Avis, hr Hjort-Lorenzen att utgifva sitt bla under namnet Dannevirke. I följd häraf u kommer bladet hädanefter under namnet He derslev Avis: Dannevirke. Hittillsvarande landtfogden i Husum, Strec kenbach, har blifvit utnämnd till borgmästai i Tönder. Sedan 1864 har denna stad haj fem olika borgmästare. RYSSLAND. Som man hör kommer kejsaren denna som mar icke ätt resa till Warschau, utan ämna i stället göra sitt storfarstendöme Finland et kort besök i Juni och i Augusti uti lägre vid Krasnoje Selo mottaga höga gäster bland hvilka man äfven väntar få se prin Fredrik Carl af Preussen. Regeringen har afslutit kontrakt med köp: mannen Poljakow i Rjäsan om byggande a en jernväg från Kursk till Charkow och er annan från Charkow till Taganrok och Rostow. Den första, 230 werst långa banan skall vara fullständigt färdig till den 15 Augusti 1869; den andra blir 533 werst lång I Petersburg har en fransk läkare blifvit häktad, hvilken i förening med en dam a högre stånd bedrifvit hvarjehanda charlataneri, såsom Börsenhalles korrespondent uttrycker sig, damen har. numera gifvit sig af, doktora har mot borgen blifvit ställd på fri fot och har såsom fransk agent visat sig mycket nyfiken. s . Den efter fyra månaders suspension åter synliga tidningen Moskwa begagnade första dagen den ånyo fick ordet till att förklara, att Moskwitsch på intet sätt varit en mask, utan ingen annan än tidningen sjelf. För denna mer än djerfva förklaring, hvilken slår suspensionsåtgärden midt i ansigtet, har tidningen åter erhållit en varning. ASIEN. Från Ionskong skrifves under den 7 April till Indåpendance belge från Japan: Sir Harry Pärkes, det britiska sändebudet, gjorde sin uppvaktning hos mikadon och blef ganska väl mottagen. Vid sitt återvändande från audiensen blef han öfverfallen af flera japaneser. Några man af den britiska eskorten blefvo sårade, tre af angriparne häktades. NORD-AMERIKA. Rörande fortgången af presidentprocessen berättar Newyork Handelszeitung: Försvaret för Andrew Johnson öppnades med ett tal af hr Curtis, som nästan upptog två hela sessioner. . Hr Curtis är en skicklig advokat och gjorde allt hvad han kunde. Han talade med skärpa, men utan värma. Han uppställde först det påståendet, att presidenten hade rätt att afsätta Stanton, förklarade derefter att han gjort det för att låta domstolen afgöra lagens giltighet och sökte slutligen ådagalägga, att det ej kunde vara fråga om något lagbrott, då br Stanton ännu alltjemt vore krigsminister och följaktligen icke afsatt. Genom det senaste påståendet råkade den lärde advokaten i konflikt med den, hvars sak han försvarade, ty hr Jobnson behandlar fortfarande general Thomas som interimistisk. chef för krigsdepartementet, låter honom. som sådan deltaga i kabinettsförhandlingarne och ignorerar fullständigt den verklige innehafvaren af embetet.. Presidentens olyckliga tal sökte hr Curtis mycket. behändigt halka förbi med en hånande anspelning på representanthuset, som upphäfver sig till domare.i fråga om moral och värdighet och såsom sina ombud inför . domstolen skickat personer, hvilka, som be-, kant, kunde anses som mönster för klassisk elegans. Men hur skickligt än detta hugg var måttadt och huru nära än Botler kunde känna sig träffad deraf, förblef dock saken sjelf densamma. Såsom första vittnet å svarandesidan förekallades general Thomas, och i full generalsuniform samt med ej ringa sjelfbelåtenhet tog han plats på vittnenas bänk. Aldrig har en hjelte och krigare befunnit sig i ett mindre afandsvärdt läge, och det gjorde ett sorgligt intryck att se; huru den gamle inskränkte mannen ej hade den minsta aning om att han gjorde sig till ett åtlöje. AT hans berättelse framgick att Stanton roat sig på hans bekostnad. Alla skrattade, utan att han märkte att det var åt honom. Han medgaf att han sprungit omkring på värdshusen och förklarat att han skulle köra den j lymmeln på porten, men försäkrade nu att et bara varit skräfvel och att. han ej menat så illa med det: Mest beklagansvärd var dock den stackars mannen då Butler fick bonom i sina händer och anställde ett korsförhör med honom. Han invecklade och motsade sig härvid till den grad, att svarandesidan råkade i den grymmaste förlägenhet för detta af henne sjelf åberopade vittne. Slutligen uppträdde han åter på lördagen för att återkalla hvad han sagt dagen förut, och förklara att de långa historier som han dukat upp för kongressens undersökningskomite och för senaten, varit tagna ur luften. Det är och förblir obegripligt hura presidenten kunnat välja just en sådan man att inlåta sig i strid meden jernkarakter sådan som Stanton. — — — Påstås än från många håll att den anklagades advokater göra sig onödigt besvär, då hans fällande förmenas vara redan på förhand beslutet, så är detta. blott så till vida sannt som det obestridliga sakförhållandet gör ett verksamt försvar i de flesta punkterna så godt som omöjligt. Att senaten går partiskt tillväga är alls icke fallet, utan till dess heder vare sagdt att motsatsen är verkliga förhållandet. Vid flera omröstningar rörande ordningsfrågor ha de med stor majoritet fällt utslag till fördel för de af den anklagades advokater uppställda fordringarne och emot den af åklagarne uttalade åsigten. Låter än hr Johnsons fällande och afsättande knappast betvifla sig, så skall han dock ej med fog kunna beklaga sig öfver att man vrängt rätten till hans förfång eller vägrat honom något medel till försvar., Den 17:de ådrog sig det vittnesmål som nfgafs af advokaten Cox, det största intresset. Han vittnade att presidenten uppdrasit åt honom att uppträda som general Thomas advokat i det af Stanton mot honom väckta åtalet samt att söka få Stanton afägsnad på laglig väg. Borgenssumman för seneral Thomas hade med afsigt blifvit återagen för att kunna bringa saken inför högtta domstolen; denna plan hade dock blifvit a ejor genom -geneneralens ställande på ri fot, Derpå följde Sewards vittnesmål att preidenten i en kabinettskonselj tillkännagifvit seneral Thomas utnämning, samt att ban Seward) varit i den tron att Stanton fogat ig i atsättningen och endast begärt tid för tt kunna fiytta sina papper. Dessa båda ittnesmål biefvo, trots kärandesidans proAA AMD AR DUR SR OMÅA Tre est, af senaten medgifna, men deremot icke PES IENIESS 1F ERNER vv sc t pa a hn