ch ännono icke smittadt af det onda, som ofta ! asserar vid stora badorter. Man märker. cke heller, åtminstone under denna sommar, : vågonting af Skråköpiog. Alla bond hafva git Dalarön såsom den är, en liten treflig. ch angenäm by vid hafvet, dit man begifI it sig för att lefva i frid och ro med sig sjelf : ich andra. i Dalarön uppgifves i år räkna öfver 800 vadgäster, nästan uteslutande qvinnor och barn. På herrar, isynnerhet unga, är tot:l brist under alla söcknedagar i veckan; men; sm lördagsaftnarne och söndagarne finnes äf ven tillgang på sådane, så att små baler till och med kunna arrangeras på societetshuset ych der får man då emellanåt också se ett; öch annat vilsekommet norrbrolejon. Nu kunde det falla någon in att fråga hvad alla dessa Stockholmsdamer göra på Dalarön? Aro de kanhända sjuka? Ahja, en och annan liten krämpa, dock Gudskelof icke, såvidt jag vet, af farligare beskaffent. Nå, hvad gör då hela denna svärm erute? Jag ber om förlåtelse, att jag icke rätt vet, huru jag skall besvara frågan, men vågar jag säga hvad jag tror, så göra de jost ingenting. Kort sagdt: de vegetera, e bada i Saltsjön, promenera i den närligande skogen åt Små-Dalarö, utåt stora andsvägen, eller kasta ring och boll i Schweizerdalen, en täck dal i byns närhet, sitta på klipporna och sola sig likt fiskmåsar, icka i fulla drag Dalaröns helsosamma läft — i mitt tycke riktig nektar, förströ sig emellanåt med sång och dans eller bea soireer, då någon af Kongl. lyriska eller Dramatiska teatrarnes artister eller andfa sjungande och musicerande konstnärer göra Dalarön äran af ett besök. Och vinsten af allt detta? Jo den är, att när de andra flyttfåglarne begifva sig från norden söderut, då resa dessa kära flyttfåglar tvärtom, från söder till norr — från Dalarön till hufvudstaden, uppsökande sina gamla bon, dit de återvända med friska och stärkta krafter för vinterns mödor, återtaga sina mla vanor, färdiga att ånyo, om tillfälle judes, storma på helsan och kasta sig in i hvirfveln af hufvudstadens nöjen. Och nu är det slut på denna lilla skizz, hvartill jag endast kan lägga, att återfärden till hufvudstaden, efter en särdeles angenämt tillbragt dag, anträddes; att fru Håkanson på Jakob Bagge förtjenar en mention för ein goda restauration; att trängseln ombord på hemvägen var.ännu större än på bortresän; att jag med ledsnad återsåg Katring kyrktorn och den öfriga staden, samt att allt bråk och tråk, som jag på morgonen lemnat efter mig på kajen, troget stod qvar och tog emot mig. Slutligen må det tillåtas, utan att vilja gå Jakol Bagges rätt för nära, att fästa de emå ångslupsbolagens uppmärksamhet derpå, att de utan tvifvel skulle göra Dalaröfarande en tjenst samt sjelfva förtjena derpå, om någon mindre ångslup lördagar och söndagar gjorde turer ditut. För passagerare bli et alltid mindre behagligt att, såsom fallet ofta är på hemfärden med Jakob Bagge. packas likt sillar, eller oupphörligt behöfvs gå öfver från styrbord till babord, för at vid fartygets oupphörliga krängningar hålla detta i jemnvigt: Lämpligaste afgängstider om öpdagarhe vore utan tvivfel kl. 5 e m. efter hvilken tid ingen ångbåt gör turer vare sig åt Dalarön eller till de många på denna farled belägna sommarställen.