skrifvelse och anhållan. heist stadsfullmäktige egde någon rättighet att bestämma hvarken öfv kostnäderna eller inom hvilken tid arbetet skul vara färdigt. Om den nu gjorda framställninge afslogs, ansåg hr Berg, att K. M:t ej skulle a göra frågan utan stadsfullmäktiges bhöraude, d följden endast blefve nytt uppskof och nya fö klaringar. Hr Behrling önskade visserligen e snart slut på dessa underhandlingar, som för hva dag blefve obehagligare och obebagligare, 10e tillstyrkte likväl på anförda skäl, att ölverst Beyers framställning måtte bifallas. Efter slutad diskussion skreds till votering, d med 47 röster mot 23, som voro för att betänkar det genast skulle föredragas och afgöras, beslöt att nppskjuta dermed till annat sammanträde, oc uppdrogs åt beredningsutskottet, till hvilket be tinkandet återlemnades, att direkte emottaga, oc om utskottet aktade sådant nödigt, besvara bygg nadsstyrelsens yttrande i saken. Vidare förekom beredningsutskottets utlåtand AM 38 i fråga om Trebackarlånggatans förlängnin; åt öster. För godkännande af de utaf utskotte föreslagna åtgärder för ifrågavarande gaturegle rings verkställande talade hrr Nerman, Lundberg Wistrand, Liljenstolpe och Sundell m. fl., hvilka erinrade om nödvändigheten att utvidga och reg lera en kommunikatiousled, som vore af så sto vigt för samfärdseln mellan Norrmalm och Ladu gårdslandet. Hr Wallenberg åter ville ej åt denn: gatuled tillmäta den vigt som föregående tal. an tydt, och påyrkade, då en mängd stora arbete förelågo, som tyngde på stadskassan och ifråga varande gatureglering mycket väl kunde anstå afelag å utskottets hemställanden. På begärar anställdes votering om dessa skiljaktiga meningar hvarvid med 45 röster mot 22 gillades den äsigt som uttalats för godkännande at utskottets för slag. Stadsfullmäktige hafva sålunda -beslutit, att med antagande af den utaf drätselnämnden föror dade planen till Trebackarlånggatans utsträckning i ostlig riktning, dels godkänna de af nämnden el ler dess första afdelnipg med åtskilliga egare eller innehafvare af tomter i-qvarteren Hägerberget och Wintervägen större upprättade köpeattal rörande dessa fusta egendomar, dels ock förklara sig mottaga bemslagtaren F. Lundblads tiil staden gjorde gäfva at delar utaf tomterna JE 12 i förstnämnda och JM 3 och 4 i sistnämnda qva ter; dels slutligen hos K. M:t anhålla om rättighet för staden att expropriera ändamålet behöfliga delar af tomten M 8 i qvartercet Ilägerberget. Fråg:n om väckt förslag till gatureglering vid nordvestra hörnet af Johaunis plan och den derintill liggande delen af Tullportsgatan förekom derefter till behandling. Snickaren J. I. nell hade uti till drätselnämnden ingifven ansökan begärt att få friköpa på stadens grund inom qvarteret Oxryggen belagna tomten n:r 4 och en i norr derintill gränsande smal gränsdesscin äfvensom de delar utaf stadens mark vid Johannis plan och Norrtullsgatan, som erfordrades för tomtliniens reglerande i öfverensstämmelse med det af särskilda komiterade uppgjorda förslag till gatureglering å Norrmalm. Sedan handelsoch eckonomikoliegium förklarat, att tomten n:r 4 icke var för staden behöflig, bade drätselnämndens första afdelning tillstyrkt bifall till Wissnelis arsökan och föreslagit friköpeskillingen till 500 rdr. I denva fsigt hade äfven beredningsutskottet förenat sig. Detta utlåtande bief af stadsfullmäktige utan diskussion godkändt. Vidare förekom frågan om reglering af Mosebacketorgets vestra gränslivier samt några derinvid belägna gatör: Efter eldsvådan år 1857 hade städen till enkefru Krechler och handlanden Wallman mot betingad itning upplåtit tomidelar invid Moseback. torget med vilkor, att å dessa tomter stenhusbyggnader skulle uppföras. Förändrade konjunkturer i byggnadsväg hade föranledt Krechler och Waliman att tillsvidare deuna skyldighet sig undandraga; nu bade aflidnua enkefru Krechlers rättsinnehafvare, grosshuudlaren Krechler, och handlanden Waliman erbjudit sig utt återiemna of-vannämnda tomtdelar till staden, den förre utan all afgitt och den senare mot en ersättning af 1500 rdr, då likväl derför äfven af honom skulle lemnas så mycket af egna tomter som för