Det ryska bladet Golos tager illa vic sig med anledning af den franska och tyske ressens relationer om dess ställning i förållande till det serbiska furstemordet. De påstår, att den artikel, som åberopats a Debatte såsom bevis, varit förfalskad, och Golos söker å sin sida kasta en möjligast mörk skugga på hofvet i Wien samt isynnerhet v. Beust och hans tidningsorganer,. Baron Beust, säger Golos, hade i sitt lilla fädernesland icke tillfälle att en grand begagna sig af en officiös press. I sitt nya fosterland kom han att verka på ett större fält och förefann hos Österrikes befolkningar icke samma saktmodighet, som så behagat honom hos hans landsmän. Här var en officiel tidning otillräcklig och Beust gaf derför ut i Österrike nära ett dussin sådana, slafviskt följande i detta afseende sitt franska mönster. Uti Frankrike,, fortfar Golos, finnas många skickliga journalister, men ännu flera som vilja sälja sina pennor. Österrike lider nu visserligen icke heller brist på män, som köpslå med sina öfvertygelser, men antalet af skickliga journalister är i högsta grad begränsadt. I följd häraf visade sig svillet hos Beusts legohjon vara vida mindre än deras hängifvenhet, och det har lyckats dem att inom en ganska kort tid bevisa honom mer än en björntjenst.. Men ännu aldrig ha de kastat en sådan sten på sin beskyddare som i frågan om furst Michaels af Serbien mord. Man förstod i Wien ganska väl att det afskyvärda mordet kan kasta någon skugga på österrikiska regeringen, om man kan utreda en förbindelse emellan mördarne och den pretendent till serbiska tronen, soo står under wienerkabinettets särskilda beskydd. Det blef derför alldeles oundvikligt att afvända publikens blickar och skjuta skulden från den skyldige på en oskyldig. Efter att vidare ha förklarat att det icke lönar mödan för en rysk tidning att försvara sig inför Europa, emedan man der ju icke kan ryska, tackar Golos af själ och hjerta den tyska tidningen Zukunft för dess rätta ätergifvande af den ur Golos i franska och tyska blad citerade komprometterande artikeln, tilläggande ädelmodigt: till och med i Osterrike finnas hederliga tidningar.