att två af de preussiska blad, som stå rege ringen närvaast utan att rent af vara off ciösa, No-ddeutsche Allg. Zeitg och Kreu zeitung, med häftighet träda inom skrank mot alla dem, hvilka skulle våga diskuter en dylik rent tysk fråga. Norddeutsche föl klarar, att en Mainz-fråga aldrig exister: och aldrig kan komma att existera; Kreu Zeitung, som är det preussiska militärpat tiets organ, säger: Om Frankrike skul försöka att göra besättningsförhållandena Mainz till utgångspunkt för en strid me Tyskland, så skulle detta vara lika be stydande med krig. Tvenne korresponden ser af den 9 dennes från Berlin till Haml Nachr. framställa öfverensstämmande stäm ningen i den preussiska hufvudstadens diplo matiska och militära kretsar såsom ovanlig allvarlig. I det sista af dessa bref heter det För ögonblicket anser man åter horisonte; i Europa mycket olycksbådande. Sedan d sfranska rustningarne blifvit i det närmast Tragta till falländning, förnya sig Benedetti förfrågningar hos grefve Bismarck och utri kesministern Moustiers hos grefve Goltz me oroande hastighet. Personer, som ha haf tillfälle att tala med grefve Bismarck, för säkra, att efter hans åsigt freden i Europ: sedan slaget vid Sadowa aldrig stått på s svaga fötter som i detta ögonblick. Det äl dock en lycka, att han med lika mycker fasthet som klokhet sträfvar efter att upprätthålla freden, så länge det blott på någo sätt låter förena sig med den nationella värdigheten. Tullparlamentet afslöt den 11 dennes debatten öfver handelsfördraget med Österrike och har vid den slutliga omröstningen bifalli nämnda fördrag i dess helhet med 246 röster mot 17. Till Weserzeitung skrifves från Berlin der 11 dennes: Det bekräftas från väl underrättadt håll, att preussiska regeringen icke gjort något försök att waderhandla med Österrike om den nordslesvigska frågan. Underhandlingarne med Danmark stå på samma punkt som förut. Nordtyska förbundets handelsrörelse med Kina öfverträffas numera i värde och omfattning blott af Englands och Nordamerikas och står längt öfver den fransk-kinesiska handeln. Ar 1866 uppgick den nordtyska varuomsättningen med Kina till ett värde af 7,725,921 p. st., hvaremot Frankrikes omsättning derstädes blott utgjorde 1,306,718 Pund, sterling. ÖSTERRIKE. Rikskanslern Beust är nu såtillvida återställd från sin sjukdom, att han den 9 dennes haft audiens hos kejsaren och samma dag gjort en promenad i vagn. Om furst Metternichs afresa från Paris, hvilken framkallat åtskilliga funderingar, skrifves från Wien till Kölnische Zeitung: Såsom orsak till österrikiska sändebudets atresa från Paris bar med förkärlek framhållits furstens broders förmälning, ehuru det härstädes är bekant, att han blott af detta skäl icke skulle lemnat Paris, ty han hade rean afböjt bjudningen till festen. Furst Metternich har fastmera, anträdt resan på allerhögsta föranledande, emedan ministern 1 Paris dref politik efter eget godtycke och derstädes isynnerhet underhöll hoppet om bistånd af Österrike för den händelse att Frankrike skulle .bli imveckladt i ett krig med: Preussen. Frib. v. Beust ämnar söka upplysa fursten om. de politiska villfarelser, åt hvilka han i sin vigtiga ställning öfverlemnar sig, och i fall det är möjligt bringa sändebudet till insigt om Österrikes sanna intressen, hvilka basera sig på fredens upprätthållade. Fursten må gerna ha ett mäktigt och ansedt parti bakom sig; rikskanslern eger tillräcklig anledning att tillrättavisa mibistern.. Dennes resa är således icke en helt och hödlet frivillig, utan en anbefalld. Det är til och med osäkert, om furst Metternich ens kommer att återvända till Paris. Rozsa Sandor, den ryktbare röfvaren, har uppvaktat ungerska ministerpresidenten för sin af konungen erhållna benådning. Fan anhöll på samma gång om en anställning såsom — säkerhetskommissarie i trakten af Csongfad, emedan han ganska noga känner denna trakt. Grefve Andrassy försåg honom till en början med respenningar. RUMANIEN. Furst Carl gjorde i förra månaden en resa till Moldau för att sjelf undersöka dervarande förhållanden med hänsyn till judeförföljelserna. Efter hans återkomst till Bucharest hette det i de officiösa rumäniska bladen, att fursten hade öfvertygat sig om att alla klagomål öfver våldsgerningar mot judarne voro ogrundade, och att en energisk skrifvelse blifvit utfärdad till de utländska makterna, hvari den rumäniska regeringen tillbakavisade de mot densamma framställda beskyllningarne. Emellertid fortsatte de främmande konsulerna i Bucharest sina klagomål och protester motregeringens förbållande i Moldau, och från garantimakterna inträffade omsider en identisk not, hvilken peremtoriskt yrkade skadeersättning till judarne för de idna misshandlingarne och i det hela taget var hållen i ett hotande språk. Detta synes ha gjort sin verkan. Det telegraferas nu under I dennes från Bucharest: Furst Carl har, efter att på sin resa genom Moldau ha kommit till den öfvertygelse, att i distriktet Baken väldsamheter mot israeliterna verklisan egt rum, strax efter sin ankomst hit beallt vidtagande af de strängaste åtgärder mot de brottsliga. Prefekten Lecca har blifvit afsatt från sitt embete, ett stort antal embetsmän och borgare i distriktet Baken, hvilka gjort sig skyldiga till våldsamheter