blott att summan, med fästadt afseende på de Btora arealen, är så ringa, att dessa förbättrings arbeten kunna blott gå ytterst långsamt framåt Hade summan varit större och utgått i längre tid tro vi att frostens härjningar detta år hvarke varit så vidsträckta eller så kännbara som de m blefvo. Vi må dock vara tacksamma att ett så dant anslag finnes, huru litet det än är. Men obe roende af detta anslag, som vi hoppas fortfarand må utgå, tro vi att en ännu större välsignels skulle tillskyndas de norra länen om en särskile amorteringsfond kunde afsättas för åkerns grunddikning. Har denna hufvud förbättring visat sitt Yälgörande inflytande på mer: lyckligt lottade orter hf fäderneslandet, i det de: mildrat klimatet och påskyndat grödornas mog nad, så är det tydligt att den skulle i ännu högre grad göra det här. Vi kunna ej på siffran upp gifva arealen af åker inom de tre nordliga länen men tro oss ej fela alltför mycket om vi i rundt ta apskadta den till något öfver 60,000 tunnland ngar och hagmarker äro dock ej här upptagne Tanken om behofvet af en sådan grunddiknings fomd är icke ny; den uttalades redan 1855 af med lemmarne på Upsala landtbruksmöte, hvilka be slöto hos K. M:t göra anmälan om behofvet af er sådan fond. Vi minnas ej om propositionen här om aflåtits till rikets ständer; sannolikt. har mar ansett den summa, som hittills behöfde användas utför stor och svår att anskaffa utan alltför känn bara rg ar. Anslagen för jernvägarne hafvs sedan skjutit denna fråga i bakgrunden. Men er sådan fond, ensamt afsedd för de norra länen torde dock ej öfverstiga statens krafter. Vi tr ätt om till en början t.ex. 50,000 rdr beviljades för wvartdera af de tre norra länen såsom amorterings lån, vore dermed redan mycket vunnet. Engels männen, som eljest hafva för princip att staten e; bör inblanda sig i privata företag, hafva dock ; frågan om grunddikning frångått denna regel och för sådana arbetens utförande beviljat af statsme lel amorteringslån på 22 år. Då staten der funnit sig föranledd att komma till hjelp med dessa ån, ehuru dess jordbrukare äro betydligt kapital starkare än vår svenska allmoge, synes det som Norrlands fattiga landsmän mer än väl kunde vara behof af ett sådant lån för en sådan grundförvättring, som eljest öfverstiger deras förmåga att 1itföra. Man får ej förbise att här i norra länen ner än annorstädes behöfves ett sådant undertöd, ty utom det att brukaren är fattig, numera västan utarmad, är den egentliga arbetstiden för ordbruket, sommaren, för kört för att tillåta hoom att med sin inskränkta, vanliga arbetsstyrka, itföra ett sådant företag, utan han måste anlita rämmande arbetare, hv aflöning denna tid på ret är dyrast. Men hvilken fördel för honom tt genom ett amorteringslån kunna aflöna dessa rämmande arbetare för ett sådant företag, som, nligt de praktiska engelsmännens vunna erfarenet, höjer jordens värde med 10 proc.! Mången skall kanhända tycka, att hvad vi ofan anfört är obehöfligt och åberopa, att staten edan gjort mycket för de norra länen, somliga ranhända säga att de erhållit fullt ut likaså mycet som de öfriga delarne af landet. Ehuru vi ej ro det senare påståendet vara exakt, vilja vi dock j här bestrida det. Det tro vi oss dock kunna säga, tt vill man att Norrbotten skall komma ur det rmod som nu nedtrycker det, att dess brutna älstånd åter skall höjas och att det ej skall frament för hvarje missväxtår tynga på det öfriga verge, då mäste ännu mycket göras för detsamna och man måste komma det till hjelp, icke med limosor eller skänker, men med billiga lån. .nlamålet för användande af en delsådana lån hafva i ofvanföre sökt uppgifva. Vi göra icke anspråk vå att hafva uttömt ämnet eller att våra förslager kola anses som ofelbara, och betvifla icke, att nnu mycket bättre kunde uppgifvås; vi hafva lott önskat fästa uppmärksamheten vid några nomenter, som vi för vär del ansett vara af vigt. Men, medan vi framställa dessa behof, såsom väl örtjenta att af staten behjertas och afhjelpas, nedgifva vi villigt att mycket kan och bör från llmogens egen sida åtgöras, men som ännu är gjordt. Härtill torde vi möjligen få återkomma rö fram. t GG. —9