gardegaren, ledamoten af folkethinget N. Termansen, hvilka båda på inbjudning af de tr örstnämnda inträdt i komiten. I Mörk Han, sens ställe har sedermera pastor H. V. RasI mussen inträdt. Enligt sin offentliggjorda plan ville komi-Iten utgifva dels urval eller utdrag ur de bä a Ista danska författare, serdeles historieskri: vare och skalder, som passa till allmän-läsn ning, dels nya arbeten som egna sig att klarIl a göra den danska bondens andliga blick, der uppfattningen af hans yrke och hans ställning i samfundet, dels äfven specielt föl ungdomen, till utvecklande af dess läslust, ämpliga skrifter. Allt hvad komiten utgi it har i typografiskt hänseende varit ardadt. Priset är ytterst billigt: för subbenter 4 rdr rmt årligen för sextio ark. Om vi då tillse, hvad komiten utgifvit sedan hösten 1866, skola vi finna att den skött sitt värf med ett nit och en skicklighet, som 0 höjda öfver allt beröm. Hur detta sällap för utgifvande af folkläsning fattat sin ift, framträdde på ett sätt, som ej kunde tås och som sedan ej blifvit jäfvadt, då samlingen 1866 öppnades med tre af Steen Steensen Blichers ypperliga skildringar af det I jylländska folklifvet, hvarefter under samma är följde såväl en af kanslirådet Reinhardt . l utarbetad, populärt hållen och sakrik, framTstä ing af danska bondeståndets öden, som k ett häfte småstycken. Smärre uppsatser — såsom kortare skildringar, lefnadsteckningar, belysningar af praktiska frågor o. d. — sammanföras under benämningen ken i mindre häften, medan de s rifter, som egna sig dertill, utgifvas s i kilda böcker. Det första hättet småstycI ken innehöll följande uppsatser: smådrag om I Fredrik VI; sjöstriden vid Helgoland af Tuxen; hjernans, nervernas och sinnenas verksamhet hos menniskan; hornboskapens antal i Danmark. Följande år utgaf komiten: Egils saga i öfversättning af lektor Lefolii (verserna af Sven Grundtvig); slaget vid Fredericia, skildradt af den bekante krigshistorikern O. Vaupell, med karta och en afbildning af Bissens konstverk den tappre landssoldat; Oehlenschlee; orgespel Hakon Jarl; danska folkvisor från medeltiden, redigerade med inledning af Sv. Grundtvig; ett häfte för ungdomen af G. Rode, innehållande skildringar ur fäderneslandets historia, fabler, sånger, jemte afbildningar och melodier; samt slutligen fyra häften småstycken, innehållande: fotresor i mellersta Europas bergländer af Eschricht; våra pansarskepp af kaptenlöjtnant Tuxen (med afbildningar); en slesvigares teckning af sin skolgång på den tid då tyskan herrskade i det ganska Slesvig; tändnålsgeväret; tre noveller af Thyregod; Remingtongeväret; N. V. Stockfleths lefnadsbeskrifning af Ilektor J. Forchhammer; något om lufttrycket af A. Jacobsen (med afbildningar) o. s. Vv. Och under innevarande år ha utkommit: två af Holbergs komedier (den politiske Kandestöber och Jeppe paa Bjerget) samt ett häfte cken, innehållande: bilder ur norsk; folklifvet, efter Eilert Sundt; drag urv Kr stian IV:es enskilda lif (med afbildningar); Grundtvigs dikt Mester Ole Vind; några i melodier. Derjemte har komiten Idt utgifva en samling visor och anger, till en del med melodier. Bland afhandlingar, som äro under arbete, skola vi nämna: Slesvigarues kamp för sitt modersmål och Hindholmska folkskolans historia. Vi ha så utförligt redogjort för de af komiten utgifna skrifter, emedan läsaren deraf ittast inhemtar, hur komiten uppfattat sitt f att verka för en sann, nationel folkbildning. Spörjes nu, om företaget rönt deltagande från folkets sida, så