För Valbo: skolläraren A. Wilund i Graååsen. För Hille: kyrkovärden Anders Andersson i Oppala. LITTERATUR -TIDNING. Innehåll: Dalin, Svensk handordbok. — Erdman, Bidrag till kännedom om Sverges qvartära bildningar. — Bergman, Om de danska folkxhögskolorna. — Ludvig, Fyra dagar i Athen. — Geijer, Sammandrag af nu gällande postförfattningar. — Samling af gällande författningar rörande armen. — Ytterligare om konungaoch höfdingastyrelsen. — Beriktigande af C. F. Frisch, — Literaturoch konstnotiser. Svensk handordbolk, med tillägg af ordens etymologi, jemte ett bihang, innehållande de i svensk skrift allmännast brukliga främmande ord. Af Å. F. Dalin. (Stockholm 1868.) Vi instämma lifligt med författarens ord i företalet till detta arbete, att behofvet af en mindre svensk ordbok till rättelse och hjelpreda, så i det allmänna lifvet som vid den offentliga och enskilda undervisningen, har länge varit erkändt,; och äfven om vi ej i allo kunna godkänna det t, hvarpå detsamma genom . hr Dalins. åtgärd blifvit fyldt, så är det Jikväl vår skyldighet att intyga, det hans arbete öfverallt vittnar om flit och bemödande att vara fuliständig, samt att hans föregående välkända verksamhet jort honom företaget vuxen i flera hänseenen. Hvad vi framför allt vilja hos denna ordbok framhålla såsom förtjenster är dess klara och praktiska uppställning, i det alla sammansatta ord, hvilkas första del utgöres af ett substantiv, återfinnas under detta, att härledda ord upptagas under stamordet 0. s. v. Härigenom samt i följd af en i öfrigt lämplig anordning har arbetet kunnat sammanträngas inom en måttlig volym. Särskildt erkännande bör tilldelas författaren för hans omsorg att meddela de vanligaste främmande orden i ett bihang, ej inblandade! bland de öfriga, ehuru vi liksom han sjelf måste medge, att detta atskiljande är i hög grad vanskligt; för vår del tro vi, att han unnat gå något längre, genom att till bihanget föra t. ex. alla naturhistoriska benämningar af utländskt ursprung (alligator, bambu, dahlia och mångfaldiga andra). De anmärkningar, som kunna framställas, gälla dels naturligtvis bristande fullständighet, något hvarmed man dock ej får vara så nogräknad i en handordbok, dels och isynnerhet bibehållandet af föråldrade former och stafsätt, oriktiga härledningar och dylikt. Om man än håller på den satsen, att lexikografens uppgift väsentligen är att afspegla språket i dess nuvarande gestalt, så måste dock å andra sidan medges, att just den filologiska utredning, han i följd af sin uppgåt underkastar detsamma, ej kan annat än ör honom medföra en betydligt klarare uppfattning än den vanliga af dess grundlagar, hvilken det är hans skyldighet att framlägga och söka införa. Företrädesvis gäller detta om stafsättet, der han åtminstone bör gå så långt som andra hittills vågat, när härledningen och beslägtade ord bestämdt ge det riktiga sättet vid handen. Att vi sålunda här finna bröllop för bröllopp (brudlopp), fågel för fogel (fughl i fornsvenskan), herberge för härberge (af här), jemmer för jämmer (jammer i systerspråken m. fl.), att författaren öfverhufvud fäst för litet afseende vid den nyare tidens fordran på os och äs insättande i sina rättigheter få grund af härledningen, vittnar om större konservatism än lofligt på detta område, dit den etymologiska språkforskningen numera samlat sådana floder af ljus. Äfven alldeles oriktiga former, hvilka redan begynt ge vika för riktigare, har författaren ansett sig böra fortplanta: så annor-lunda ,städes för annarlunda, annarstädes, undersåtare (der dock äfven rätta formen undersåte anges; så äfven med innevånare (invånare), åtanka (dito dito), drots för drottset (bestämda formen drottseten), drott för drotten (plur. drottnar) 0. s.v. Svenska akademiens beryktade gamla regel att genom olik stafning skilja ett ords fler. betydelser, är merendels öfvergifven, men går ännu igen på någraställen, såsom då författa2 ren upptager pligt (skyldighet) och plikt (böter) som två ord och till och med ger dem olika härledning, fastän de i sjelfva verket äro ett och samma ord med två modifierade be-!S tydelser, men samma härledning (pilicht medelt. ty., af, samma sammansättning som vårt belägga). At den etymologiska delen af arbetet har eljest författaren egnat rätt mycken omsorg, och hans upplysningar torde vara särdeles välkomna för det stora flertalet, som Y. äonu i allmänhet hyser ganska dunkla be-5 grepp i dessa frågor. Utförliga undersökningar kan man ej fordra af ett arbete, så beskaffadt och afsedt för sådant ändamål som det nu föreliggande, hvaremot bestämdEA md lr Fr RR SRS 3 mm PD mon tin het och riktighet i uppgifter alltid äro önskh värda. Författarens ordförklaringar kunde så-S lunda ej sällan ge anledning till invändnin: ar, ifall man ville noga nagelfara dem; dels ör trånga, dels för vida definitioner äro emellertid så vanliga i handordböcker och till en del så oundvikliga, att vi hellre erkänna det myckna författaren uträttat i detta fall, än fästa oss vid hvad han underlåtit eller felat. I betraktande af de öfvervägande förtjensterna hoppas vi emellertid att arbetet snart skall tillvinna sig många vänner bland dem som begagna vårt sköna moders-FT mål, och att sålunda en blifvande ny upplaga må kunna rätta hvad som ännu kan befinnas ofullständigt eller felaktigt i detsamma. —TN. — Vi Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartäral; bildningar af A. Erdmann. (Stockholml; 1868.) ; Den frejdade vetenskapsman, som står il), spetsen för de på statens bekostnad för-1