MOE UL ITIL fVBRVnE EO UDD TUIILE REG HILL, något efter middagstiden på onsdagen, höllos föredrag af två vid mötet närvarande hedersäster från broderlandet Danmark, jastor Birkedal och föreståndaren för Hindholms Folkehöiskole, löjtnan Nielsen. Pastor Birkedal höll ett föredrag om förhållandet mellan folkkyrkan och frimenigheterna i Danmark. I detta land, yttrade tal., funnes nu icke hinder för att gå ut eller in i kyrkan. Detta vore en stor och välsignad frihet, ty ett tvång till tro eller kyrka vore en Snak i Veiret. Alla verkligen kristna, antingen de tillhörde folkkyrkan eller en annan församling, tillhörde de frias menighet. När tal. för sina yttranden i danska riksrådet blef afskedad från sin församling, råkade han i mycken strid med sig sjelf, huruvida han skulle bilda en frimenighet eller icke. Han ville icke gerna bilda en egen kyrka och utträda ur sitt folks kyrka förrän han rentaf blefve utjagad, men å andra sidan ansåg han sig icke böra låta genom verldslig makt förmå sig att afstå från det predikoembete, till hvilket han blifvit kallad och invigd. Han fortsatte emellertid att efter folkkyrkans skick predika och utdela sakramenten. Detta blef anledning tillett förslag i danska riksdagen om upprättandet af frimenigheter inom folkkyrkan. Förslaget rönte mycket motstånd, men gick dock slutligen igenom, hvilket tal. ansåg vara ett bevis på, att saken vore Gud behaglig. — Enligt den nya lagen kunde en frimenighet bildas, när 20 familjer inom en dansk mils omkrets, som förenas om att kalla en tjenstledig prest, i förening med denne vända sig till konungen, som meddelar fastställelse. Denna menighet blifver då en lem af folkkyrkan. Vid anmälan bör visas, att menigheten uppfört kyrka eller bönhus, som icke användes till annat ändamål, samt anskaffat hvad som i öfrigt behöfves. Tal. uppmanade svenskarne att lägga på hjertat de skäl, som förmådde honom att ej bilda en egen och utträda. ur sitt folks kyrka. Bildandet af frimenigheter inom folkkyrkan vore det bästa, och i dessa bevarades under pröfningens tider trons gåfva. Skulle svenska statskyrkan ha en framtid borde derför svenska regerinen lemna så mycken frihet som möjligt. Dr Bergman inledde löjtn. Nielsens föredrag med några antydningar om vigten af högre folkskolor, särdeles under vårt närvarande samhällsskick, som gjorde en upptostran till politisk sjelfstyrelse mera nödvändig. Derefter omtalades det goda skick, i hvilket tal. funnit dylika skolori Danmark, och den kristliga anda som der rådde och som genomträngde all undervisning. Det vore nu sa lyckligt, att två passande studerande förklarat sig vara hugade, att blifva lärare i en sådan skola här; subskriptionslistor för tecknande at aktier voro utsända, och på framgången af denna teckning berodde verket. På denna teckning berodde antalet lärare och den inträdesafgift eleverna måste erlägga. Hanlade derföre de närvarande enträget på hjertat vigten af sakens understödjande. Löjtnant Nielsen, som nu fick ordet, visade sig vara en verklig folktalare, som i rund besat: förmågan, att taga sin publik; liga invändningar samt en öfver det hela hvilande älsklig humoristisk anda, gjorde talet till ett af dem, som mest senterades af de församlade. Han började med en tacksägelse för de milda ögon, med hvilka svenskarne sett på de begge danska gästerna. Redan då han kom till Malmö säg han, att han icke var utomlands, utan bos sina egna. Innan han inlät sig på skolorna fästade han de närvarandes uppmärksamhet på nödvändigheten af, att en kristen äfven är en fosterlandsvän. Derefter öfvergick han till sitt egentliga ämne: Högre folkskolor. Han gick härvid särdeles praktiskt tillväga, -antog att en närliggande gård vore den plats, der skolan skulle anläggas, och talade nu om det som för ändamälet erfordrades. Först behöfdes en man, som vore ödmjuk kristen, fosteriandsälskande, utrustad med hjerta för allt saunt och godtsamt kunskapsrik. Denne tager en eller två andra med sig, slår sig ned i gården och ropar: Kom nu, ungt folk, för att höra på! Till Okt. eller Nov. kunde de vara samlade. Då säger han: Hör nu, godt folk, ni äro komna hit för att bli bättre, icke så mycket för att få kunskaper som uppblåsa., Denna förbättring är det, som man mest skulle sträfva efter. Derför borde de icke besväras med så mycken utaniäsniog. Visserligen borde de läsa mycket, men hutvudsaken vore att de blefve bättre. Först borde nu om läsordniogen öfverenskommas med lärjungarne. Hvarje morgon borde börjas med afsjungande af en psalm, med bön och läsande af några bibelspråk. Derefter falas om gamla tider i Sverge, om stora män och qvinnor, som der lefvat; om äfven en och annan dansk ihågkoms skadade detta ej. Nu afsjöngs en god och iiflig säng, och vidare fortsattes med räkning och teckning, eller skildringar ur folklifvet i andra länder 0..s. v. Gudsfruktan borde genomstråla allt, ech då blefve det bra. — När sådana skolor först inrättades i Danmark, sade allmogen, att de ej insågo hvad de tjenade till, och nu har Danmark mer än 60 skolor och bygger på flera. Högfärd trodde tal. icke åstadkommas af sådana i allmänhet, fastän de kunde ha sådan verkan på en eller annan knippel.. Några oordningar hade icke, oaktadt ; den frihet, som är rådande, egt rum vid den skola han förestod. När lärjungarne hadej, nägot allvarligt och nyttigt för sig, tänkte de icke på narrstreger.. — Till slut fästade han tanken vid den stora framtid, nordens tre folk skulle bereda sig, om de tillsamiuans sträfvade till frihet och upplysning. — En statstelegrafstation med inskränkt dagstjenst öppnas den 16 dennes vid Klintehamn på Gotland. — Af Farmaceutisk Tidskrift har Julihäftet utkommit, innehällande: Kobolts och Nickels eqvivalent-bestämning; Om ång-explosioner och våldsam kokning; Om stötande kokning; Metallers upptäckande i mjölkblandade vätskor och andra blandningar af organiska ämnen; Ro.anilin som reagens för fria fettsyror; Om svampars insamling och behandling samt tillredning till en sund och ts: esta, Ceruaehninhaltan I fråöan af Saervehnog trea (a AL, nn — — NN a ms RA ARA RR