star på. Tror du inte jag ser hur otäck hon är emot dig, för lilla gubbens skull? Hon vill bli grefvinna, det talte hennes kammarjungfru om i går för fröken Sofi och flickorna. Men ser du baran, afbröt den lilla flickan sig sjelf, en sådan vacker bund! Hvems kan det vara? En stor stålgrå vindthund, förmodligen lockad af korgens innehåll, ilade med lätta språng nedför berget och fram till Aimfe Ici, Wolf! ljöd en låg, men klangful röst på föga afstånd från de båda flickorna De sågo ÅA och varseblefvo en man i jagtdrägt, hvilken stod lutad mot en trädstam Främlingens mörka öga hvilade på Hilda med ett sällsamt uttryck af vemod och beundran. Då han såg sig bemärkt for har hastigt med handen öfver pannan, likasom för att utplåna spåren af en sinnesrörelse som det oaktadt alltför tydligt förrådde sig: blick och åtbörder. Ungdomen, eller snarare ungdomligheten tycktes i förtid flydd från detta ädla, intelligenta ansigte, på hvilket tanken eller sorgen — kanske båda — ristat djupa fåror, Ett och annat silfverstrå inmängde sig bland det mörka, kring pannan och tinningarne något glesnade håret. samt i det rika svarta skägget som skuggade kind och haka. Liksom en drömmande gick den främmande allt närmare de unga flickorna. Förlåt, om jag stör er! yttrade han med en röst till hvars djupa, melodiska tonfall den lilla Aimee hänryckt lyssnade. Han vände sig till Hilda och fortfor: Bländad af en likhet så underbar, att den nästan kunde anses för en synvilla, försjönk jag uti betraktandet deraf, utan att betänka det en främling är oberättigad till en dylik djerfhet. Men nej,, afbröt han hastigt, ur stand att beherrska sin rörelse, en sådan likhet kan