alte om, och vi kunde breda ut den här på stenbordet och säga: duk, duka upp! Säg, röken, vore inte det roligt ? Lilla toka! Tänk om jag skulle försöka trolla! Bred it din näsduk så få vi sen Hilda skrattade och gjorde som den lilla lickan bad henne. Se så, säg nu: duk, duka upp! Blunda först. Ett, tu, trelb Med en snabb rörelse lösgjorde Aimee en liten videkorg som hon burit öfver ena axeln och ställde den på bordet. Ser du att jag kunde trolla, ropade flickan triumferande och klappade i de små knubbiga händerna, Nu skola vi äta frukost. Aimte dukade vp åtskilliga goda saker och bjöd sin vän. en lilla improviserade frukosten smakade utmärkt väl. Hönspastej... och se der, vingele! det var riktigt snällt af fröken Sofi. Hon har blifvit så hygglig på senare tider, och flickorna i köket, med. Förut gjorde de alltid tvärtemot hvad man bad dem. Vet Aimee hvarföre? då gjorde Aimee dem ständigt förargelse. Men nu har Aimte blifyit som andra små snälla barn. Nej bevars; det är inte derföre, utan för din skull, fröken, Dig tycka alla menniskor om, tillj och med lilla gubben med näsan, grefvenj menar jag. Men ingen tycker så mycket om dig som jag. Och lilla Aimåe, med munnen full af hönspastej både ut och invändigt, tryckte en smällande kyss på sin unga lärarinnas friska röda läppar. Ack! om du vore min syster i stället för Fanny, den ledheten, som jag inte kan tåla. Så får ggn säga, då reser jag ifrån dig, sade Hilda förebrående. Då får jag väl lof att tiga, men det ko