såsom den lyckligaste i sitt lif. ; Skoldirektör Berg från Throndhjöm tackade ä norrmännens vägnar, uttryckande deras glädje öfver att ha fått finna sig ansigte mot ansigte med detta svenska folk, med hvilka de vore förbundna icke blott med politiska, utan äfven med stamfrändskapens och det gemensamma modersmåtets heliga band. Inspektören Oygneus talade å finnarnes vägnar. . De hade förr hatt äran att kämpa h slagfältet sida vid sida med svenskarne ör mången ädel sak; pu hade andra förhållanden inträdt, men för folkupplysningens sak kunde de dock ännu kämpa tillsammans med nordens folk, Dessa tal omvexlade med fosterländska sånger, utförda af en stark manskör, och med musikstycken, utförda af härvarande skatpskytteförenings utmärkta musikkår. Efter hr Cygneei taluppstämdes af musiken Björneborgsmarschen, i hvilken den stora församliogen instämde med en entusiasm, hvartill korrespondenten knappast sett något motsvarande sedan han en gång hade tillfälle att höra denna sång sjungas i dess hemland, i närvaro af den store skalden, som diktat den. Den måste här gifvas omigen under ster, den dock verkat det stora, att den hos en festlig tillställning, till hvivken mötesdel-tagarne från grannländöma voro såsom gär karakter af njertlighet och broderlighet, som . ot —-— — —LV meray DD mu alltjemnt stigande jubel: Då nå talare åter kunde göra sig hörd, ap trödde sogneprest Dietrichson och bad att få snakke lidt Han berättade nu huru han var född i Fredriksstad kort efter Sverges och Norges förening, huru han blifvit uppfostrad af en fader, för hvilken fiendtlighet mot Sverge var en -militärisk trohetspligt: Han hade dock alltid haft en ang om, att i föreningen lå; Nordens fra7stid och han vore nu öfvertygar lerom. Lifligare än någonsin trängde sig Flanslan deraf på honom i detta ögonblick, då han fann sig omsluten af hjertlig broderlighet midt i hjertat af Sverge,i detta gamla Örebro med sina rika minnen, för hvilken stad han utbragte ett hjertligt lefve. Det på samma gång varma och lekande föredraget afbröts ofta af lifliga bifallsyttringar. Hr Bosyen talade härefter för den stormakt, som han lärt känna i Sverge: qvinnan i fölkskolan. Hon verkade med hjertats makt, den största af alla, och han lade de svenska lärarinnorna framförallt på sinnet, att väl omhulda modersmålet, nationalitetens uttryck och säkraste värn. Slutligen höjde en dansk ett lefve för Sverges och Norges kronprinsessa,, Danmarks blifvande drottving, hvarefter man åtskildes något före midnatt. Och så vardt det ända på den första dagen. (Telegram till Aftonbladet.) ÖREBRO den 31 Juli, kl. 1,50 e mm. Adjunkt Erslev fråa Aarhuus, den bePn OO MM INKÄDR hh — AA PM MM Er fa Ja her NN ONA HM AA PD RA Om A