BLANDADE ÄMNEN. Den lurade försigtigheten. Danska Dagbladet för förliden torsdag berättar: En ung svensk bonddräng från Jönköpings län, som allsicke förstår danska, liksom hans:svenska ej heller är lätt att förstå för danskar, kom för några dagar-sedan hit till Kjöbenhavn för att söka sig tjenst.. Han förde med sig en stor säck, hvari han, utom skjotor, strumpor och andra klädespersedlar, hade åtskilliga matvaror, hvarmed hans mor försett honom, på det han ej skullelida nöd under resan. Anländ hit, der han ej kände någon menniska, vände han sig till en kommissionär, för att genom honom få hvad han sökte. Då han emellertidhemma hade hört mycket om de försåt för hvilka nykomlingar, och isynnerhet deras penningar och andra värdeeffekter voro utsatta här i staden, och. då han i detta: hänseende mest fruktade för sin säck, som innehöll hela hans timliga välfärd, bar han den, först och främst, oaktadt den var tung, alltid med sig hvar han gick, och tog vidare, för att så väl han som säcken kunde vara mindre utsatta för fara, nattlogis i en by två mil härifrån. Det hindrade honom dock ej att gå in till Kjöbenhavn hvar morgon för att höra sig för hos kommissionären om någon plats yppat sig, och hem till sitt qyvarter igen hvar afton. Som han en eftermiddag var på kommissionskontoret, träffade han der en äldre man, som talade bra svenska och lofvade hjelpa honom. De gingo ned i en källare för att intaga några förfriskningar, och den välvillige ledsagaren tog hans säck och ställde upp den på en hylla för att den skulle vara i säkerhet medan de voro der. Då det tillika aftalades att svensken skulle taga nattlogis i denna källare glömde han sin förra försigtighet och qvarlemnade säcken medan han med. sin nye vän gick ut för att se sig litet omkring i staden. De hade dock ej hunnnit långt förrän svensken saknade sin ledsagare, och då han ej kunde hitta tillbaka till källaren igen, såg han sig nödsakad att gå sina 2 mil hem igen utan säcken. agen derpå var han så lycklig att på gatan träffa sin vän, som tycktes bli mycket glad öfver att se honom och berättade att han till långt in på natten väntat på honom i källaren. De följdes nu åt, och då de kommit till den källare ledsagaren sade vara den rätta, gick svensken, då den andre var så höflig att öppna dörren för honom, först ned utför trappan. Han såg dock strax att det var orätt ställe, men då han vände sig om för att säga detta var ledsagaren försvunnen. I sin nöd vände han sig till kommissionären, som rådde honom att anmäla saken för polisen, och med dennas tillhjelp har han nu ganska riktigt återfunnit sin vän, men säckens oätbara innehåll var, tyvärr, pantsatt, och dess ätbara del uppäten.