frågor i går afton, sade Gustafva och suckade andäktigt. Ja, det är sannt mor, det var en stor lycka, svarade mannen; men kläd pu på Eva och gå så ock tala med menniskan derute, du; jag tvår mina händer och vill e ens se henne. Åter måste vi förflytta oss åtskilliga ål framåt, under hvilka få eller inga förändringar timat inom Dahlska familjen. Fru Fernlund hade, genom trädgårdsmästarens försorg undgått hvarje tilltal för sitt bedrägeri och fått behålla sina små tillhörigheter. Hvar hon sedan tagit vägen vi icke lilla Eva och hade nästan alldeles glömt hennes tillvaro. Deremot hade hon ej glömt det lilla bleka ansigtet innauför fönstret med stolsdynan uti. Hon hade, tillbörligt eskorterad at Stiva, fått göra ett besök i huset, och nu var bon så hemmastadd i rummet med den hvita gardinen, och det bleka ansigte rodnade at fröjd hvarje gäng lilla Eva steg inom dörren. Det var sjelfva pingstafton, och årets nattvardsbarn skulle påföljande dag konfirmera Bland dem befann sig också lilla Eva, ty si många år hade gätt sedan vi sist sågo henne Hon hade fått svart orlin till högtidsdrägt och med tillbjelp af en väninna, som sydde kläder hade madam Dahl deraf förfärdigu! en klädning som satt alldeles som den vi växt på lilla Eva, förklarade sömmerskanväninnan, Den låg nu utbredd på softan i salen för att blifva försedd med en så kallad tollerette, en at Eva sjelf broderad halsrämsa, som tråcklades på det höpt ringade klädningslifvet, Några andra prydnader syntes icke till. Det brukades då, som daetrar det brukas änvu, att de -naga konfirmanderna fromtrödde tten hettar ler härprydtvader