torgets reglerande vore af nöden, dock med vilkor att båda skulle vara befriade från den åtagna byggnadsskyldigheten. Drätselvämnden. som ansåg en sådan reglering vara särdeles ändamålsenlig, hade tillstyrkt bifall till sökandenas anhållan och bade beredningsutskottet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med drätselnämndens utlåtande äfven ansett de gjorda anbuden böra antagas, dock med tillägg, att godkännandet utaf aftalet med Wallman skedde under förutsättning, att han utan ändring af vilkoren för öfrigt till staden afstode jemväl så stor del af tomten n:r 11 i qvarteret Urvädersklippan större. som erfordrades för att sydöstra hörntomten af Urvädersgränden måtte kunna på föreslaget sätt afskäras. Äfven detta utlåtande bifölls utan diskussion. Sedan hr statsrådet K. J. Berg hos stadsfull mäktige skriftligen avbållit om entledigande från uppdraget att vara ledamut i fattigvårdsvämuden. företogo nu stadsfullmäktige, som godkände alsäelsen, val till ny ledamot i devna Lömnd efter bemälda hr statsråd, och utsågs till ledamot hofrättsassessorn H. Fäbisens. Beredningsutskottets utlåtande, i fråga om betäckande af en kurhusets brist, granskning af dennu inrättnivgs räkenskaper för år 1867 samt förslag till kurhusafgift för innevarande är, godkändes. Härigenom beslöto stadsfullmäktige att af stadens medel ett belopp af 25,000 rdr finge för tiden till Mars månad nästkommande år ställas till kurbusdirektionens disposition, att i mån af behot etter reqvisition lyftas hos drätselnämnden, dock under förbebäll, ätt dessa medel återbeialas, när kurbusets tillgångar sådant må medgifva, samt att kurbusafgiften för invevsrunde år skall utgå med 0 öre af hvarje inom kommunen bosatt person, som erlägger niuntalspenningar. Till revisorer ätt granska kurhusets räkenskaper och förvaltning för år 1867 utsågos föregående års revisorer hrr Grafström, Hirsch och Sunvt. Hr begnan väckte motion om åtgärder for at: hindra återuppföravdet af nitro-glycerinfabriken vid Winterviken, enär en sådan fabrik, enligt moiopärens förmenande, på grund af åberopade författningar, icke finge anläggas närmare hutfvudstalen än på en half mils atstånd; hvarjemte motivären gjorde framställnivg om att stadstullmäkige måtte bos vederbörande myndighet här istaien anhälla om föreskrifter mot upplag inom bufvudstaden at någon betydligare qvantitet nitroglycerin m. m. Med anledning häraf anhöll hr Smitt, att få meddela några upplysningar. De af hr Bergman iberopade författningar voro k. förordningen at den I Oktober 1858, angåeude tillverkning, uppag och försäljvivg af krut, samt k. kungörelsen af den 26 Maj 1865, rörande tillverkning, värd och försäljning at nitroglycerin. Enligt sistnämnda kungörelse, skall hvad svm finnes stadgadt i förrdvingen at 1858 ätven gälla för nitroglycerin. Förbållandet var nu emellertid; att nitrogiycerinfabriken vid Wimtervikeuw anlades före dem tid; då nämoda kungörelse utkom. Den af konungeus befaliningshafvande örver Stockholm utfärdade tillståndsresviution för wtroglycerin-aktieboiaget att anlägga fabrik för illverkving af nitroglycerin hade newmligen meddelats den 21 Januari 1805, sedan konungens befalluwgsbafvande, etter hållen noggrann besigtning, funnit lokalen särdeles lamplig och passande, samt tillfälle lemnats tor de Winterviken angränsande landställenas imehatvare att skrifcisgen vtira sig i saken, dervid desse förklarade, att de icke bade något att erinra mot fabriksanläggningen. Förenänmmda k. kungörelse trädde först i kraft den 1 Aug. 1865, och kunde så mycket mindre batva retroaktiv verkan, svmw deri föreskritves, att 1853 års förordning, avgå ende krutbiuks atståvd från stad, 4 galler 1ör nitroglyeerinfabrik, som blitvit avlagd fore utfardandet af kungörelsen 26 Maj 1565. Med anledniog at de mycket öfverdrifna berättelser, som satts i Omwlupp om den skada, som timat i följd af explosivnen, ville kovsui Smitt fasta uppmärksamheten derpå, att, utom fabrikens egna område, ingen blifvit skadad till iif eller lem! eller gjort någon större förlust i ekonomiskt bänBeende. Att vid en dylik explosion uågra töusterrutor krossats kunde icke såsvir någon så synner