Sedan vi sålunda en stund hade hört talas om Chicagos storartade planer att sammanbinda Mississippi med Michigan-sjön, om den stora vattenledning, hvars sugare ligger fyra mil ute i sjön, om nationalkonventet med dess senaste presidentval, om Pacifik-jernbanan, om många, många uppfinningar och alla de gigantiska planer, som mäste väcka beundran för amerikanarne, fingo vi äfven höra, att Ole Bull under sin vistelse i Amerika hade gjort en uppfinning i pianots konstruktion och inredning; hvari denna egentligen bestod, fick jag ej riktigt reda på, ty vi bröto just upp för att vandra utför igen; men så mycket förstod jag, att Ole Bull skall ha patent på uppfinningen, och att professor Watson, som är en utmärkt sakkunnig, lofvade sig mycket deraf. När vi kommo in på gården igen, var det nära middag; det blef snart serveradt, och vi intogo en välsmakande landtlig måltid. Det var ingen brist på skålar och t.l; bland andra drucko vi äfven amerikanarnes skål i champagne; det var nemligen blott några få timmar efter det amerikanarne hade firat sin frihetsfest, sin 17:de Maj, och hade vi varit i Amerikas vestligaste stater, skulle vi förmodligen ännu ha sett de sista återstoderna af fyrverkerierna eller glöden under askan efter dem. Eftermiddagen förflöt under angenämt omvexlande tidsfördrif med spel, litet dans, glam och gamla. goda bergenska historier, dem Ole Bull berättar med fulländadt mästerskap. — Det närmade sig snart starkt till ångfartygets anlöpningstid, och vi gjorde derföre en liten afskedsvandring ned på holmarne, men måste snart upp igen för att äta en römmekolle eller två; ty vi hade för kort tid qvar. Afskedsstunden nalkades. Ole Bull och professor Watson följde hela sällskapet ned till stranden, der båten låg färdig och hade i aktern en svajande norsk flagga, hvilken likasom de flesta på landtställena vid Bergen och till en del ute på Tydskebryggen saknar unionsmärke, hvilket ju också egentligen hör till en örlogsflagga, som då tillika bör vara klufven och med tunga. Efter ett varmt afsked och med ömsesidigt hopp att snart återse hvarandra i gamle Björgvin stötte båten ut från land; under lifligt hviftande af damerna gled båten fram öfver fjorden. Vi kommo just lagom tidigt för att hinna upp ombord på Björnen, och sedan vi ännu en gång hade kastat blicken upp mot: stranden, der Ole Bull och pro-: fessor Watson ännu :stodo och sågo efter oss, släppte Björnen på full ånga och förde oss snart ut till sjös. CRP RIO TNE