började man allt ifrigare taga pariserexpositionen till modell och söka så mycket som möjligt närma sig densamma. Paris hade sin jardin reservå som så högt prisades af de besökande och ansågs som ett litet paradis i miniatyr. Nåväl, låt oss skapa ett liknande. Paris hade sina aquarier, som gjordes så mycket väsen af och lofvade så mycket, som de, strängt taget, ej till fullo höllo, ergo, vi skola också inrätta aquarier, och dem som gå utanpå parisarnes ändå. Vi ha åtminstone ej brist på afsvatten här. Paris lät bygga Roms katakomber,, hvars blotta namn kom de besökande att pressa sig utanför den trånga ingången och brinnande af nyfikenhet formera kö och stå väntande halftimtals att få slippa in. IFingals grotta tror Havre sig ha funnit ett lika nyfikenhetsväckande namn, som ensamt skall locka hit besökande. En Hon copia af den märkvärdiga naturföreteelsen s här framställas, der basaltkolonnerna bildas af prismatiska glas. Paris hade sin fängslade ballong, som gjorde lustresor ett stycke upp i luften så långt den vidfästade kedjan räckte, men som först på den allra senaste tiden blef i ordning och som således det stora flertalet af de besökande ej hann tagai betraktande. Må den komma hit och fortsätta sina exkursioner. Som en af perlorna vid pariserutställningen räknades den kejserliga paviljongen, må den också figurera här, och så vidare i oändlighet. Sedan man sålunda — på den bredaste basis, det måste medgifvas — fastställt planen för det tillämnade företaget, uppstod frågan: Hvad skola vi roa oss med? Några extra tillställningar måste också upp på programmet och äro lika nödvändiga som någonsin expositionsartiklar. Kapp: ridning, kapprodd, kappsegling, fetes de nuit å la Venise med illumination a giornos och briljant fyrverkeri, karnevalsupptåg, Frans I:s intåg i sin trogna stad Havre, slutande med karusell och tornerspel c. — den ena idn djerfvare än den andra sprang upp i de uppfinningsrika hjernorna och accepterades utan betänkande. Men ännu var man icke riktigt nöjd. Allt detta är ju gamla tillställningar, som oupphörligt återkommande, förlora en del af sin dragningskraft. Någonting noch nie dagewesenes fick lof att hittas på, och det lyckades. Tjurfäktningar på äkta spanskt manår, se det har ännu sjelfva Paris ej skådat. Tjurar, toreadorer och picadorer införskrifvas från Spanien, och direktören el senor don Pablo Mesa från Cadix är redan anländ för att börja sina tillrustningar att göra dessa representationer så splendida som möjligt, så uppskakande som möjligt, men, tillägger programmet lugnande — utan blodtutgjutelse. Tjurarne äro från Navarra af den högst uppskattade, men på samma gång mest fruktansvärda race, och toreadorerna e ryktbaraste från Madrids arenor; men allt detta oaktadt, ingen blodsutgjutelse och ingen fara för 12,000 åskådarne, som den blifvande arenan skall rymma. Om toreadorer och picadorer nu verklifö skulle ba fått sina uttryckliga order att fastålla sin motståhdare vare sig vid hornen eller svansen, utan att såra honom, är 4 dock temligen nyfiken att få veta huruvida de fruktansvärda tjurarne också fått sina instruktioner att hvarken rista upp magen på föremålen för deras rättmätiga vrede eller slunga dem några famnar i höjden och taga emot dem på hornen när de falla ned. Jag vågar tryggt påstå att jag icke är blodtörstig och ser således alltid helst att saken göres upp i godo,, men om till exempel för försigtighetens skull tjurarne bindas och fäktaren håller sig på vederbörlig distans, icke kan man väl med skäl kalla detta för strid. i Att för öfrigt ingen brist blir på konserter, cirkus, teater, kafter c. till tillfredsställande af våra ). resp. smak-, synoch hörselorganer, faller af sig! sjelf. Med ett ord, allt skall uppbjudas för att: göra säsongen så lysande och omvexlande som. möjligt. Arbetena äro för närvarande i full gång och deltagare hafva anmält sig öfver förväntan,. så att efter vanligheten den ursprungligen beräk-: nade platsen befunnits vara för liten och man mår ste taga sin tillflykt till annexer. Till den 1 Juni, som är bestämd till invigningsdag, skall allt vara i ordning. Förinvigningshögtidligheten är specielt bestäldt en kantat för kör och orkester, äfvensom