-Irikedom 1 förhallande till de före 1866 vanI 1 liga utställningarnes numerär är ganska betydlig, skänka mången vacker inblick i det raska och medvetna framåtskridande, som utmärker vår konstskola, och visa huru väckelser och nya uppslag från flera håll tillströmmat just under de båda senaste åren. I hufvudsak kunna dessa yttre impulser hänföras till tvenne slag: våra målare ha otvifvelaktigt lärt och sett mycket hos norrmännen och danskarne, sådana de funnos här 1866, och man har analyserat och begynt i konstnärlig alstring omsätta de rika och betydelsefulla intryck, dem de nu tillgängliga skatterna i vårt nationalmuseum skänka den -luppmärksamme. Vi skola under fortgången at vår redogörelse blifva i tillfälle att i enIskiltheter påpeka, hur dessa inflytelser göra sig gällande hos de mer framstående af våra mästare, och vi skrida derför genast till denJsamma. Sedan vi tagit en, såvidt möjligt, I fullständig öfverblick af de vigtigare företeelserna, skola vi till sist meddela några allImänna antydningar om de resultater, som vunnits, och de förhoppningar för framtiden, Itill hvilka denna utställving kan berättiga. Som vi ofvan nämnde, är arkitekturen, denna de öfriga sköna konsternas grundval och förutsättning, i strängare mening alls icke representerad på utställningen; eget nog isan-Jning, då man besinnar, att vi ega en mästare sådan som Scholander och flera andra aktningsvärda förmågor. Tillfällighet eller ej, kan detta omöjligt annat än störa intrycket laf det hela, äfven om man ej af annat än vanans plötsliga afbrott skulle märka briIsten. Visserligen ha några af våra yngre arTkitekter lemnat en del studier af värde; men I dessa äro utan direkt sammanhang med sjelfI va det vetenskapliga i arkitekturen, om vi -Jundantaga hr Dahls Kapitäl från ruinerna af Ikejsarpalatset i Rom. I och för sig sjelfva betraktade, äro emellertid hrr Gellertsedts och Mankells arbeten rätt behagliga; isynnerhet förråda den förres utsigter af Öja kyrkas portal och torngalleri samt af det inre af Hamra kyrka, alla tre från Gotland, ett öppet och varmt sinne för hans konst och ett redan ej obetydligt herravälde öfver aqvarellens ,teknik. Afven den plastiska konstens alster äro mer än skäligt obetydliga, hvad antalet angår. Naturligtvis saknar åskådaren genast med smärta något af Qvarnströms mästarhand; förlusten för vår konst genom hans frånfälle skall 1 mer än ett hänseende länge kännas. Ej heller hans förträfflige medbroder, professor Molin, har med något arbete prydt utställningen; hans uteblifvande är emellertid förklarligt, då han hela tiden varit sysselsatt med att skänka oss ett verk af monumental art: Carl XII:s bildstod. Men om denna saknad är en förlust för utställningen i dess helhet, måste den åter anses som en synnerlig vinst för de båda unga utställarne hrr O. Berg och Söderman, hvilkas arbeten härigenom undgått det missödet, som förr drabbat dem, att ställas i skuggan af medtäflarnes öfverlägsenhet. Hr Bergs båda grupper, isynnerhet hans Satyr och Faunv, förråda goda studier, om ock kompositionssättet är något för måleriskt, och den nyssnämnde gruppen till tanken något erinrar om Walter Runebergs förträffliga Silen (1866). Den förstnämnde anmärkningen drabbar i än högre grad hr Söderman. såväl för hans bronsgrupp: Kommer, kommer inte!, som hans ej 1 förteckningen upptagna Pifferarin, ehuru särdeles det senare arbetet, hemsändt från Rom, vittnar om en ganska utvecklad säkerhet och frihet i modelleringen, förenad med natur i uttrycket. Det felas blott den unge konstnären en klar insigt om hvad plastiken fordrar i afseende på kompositionssätt, för att snart med heder intaga sin plats bland våra få plastiska konstnärer. Kapten Ulfsparres vargar äro fint utarbetade, men föga intressanta. Ett alldeles särskilt intresse fäster åskådarne vid våra två enda medaljsnidares arbeten; fru Ahlborn och hr Ericsson ha utställt flera särdeles vackra arbeten af detta slag. Om man hos konstnärinnan bör erkänna det! aktningsvärda i den ståndpunkt hon, utan egentligt tillfälle till utbildning, hunnit och till och med kan anse några af hennes arbeten t. ex. Bernh. von Beskows bild, vittnd medtäflarens öfverlägsenhet så i det konstnärliga, modelleringens finhet och uttrycksfullhet, som i det tekniska, i arbetets elegans och kraft. Hr Ericssons bild af prins Oscar t. ex. tillhör det vackraste arbete hans konst någonsin åstadkommit; vi beklaga uppriktigt, att bland de utställda arbetena ej finnes hans yppersta, medaljen öfver Lunds universitets Jubelfest, der Minerva på frånsidan är af en ädelhet i hållning och uttryck, som påminner om antiken. Den skål af brons, framställande de fornnordiska gudarne, hvilken härrör fran samma hand, visar, att konstnären äfven på detta Inytologiska område, så skildt från den klassiska tidens till anda och torm, rör sig med säkerhet, äfven om hans bilder af gudarne ej uppenbara någon synnerligt egendomlig uppfattning. Vigtigare är, att han begagnat gamla runstensmotiver och dylikt för modelleringen och utsmyckningen om en ganska hög grad af konstskicklighet, så är det emellertid omöjligt att misskänna af det hela; han har derigenom, åtminstone i hufvudsak, ådagalagt, att dessa mo.iver äro mäktiga af en rik och nationalsinnet tilltalande utveckling. Bland dem som representera teckningen, gravyrer och dylikt, märkas de redan sedan många år bekanta bröderna Cardon, hvilka utställt några äldre litografier samt NV E.) ett par svartkritritningar, fröken M. Röhi (ett par pastellporträtt), hr Mandelgren, som lemnat några för vår konsthistoria intressanta studier efter väggmålningar från 1641, hvilka . visa ornamentsmåleriet på en jemförelsevis ganska hög utvecklingsgrad, då man besinnar. att målningarne härleda sig från en bondstuga, samt slutligen fru Weidenhayn, som utställt prof af trägavyr, som vittna om ganska stor färdighet, ehuru de naturligtvis ej kunna täfla med dem som utgå från vår förnämsta träsnittsatelier, Ny Illustrerad Tidnings, af hvilken man, märkvärdigt nog, ej träffar något spår på utställningen. Öfriga aquarelister och tecknare få vi tillfälle att behandla i det följande; våra arkitekters vattfägsmålningar äro redan nämnda. Om vi nu vända oss till utställningens huf-: vudsakliga föremål, målarkonsten, så böra vil. för ordningens skull först taga historiemålAA KR KS FK