ay ES BA. TG Uelta Sall mente Kyss land att oordningar skulle skulle kunna fram kallas, hvarigenom den polska befolkninge; komprometterades i den österrikiska rege ringens ögon. Emigration från Sverge för 112 år sedan. Då man i dessa dagar öfverraskats af et tecken till att den länge fortsatta och allt jemt växande emigrationen börjat ådraga si; uppmärksamhet från officielt håll, kan de måhända icke sakna intresse att jemför: Iden uppfattning, som nu råder och den son gjorde sig gällande för mer än 100 å sedan, äfven då inom officiella kretsar, fråga om emigrationens sannolika orsaker Det dokument, vi här nedan meddela, utgö också ett bevis på, att emigrationslusten ingalunda är, såsom man ofta får höra påstås en hastigt påkommen feber,, utan ett fenomen, som kan spåras långt tillbaka i tiilden. Det ifrågavarande dokumentet är et utlåtande från år 1756 af den tidens mesi frejdade statsman, kanslipresidenten, riksrådet v. Höpken, och har denna lydelse: I anledning af åtskilliga K. M:ts utrikesministrars berättelser om myckenheten af svenskt folks utflyttande till främmande orter, befallte K. M:t under den 16 November 1752 att en Beredning skulle förordnas, att undersöka orsakerna till en sådan utflyttning, och vid handen gifva botemedlen till dess hämmande. Denna Beredning trodde, under ett så angeläget arbete, icke böra uppehålla sig vid accidentelle orsaker, såsom nemligen att uti .nästgränsande riken lönerna torde vara ansenligare, utan aktades nödigt att efterse, om uti våra lagar och ekonomiska förordninIgar hufvudgrunden kunde upptäckas till utflyttningar, och till den ändan anmodades en fviss man att der uppgifva sina tankar, på det under öfverläggning man måtte ega något att fästa sig vid. Denna mannen använde deruppå mycken tid, mycken möda och mycken eftertanka. Hans arbete blef nog vidlyftigt, samt uti åtskilliga tomer indelt. Den första var näppeligen genomläsen, innan auctoren begärde sitt verk åter, att dervid göra förbättringar, och som han sjelf berättat, hafva dessa förbättringar gjort ett nog vidlyftigt arbete ännu vidlyftigare. Härigenom har ock Beredningen blifvit hindrad i fortgången af sina öfverläggningar och uti sin åtrå att kunna lägga för Riksens Ständer ett betänkande, som i anseende till ämnets vigt och angelägenhet torde hafva förtjent deras uppmärksamhet och kraftiga åtsärd. Emellertid har man i gemen hunnit med att utröna, att tvång och förtryck äro hufvudorsaker att Folket icke vill trifvas i lan det. Man har utrönt att detta tvånget blifvit uppfunnet af okunnighet och af egna intresset, bibehållet genom en långlig vana och inritadt tänkesätt, helgadt genom Förordningar, förökt genom nya våldsamma påfund eller hemliga samt uppenbara missbruk. Man har äfven upptäckt sådana tider, då man trodde myckenheten af inbyggare, så snart den skrede öfver en viss proportion. vara en tunga för landet; sådana tider, då man i följd af en dylik princip, ville reducera antalet och liksom monopolisera Folkets förökelse och tillväxt, samt då man under namn af skick och ordning drifvit en del deraf till främmande orter, der frihet lemnas för lofliga handteringar, och tvång allenast har rum emot laster. Riksens Ständer äro skyldiga åt ett upplystare tidehvarf, att utur vägen rödja principer, som stödja sig på okunnighet och barbari, och icke ega annat försvar än gammal häfd. Men som det torde finnas betänkligt. på en gång att reformera alla missbruk och , mera försigtigt att småningom tillreda en ändring och förbättring; så torde tvänne omständigheter nu behöfva deras omtanka. Den ena nemligen att lämpa de mindre domstolar i riket mera efter Vesprit de la Constitution, som grundar si icke på en unite utan på en pluralitet, hvilken senare kunde vinnas då utom den ordinaire nämnden en nämnd af Riddersoch Ståndspersoner blefve tillsatt, hvilka gemensamt egde rätt att determinera factum till dess natur och egenskap, men domaren att utmärka lagens application. Denna judicature har England hemtat ifrån Norden, och här har densamma blifvit afskaffad af obetänksamhet eller af en esprit dusurpation hos domaren, eller af en esprit de despotisme hos regenten; ty en domare står under närmare dependence än en nämnd. Revision af mindre domstolars utslag vid ett högre Tribunal är ett beneficium, men ett kostsamt. och flebile beneficiwm, hvilket den fattiga långt mindre än den rika och trätdryga förmår nyttja, och emellertid dependefar en saks öde mycket af den första tillredningen. i . Den andra omständigheten är uppbördssättet. Till att sätta kronobetjente uptur stånd att exigera af allmogen mera än den bör betala, är nödigt, att allmogen bör kunna begripa hyad hongm åligger att contribuera, och ertilt fordras ett simpelt contributionssätt. I det stället lärer kunna bevisas, attjh andshöfdingarne sjelfva ofta varit nödsaDp kade att begära upplysningar; att under den t sonfusion. som mänga titlar och svåra utkningar medföra, kronohetjenten tagit af sonden hvad honom behagat, och som så-!g lant allt är möjligt, så tyckes Riksens Stäns lers. omsorg aldrig kunna blifva nyttigare Ah Dn b a En ft Fra or in då de söka utvägar aut göra dylika malrersationer mindre möjliga, och de blitva nindre möjliga ju mera costributionssättet lir simpelt och för den enfaldigaste klart! f ch begripligt. . ö Man bör uti dessa upplysta tider anse om ett axiom: AÅtt ali änanceinrättning, om icke är grundad på kreditens bibehålf ande, är vicieux och skadlig. Frankrike ar spelt banqueroute uti Mississippiska sytemen; England har icke handlat bättre un-V ler Southseatiden, och begge dessa riken egan redit. Sj Sverige har betalt sin gäld och betalar si en ännu, och eger ingen credit. Hvad! nande väl orsaken vara till en sådan skillg ad? I orsaken vara tilld ågra millio förlust genom uppbördsmäns th anqueroutter? Hvad til alla festantier och) on valeurs vid uppbörden? Hvad månde väl orsaken vara till mei ns klagan och missnöje öfver förtryck