gen gaf uttryck åt sin förtrytelse öfve e afslöjade förhållandena genom inskränkningar i befästningsanslagen, och det var a förhandlingarne mycket tydligt, att besluter innetattade misstroende-vota mot krigsministern endast så tillvida som han icke hafi kraft nog att göra gällande det inflytande, till hvilket hans embetsställning berättigade honom, men deremot så mycket mera direkt riktades mot fortifikationsgeneralen. Hr af Kleen förbief dock lika oberörd af klandervota från de nya kamrarne som från de gamla riksstånden, och regeringen syntes fortfarande benägen att vidhålla en traditionella uppfattningen af riksdagens obefogenhet att blanda sig i dylika saker. Fortifikationsgeneralen bibehölls på sin post och den enda synliga följden af riksdagens törhandlingar blef tillsättningen af befästningskomiten, af hvilken dock äfven hr af Kleen blef ledamot. Det förelåg här en ganska anmärkningsvärd konflikt mellan statsmakterna. Den ena, den penningbeviljande, hade mycket tydligt gifvit tillkänna sin mening om en man, åt hvilken användandet af betydliga summor varit anförtrodt, och den andra, regeringsmakten, hade lika oförtydbart låtit förstå, att hon ansåg dylika påtryckningar obehöriga och lemnade dem utan afseende. Senast församlade riksdag gjorde slag i saken, och på ett sätt som kan gifva anledning att i någon mån draga i tvifvelsmål riktigheten af den i ett kongl. diktamen till statsrådsprotokollet uttalade uppfattning, att genom den timade representationsförändringen andan i Sverges regeringsform icke blifvit förändrad, Trots de försäkringar, som afgåfvos af den nye krigsministern, hvilken eljest hade erfarit flere bevis på riksdagens förtroende, utföllo besluten i afseende å befästningsanslagen så, att det måtte ha blifvit för regeringen fullkomligt klart, att några medel för denna gren at försvarsväsendet icke vore att påräkna så länge hr af Kleen var chef för densamma, Generalen ingaf för några dagar sedan sin afskedsansökan — man har goda skäl att tro att det icke skedde? alldeles af egen drift —, och i lördags blef den, såsom vi redan nämnt, af konungen bifalien. Nyheten härom skall i landet mottagas med en tillfredsställelse, som endast föga skall grumlas af den misstämning, som man måste erfara vid underrättelsen om de nya nådevedermälen, med hvilka hr af Kleen vid afskedstagandet blifvit hugnad. Jemte det han blifvit utnämnd till generallöjtnant i armen, har han hugnats med K. M:ts förklaring af dess nådiga välbehag öfver den långvariga, af nit, trohet och skicklighet utmärkta verksamhet, som han i de honom anförtrodda maktpåliggande värf städse ädagalagte. Man är tyvärr icke hos oss så bortskämd med att betrakta en hög rang såsom liktydig med stor förtjenst, och icke fäster man heller så stor vigt vid den officiella fraseologien, att de nämnda nådevedermälena skulle i och för sig ådraga sig någon synnerlig uppmärksamhet, äfven om den föreställningen vore allmän nog, att de icke vore förtjenta. De erhålla dock en viss betydelse i förevarande fall, då man erinrar sig de omständigheter, som föranledt hr af Kleens afgång. Då det väl knappast lärer finnas något tvifvel om eller löna mödan försöka bortresonera, att hr af Kleen fallit för representatio: nens misstroendevota, så frågarjman sig nemligen, om regeringen, på samma gång hon visade sig nödsakad att böja sig för riksdagens mening, velat, genom detta hopande af ynnestbevis, inlägga en protest mot riksdagens uppfattning af hr af Kleens verksamhet 1 de honom anförtrodda maktpåliggande värf. : Eller vill man gifva sig sken af att icke gifva vika för riksdagen, under det man i sjelfva . verket gör det? Vi finna ingendera delen rätt välbetänkt, och det är derföre vi tro att dessa i ae sjelfva likgiltiga nådevedermälen skola väcka någon misstämning i landet. Allt detta anmärka vi dock endast under förutsättning, att nådebevisningarne skola betraktas såsom regeringsåtgärder. Anser man dem, ehuru beslutna i statsrådet, endast såsom meddelade af konungen personligen såsom lisa åt en enskild vän för rönta motgångar och förödmjukelser, så ha vi naturligtvis alldeles ingenting att säga om saken, då ynnestbevisen 1 alla händelser äro för landet oskadliga och deras meddelande i ett fall sådant som detta endast medför det resultat, att uttalandet af kongl. välbehag öfver nit, trohet och skickhghet för framtiden förlorar sin betydelse såsom ett medel i regeringens hand att belöna en utmärkt förtjenst, och betraktas endast såsom åtföljande rangen, på samma sätt som ordensdekorationer och dylikt. Hr af Kleens efterträdare, numera generalen frih. Leijonhufvud; har gjort ett mycket hastigt avancement från kaptensgraden, i hvilken han ännu för två år sedan befann SE Han anses såsom en skicklig ingeniörofficer och spelade en viss roll på riddarhuset, der han åtnjöt icke ringa förtroende. Huruvida han är i besitthing af de egenskaer, som fordras för det chefskap, med hvilet han nu blifvit beklädd, får framtiden utvisa. nn rn tr Statsrådet. K. M:t har i lördags beviljat stätsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, Abelin, tjenstledighet från och Nr RA ÅK 0 JR VR I fr SA ft ft Pg ——