tan undergått någon anmärkningsvärd förän dring. Bankernas riksmyntskassor hafva visat si vara något i nedgående. Särdeles synes e bank varit i behof af kassaförstärkning. Hvad banksedelcirkulationen i sin helhe beträffar, så hänvisa vi till följande: Om man från de enligt tabellen utelöpande enskilda banksedlarne drager dels de i andra banker inneliggande dylika banksedlar, dels bankernas riksmyntskassor och i riksbanken innestående vid anfordran tillgängliga behållningar, så finner man att i allmänna rörelsen utelöpande enskilda banksedlar, för hvilka säkerhet finnes dels i grundfondsDypateker och dels i kreditivsäkerheter, utjorde: en 31 December 1867. Rdr 18,272,890. 31 Mars 1868. 19,328,220. En ökning af 1,055, rdr har således under qvartalet egt rum. Riksbankens utelöpande sedlar utgjorde: Den 31 December 1867...... Rdr 24,378,640, 31 Mars 1868............ 23,809,410, hvadan en minskning af 569,230 rdr här yppat sig. Hela ökningen af banksedel-cirkulationen utgjorde således 486,100 rdr under första qvartalet. Häraf finner man, att riksbanksedlarne minskats, emedan silfver eller riksbankens förråd af vexlar i utländskt mynt under qvartalet erfordrats för svenska skulders Dbetalande till utlandet. Det tomrum, som de indragna riksbankssedlarne lemnat i den allmänna rörelsen har lyckligtvis blifvit fyldt af de enskilda bankernas sedlar. Men ej nog härmed, utan enär rörelsen, lifligare än vid midvintertid, har kunnat använda ännu mera banksedlar, så hafva de enskilda bankerna under första qvartalet ökat deras banksedelceirkulation med större belopp än riksbanken nödgats invexla af sina riksbankssedlar. Af dessa faktiska förhållanden ramgår klarligen såväl att allmänna röelsens behof bestämmer de utelöpande vpanksedlarnes totalbelopp, som ock att iksbanken ensam har att uppbära tyngden ve de utländska liqviderna så länge riksbanksedlarne äro skyddade af tvångskurs. Ingalunda rodde vi att så snart en illustration till 72 regeringsformen skulle stå till tjenst. EENCOKEETEENE PET IR IOUNVA FATE