tersson, boende i n:r 37 Tjärhofsgatan, och Fran Oscar Bingqvists hemma i samma hus som Sten bom, uppehållit sig under bron nedanför Erst backe, Troligen genom drunkning omkommit, enä han icke till hemmet återvändt. I anledning hära anställdes förhör med Petersson och Bingqvist dervid de sade sig icke ha någon kännedom on huru Stenbom kommit i vattnet och fortforo me detta påstående, ända tilldess en af de andra gos sarne anträffades och upplyste, att Petersson oci Bingqvist skuffat Stenbom i sjön. Ånyo tagna förhör, bekände de nu ändtligen sin illgerning och framgick utaf deras berättelser derom, at Petersson och Bingqvist först kastat sten på met spöet och refven och sedan knuffat Stenbom ryggen, då han, som satt ytterst på klippkanten lutat sig framåt. De hade båda två varit lika del aktiga i dådet samt hotat Stenbom med stryk, on han skulle våga sig upp på bron. Orsaken til deras beteende emot Stenbom, hvilken vitsordat varit en stillsam och oförarglig gosse, kunde hvar ken Petersson eller Bingqvist uypgifva; de endas förklarade att de icke af uppsåt att ha Stenbon j vattnet skuffat till honom. De hade icke vid tagit det ringaste för Stenboms räddning, utan stället skyndat hem, förtigande hvad som händt Saken, som förekom i dag i poliskammaren, upp sköts till onsdagen, för ytterligare upplysningar Den omkomne gossens lik är ännu icke terfunnet — Olyckshändelse. En tvåårig gosse, son til stationsförmannen Anders Magnusson, boende ut huset n:r 7 vid Falkenbergsgatan, nedföll i gål eftermiddag genom ett i ett rum två trappor up ji samma hus öppet stående fönster samt skadade sig dervid så illa, att han kort derpå afled. — Förfalskning. Örebro den 25 Juli. I börjar af sistlidne Juni månad lagsökte riksbanken bergs mannen Per Olsson i Gamla Wiker, Nora socken såsom låntagare, samt Per Andersson och Lars Olsson yngre derstädes såsom löftesmän, för eti belopp af 1500 rdr, grundande sig på revers, be vittnad af 2 personer, deraf den ene är boende i Nora och den andre i närheten af Lindesberg. — Handlingarne delgåfvos de lagsökte, af hvilka Pei Andersson och Lars Olsson förklarade sig skrift ligen, påstående, att deras namn blifvit förfalskade. Med anledning häraf utsattes muntligt förhör, som hölls inför länsstyrelsen å landskansliet förliden torsdag, hvarvid tillstädeskommo riksbanken genom ombud, landsfiskålen Källström, och de lagsökte personligen. — Borgesmännen vidhöll dervid sina i förklaringsskriften gjorda uppgifter om deras namns förfalskning, hvarefter Per Olsson erkände, att han falskeligen skrifvit Per Anderssons namn, men sade sig ej veta huru Lars Olssons namn kommit å lånehandlingen, derpå han riktigt erhållit 1500 rdr. — Riksbankens ombud anhöll, vid sådant förhållande, om undersökning vid domstol, men yrkade, att Per Olsson, på nd af hvad mot honom förekommit, måtte förlarag skyldig träda i allmänt häkte, hvilket bifölls. — Sedan beslutet afkunnats, fann ene borgesmannen Lars Olsson, synbarligen väckt af det öde, som förestod Per Olsson, för godt att erkänna, det han, Lars Olsson, tecknat sitt namn under borgensmeningen. Per Olsson lemnade derpå reversalet, sedar han ditskrifvit Per Anderssons namn, till det i Nora boende vittnet, som föranstaltade om vittnespåskrifterna. Per Olsson blir naturligtvis dömd för förfalskning. En man i sina bästa år, har han nu förstört sin framtid. Lars Olsson står der med skammen, sedan han blifvit genom egen. bekännelse öfvertygad att hafva velat begagna sig af en annans röjda brottslighet och falska föregifvanden för att söka undslippa en ingången förbindelse. De personer, som varit nog lättsinniga att teckna bevittnande vid underskrifter, om hvilkas riktighet de ej egt kännedom, äro jemväl högst klandervända.