kunna vi, enligt oss meddelade upplysningar, nämna att förhoppningarne i detta hänseende blifvit uppfyllda, för att ej säga öfverträffade: tusentals exemplar af denna väl valda och prisbilliga folkläsning spridas öfver landet. Komiterade ha också ej tagit sin uppgift såsom en honorabel sinekur, för att vinna en tillökning i titlar, eller för att utan möda skaffa sig erkänsla för ett obefintligt intresse för en fosterländsk angelägenhet. De ha gått till sitt värf, fullt medvetna om, att det kräfde ett nit, benäget till uppoffring af tid och möda, medvetna om sitt ansvar, derest de förfuskade hvad de frivilligt åtagit sig. Framför oss ligga exemplar af komitens cirkulärer till Sogneforstanderskaberne och till enskilda personer, visande hur komiten från början sökt rundt om bland folket vinna medarbetare i sitt vigtiga och prisvärda förehafvande. Liksom detta Udvalg for Folkeoplysnings Fremme har sina föregångare i det välbekanta Trykkefrihedsselskabet (1835—1848) samt Folkeskriftselskabet i Haderslev (1852 —1864), så kan ock det norska Selskabet for Folkeoplysningens Fremme, som nu bestätt i sjutton är, anses utgöra en fortsättning, i en viss riktning, af det ännu existerande, i Norges nyare historia så gagnerikt ingripande BSelskabet for Norges Vel. Det är vid dessa tvenne sällskaper blicken stannar, då man spörjer hvad i Norge uträttats, för att genom god folkläsning främja den stora mängdens bildning. Det senare sällskapet räknar nu, som bekant, en nära sextioårig tillvaro: dess stiftelsedag är den 29 December 1809. Att sprida upplysning genom skrifter och på hvarje annat ändamålsenligt sätt har varit en hufvudpunkt i dess program. Af dess mångsidiga verksamhet äro åtgärderna för ett norskt universitets upprättande samt tidskriften Budstikken de mest bekanta företeelserna. Under de senare årtiondena har den ekonomiska delen af programmet utgjort det öfvervägande föremålet för sällskapets bemödanden, dock ej så, att den litterära alldeles undanskjutits; — vi hade för ett par år sedan nöjet anmäla ett mycket förtjenstfullt arbete om Norges fiskerier, som genom sällskapets försorg blifvit till trycket befordradt och till ytterst billigt pris tillgängligt. Emellertid må verksamheten för god folklitteraturs spridning i Norge numera med rätta erkännas vara koncentrerad i förut nämnda Selskab for Folkeoplysningens Fremme. Det stiftades den 23 Sept. 1851, då dess stadgar antogos och ett representantskap af 12 medlemmar valdes, hvilket sedermera till sällskapets första styrelse utsåg n. Vv. expeditionsehefen H, Nissen, professorerna MJ. Monrad, J. Friis och H. Rasch samt lektor n. Knudsen. Sällskapet räknade redan vid början af sitt andra arbetsår 2400, efter fem år 3600, efter ytterligare fem år öfver 4500 ledamöter. . I nästföljande uppsats skola vi taga jet ska folkupplysningssällska pets verksam het, i ögonsigte, derefter öfvergå till det nu trettiofyraåriga svenska Sällskapet för nylligg kunskapers spridande, som utgifver Liäsning för folket, samt slutligen uttala vår äsigt, huru en tidens behof motsvarande svensk fölkläsning bör vara beskaffad, för att uppfylla sitt ändamål, Ordbok öfver svenska språket af Karl Edvard Kindblad. Häftet 3.. (Sthlm 1868.) Med förevarande häfte har författaren afslätat hokstafven 4. och hunnit in på Be. Det åtföljes af ett särskildt tryckt bemötande af de granskningar al hupg Arbete, som varit synliga i vår tidning och i Svensk litteraturtidskrift. attaren vänder sig hufandsallisact mat nå anctal-a vttranden i