ULU GULL CIDIULAD, ULL IULLDBGELLUD I VILL middag. Tjugu talare ha ännu anmä sig. k) På middagen har uppvisning i exerc skett med ungdomen i stadens folkskolo li FESPOEKSSARNAR EE SNSe Folkmötet i Attarp. 5) För detta möte meddelar Öresunds-Postc följande redogörelse: Som bekant beslöts si lidet år på reformmötet i Eslöf att ett folk möte för behandlande af den kommunala röst rätten i sommar skulle hållas någonstäd inom provinsen Skåne, för hvars anordnand -Jen komite af 10 personer utsågs. Dessa I hade nu med sig förenat ett större åntal I provinsens öfrige framstående och för refor men nitälskande män för att utfärda inbjud .f ningen till folkmötet, som hölls sistlidne sön dag i den vackra parken vid Attarp, en jern vägsstation vid Kristiahstad—Hessleholms jernvägen, Det var naturligt att det vigtig nnet, så allmänt öfverklagadt, skulle lock Jen massa menniskor att deltaga i och afhö de tal som vid detta tillfälle komme att hal las. Mötet var utsatt att börja klöckan ermi , och på förmiddagen had liga ordinarie och extratåg, saväl frå Sristianstad som söderifrån och på stamba nan, sammanfört en massa menniskor, son utan öfyerdrift kan uppskattas till minst i å 10,000 personer. En med och blom mor utsirad talarestol hade blifvit upprest p: en kul!e bland träden, och rundtomkring had fiaggor blifvit hissade. En god stund innar den utsatta mötestimmen började folket saml: sig omkring talareplatsen, nyfiket att få hör: hvad derifrån skulle förkunnas. Riksdagsmannen O. B. Olsson från Maglehult som nyligen valdes till lekmannaombud för Lund: stift vid det blifvande kyrkomötet, öppnade möte med ett kort tal, hvarefter den gamle veteranen frihetens och religionens tjenst, prosten och kyr koherden år Bergman i Winslöf, besteg talarestolen, Det var en sånn glädje att ännu en gång få höra hans åldriga, men kraftiga stämma höjas för rättvisans och sanningens sak. Dr Bergman betraktade frågan från religiös synpunkt. I Herran Zebaots namn, började han, öppna vi detta möte. I Guds fria natur vilja vi hålla en gudstjenst, hvars minne skall sträcka sig till och omtalas af barn och efterkommande,. Som ingångssprålk valde han de 10 första verserna af Jakobs epistels 2 kapitel, hvilka stycken han Uppiäste Dessa ord, sade han, äro tydliga och klara: Gud kan ej tåla att någon åtskilnad göres mellan menniskor, mellan den rike och den fattige. Om I ställen penningen till gradmätare för menniskan, gören I en ond åtskilnad och Gud kan ej lida det. Gören I skilnad på den rike och den fattige, då synden I, säger bibeln, den så ofta begabbade boktn. Kristendomen fordrar full jomlikhet,. Talaren visade derefter huru allt gick snäckans långsamma gång. Han hade redan för 20 år sedan i Örebro uppträdt och talat för samma sak, hvarför han nu ordade. Kan ej den lika rösträtten genast införas?. frågade talaren. Jo, ju förr dess bättre! Det finnes åtminstone ett område, der den like rösträtten tryggt kan införas och der olyckor synas hota i den mån det fördröjes, nemligen wid prestval. Här gäller det att genast undantränga penningen, att åter ina menniskan. Det har kommit derhän att man börjat tvifla på allt heligt, till och med att en Gad finnes. Vår arma kyrka behöfver kärlek och förtroende. I fråga om att välja prest må gerna tiggaren ha samma rättighet som miillionären, lika rätt att kalla den som han känt tilltala sitt hjerta, eller som skänkt tröst och frid åt hans oroliga samvete eller seger öfver onda begärelser. Låtom oss bedja kyrkomötet förorda att vår konung må ge hela Sverge samma rättighet i fråga om prestval som t. ex. den store Gustaf Adolf gaf Göteborg för mer än 200 år sedan, och mot hvilken ännu ingen röst höjt sig. Der så lång erfarenhet kan åberopas, att 60,000 menniskor ännu i dag iro nöjde med gåfvan, och der man förstått välja sådana män som en Thomander och en Wieselgren, der må man ej söka skrämma oss med ropet om möjliga olyckor. DÅ tålaren slutat, blåes melodien till psalmen: Förfäras ej du lilla op. Församlingen beslöt att genom hr O. B. Olsson inleinna en pefition till kyrkomötet i den riktning den ärade talaren föreslagit. Härefter uppträdde boktryckaren Möllersvärd från Kristianstad, betraktande frågan likaledes från re3-moralisk synpunkt. Vi kunna visserligen ke, så slutade talaren, direkt åstadkomma någon ändring i det allmänt öfverklagade förhållant, men hvad vi kunna och hvad vi böra göra, att inlägga protest mot det nu bestående, och det kunna vi göra så, att en förändring måste ske. Landstingsmannen Hörberg från Ousby behandade frågans ekonomiska sida, och framställde huru ander nuvarande förbållanden 233 personer kunde omkullrösta hundratals audra medborgare, utan att lessa 2 eller alla 3 tillsammans behöfde ega hälften så mycket förstånd eller intelligens som en enda af de hundrade. Likaledes framställde taaren att hushållningen med folkets medel ovilkorigen skulle bli bättre än hvad nu är händelsen, om folket blott finge vara med om att besluta öfver sina medel. Derefter behandlade redaktör Borg från Helsingborg den sociala och politiska delen af fråsan. Talaren visade bland annat huru den nuvande rösträtten skadligt inverkade på åtskilliga rhållanden och bidrog att minska kärleken till fäderneslandet samt öka emigrationen. Sedan dessa på förhand bestämda tal blifvit siutade, förklarades ordet fritt. Redaktören af Fäderneslandet, fil. dr Samuel Ö-lmaunn, som enkom rest ned från Stockholm för att bivista detta möte, erhöll först ordet. Han kom som en främing, sade han, och hade intet annat att förebära ill sin ursäkt för det han vågade intaga talaretribunen, än sitt intresse för saken, som förmått honom att infinna sig. Det var för honom tillredsställande att få se en så stor lifaktighet bland skåningarne, för hvilka det var en heder att gå i spetsen med uttalande af sitt ogillande mot obiliga och omenskliga lagar. Hvad specielt den afhandlade frågan angick, så hade ämnet af de öregående talarne ni nog blifvit uttömdt. mellertid ville talaren säga, att det icke finnes någon större lögn än den, att penningen är en sradmätare på menniskovärdet. Det är ej sannt, lå man påstår att den, som eger penningar, har törre intresse att bevaka än den mindre bemedade, eller trycker ej den lilla skatten denne sevare mångdubbelt tyngre, än den högre tryc:er len förmögna? Talären slöt med att utbringa ett efve för folkmötet. Nu erhöll riksdagsmannen Jöns Pährsson från småland ordet, Han hade kommit oförberedd; nen på uppmaning af sina politiska vänner hade lan dock vågat beträda talarestolen. Det var ans känslor som manade honom frambära sin acksamhet till den talrika hop han nu såg föramlad i denna landsända, hvilken tycks vakna till politiskt lif och medvetande om sina rättigheter åAväl som sina skyldigheter. Han hade alltid förIktat graderade skalor och fann rättvisan tillfredställd först då personlighetsprincipen gjordes gälande, Då ingen talare för tillfället vidare annält sig, framställdes följande propositioner, ! vars besvarande skulle anses som mötets! ladd hallå