ett poem om minst 200 och högst 300 rader, behandlande sjöfarten. Huru långa raderna skola vara blir troligen författarens ensak, äfvensom om han vill uppvakta med Alexandriner eller vers libresx, blott den bestämda minimiqvantiteten uppnås. På qvaliteten tyckes också fästas ett visst afseende, emedan det poem som blir antaget kommer att belönas med en guldmedalj af 500 francs värde. tställningen skall räcka till den sista Oktober och man gör räkning på ett besök af kejsaren, som svarat, att såvida inga vigtigare affärer taga hans tid i anspråk, skall han göra sig ledig att skutta hit på några dagar. Expositionen skall naturligtvis: blifva universel, det hjelps icke med mindre, och från de aflägsnaste ändar af verlden anlända pidrag och bidraande i massa. Att under sådana förhållanden Sverge och Norge äfven komma att presentera sig är gifvet, så mycket mer,, lärer H. M:ts regering hafva svarat på den erhållna inbjudningen, som vi , deltagit vid fiskeriutställningen i Boulogne och den 7 Å senaste verldsexpositionen i Paris och således ej behöfva föra några särskilda förberedelser,. Diholm collies lära redan vara ankomna från Stockolm, Hvad norska afdelningen beträffar, kommer åtminstone en af dess artiklar att intaga ett framstående rum och ådraga sig en något mer än vanlig uppmärksamhet för så vidt att den redan innan sin ankomst hit låtit tala om sig och förvärfvat sig och sin besättning en viss ryktbarhet. Det är nemligen en liten segelbåt, benämnd Hilma, destinerad till en handlande härstädes. En kapten Andersen jemte två man hafva åtagit sig vågstycket att med den lilla farkosten begifva sig af från Kristiania och hit. Resan, som gynnats af vackert väder och tillryggalagts å fem dagar, har gått bra ända tills hit, men har hållit på att sluta la för de djerfva resenärerna. I trakten af FöJ 1 1 1 J ( camp, ej långt härifrån, har farkosten råkat ut, för en storm, i hvilken den ej kunnat reda sig. q Faran bemärktes lyckligen i tid af en lotsbåt, Merimac, som skyndade den oförvägna Hilma till undf sättning och bogserade henne i hamn vid S:t Val lery-en-Caux, hvarifrån hon dagen derpå kunde t fortsätta färden till Havre, dit hon anlände sistl ; fredag, och gör nu sina små exkursioner i avant-, orten och ute på redden, följd af talrika åskåMares blickar. Man har redan uppställt den dristiga seglatsen som ett motstycke till de tvennej( amerikanarnes färd öfver Atlanten med sin Red,lq White and Blue, som beundrades på påriserexpoji sitionen. Hilma beundras dock ingalunda för sina t behag utan liknas vid en ituskuren citron. 1 En annan expositionsartikel från Paris, meh som ej kommer att uppsättas här, har nyligen passerat 1 Havre, nemligen det så mycket omtalade Ornäs-(4 huset, som norska ångkorvetten Nordstjernen va-ls rit här på några dagars besök för att taga om-l bord och hemföra. En exposition af mera sällsynt slag, som lyck-! ligtvis icke så ofta förekommer, men som var de-l! sto mera lysande medan den pågick, egde rum il slutet af förra månaden ombord å slupen Fan-( chette, lastad med 200 fat petroleum, som af ännu f outredd anledning plötsligen exploderade och inom a minuter var ett enda ofantligt eldhaf. : ( l j J l Tr: Det var en söndagsmiddag, vårsolen lyste i all sin glans och hade i förening med den milda luften utlockat massor af promenerande. Plötsligen höres en häftig knall och inom kort ringlar sig en svart rökpelare i luften, synbar På hvilken punkt af staden man befann sig och tillräckligt utvisande åt hvad håll man hade att söka den inträffade olyckshändelsen. Också skyndar man från alla bål till skådeplatsen och de bassinen omgifvande jerna fyllas efter hand af böljande folkmassor. kådespelet var i sanning imponerande. Det lössläppta elementet frossade ohejdadt af det rikliga materialet och: kickade fräsande sina väldiga eldtungori höjden. En rök så tjock, att man derom ej kan göra sig någon föreställning, ringlade sig oupphörligt upp ur eldhafvet. Att försöka släcka den våldsamma branden var naturligtvis icke tänkbart, man måste inskränka sig till att hållå den inom sina gränser, och äfven detta gaf fullt npp att föra. Lyckligtvis är kajen, invid vilken fartyget låg förtöjdt, ej bebygd. Nå