sterna mot kejsarrikets lättsinniga finanshus hållning. Dessa upplysningar skola just gör: befolkningens inflytelserikaste klass, bour geoisien, hvilken trots den allmänna rösträtten dock slutligen fäller utslaget, ljium fö regeringen, hvaremot massan af folket tage: så godt som ingen notis om de finansielle diskussionerna. . Ater en annan korrespondent till samma tyska tidning yttrar: Kejsaren, till hvilker de afdrag af det Thierska talet, som vorc ämnade att tryckas i Monitören, skickades redan under sistl. natt, och äfven Rouher ärc i det hela tillfreds med den fruktade talaren då han så beredvilligt gått in på de äskade militärutgifterna. Hvad angår regeringens af Thiers så kraftigt angripna politik och den deraf härledda nödvändigheten af en grundlig förändring af statsförfattningen, så tänker regeringen, att det icke har någon brådska dermed hvarken i hennes ögon eller i den henne tillgifna majoritetens. Mest lättrörd är kammaren såväl som Jen allmänna meningen i krigsfrågor. Hr Rouher skall i sin vederläggning af det Thierska talet afgifva så uttryckliga fredsförklaringar, att, såsom regeringen hoppas, äfven de sista tviflen på hennes uppriktighet skola försvinna. Då Thiers i går utvecklade, att Frankrike trots sin dåliga finansställning likväl måste bevilja de af regeringen äskade summorna för armån och flottan för att kunna qvarstå på sin politiska ställnings höjd (finansnöden skall afhjelpas genom parlamentarismens återkomst), anmärkte markis Moustier: Mais Monsieur Thiers vient tout simplement faire Fexposå de notre politique I dag gör La France Thiers alldeles samma kompliment. Thiers, hvars mening i afseende på Tyskland är tillräckligt bekant, anförde nemligen såsom hufvudskäl mot ett krigiskt uppträdande af Frankrike, att den enhetslängtan, som nu råler i Tyskland, vida mera skulle befrämjas in förminskas genom en fransk inblandning, amt att de federalistiska sträfvandena, som ryligen uppdöko söder om Main, bäst skulle mintetgöras genom en fredlig politik af Frankrike.