rått 1869 endast må gälla för nämnde år, hvarefer en kommande riksdag åter må till pröfning ipptaga frågan, men önskade för egen del ifrågaätta afslag å utskottets förslag i denna punkt och ifall till K. M:ts framställning att gälla för 1869, Tal. tillade att han, oaktadt åtskilligt kunda vara tt anmärka mot de följande punkterna, dock för in del hvad desamma rörde ville godkänna utskottets förslag. Hr Ola Bosson Olsson, som väckt motion om Mlåtande till K. M:t af en skrifvelse med anhålan det alla distriktchefsembeten måtte, i mån af nträffande ledigheter, indragas och deras löner åt statsverket besparas, hade helst sett att en nedsättning blifvit gjord i ännu betydligare mån än hvad utskottet föreslagit. Hr Stråle ansåg det vara ganska naturligt att man ginge betänksamt tillväga då aflöningsstaten uppgår till så stor del af tulluppbörden; medgaf att utskottet ej tillräckligt tagit kännedom om ärendets alla detaljer, men ville dock bestrida att representationen i denna sak skulle helt och hållet förtro sig åt regeringen. Det vigtigaste vore tal:s tanke, att förslaget nu endast komme att lla för år 1869, och ville tal. för sin del yrka bifall till utskottets förslag. Hr Björck fann just i det förhållandet, att 272 tjenster inom tullverket blifvit på några år inagn, beviset för att tullverket i många år varit belastadt med för stort antal tjenstemän, men beklagade att utgifterna, oaktadt de indragna tjensterna, ej minskats. Om utskottets förslag, hvilket tal. väl ville medgifva, vore något ofullständigt, innebure det dock förslag till en ny och behöflig lönereglering, hvilken utskottet medelst sitt förslag i allmänna drag angifvit. Tal. yrkade bifall till utskottets förslag, likväl med undantag af hvad detsamma rörde minskningen af öfverinspektörernas i Stockholm och Göteborg löner, hvilka han, med afseende på den stora uppbörd de omhänderhafva, ansåg böra utgå i enlighet med K. M:ts förslag. Frih. Liljenerantz trodde visserligen ej att den af utskottet verkställda utredning vore så fullständig som den bordt, men vore dock för sin del tacksam för att någon nedsättning blifvit föreslagen. Tal. ville bestrida, det representationen i detta fall skulle helt och hållet förtro sig åt regeringen, ty han ville för ingen del gå in på at! pröfva det hela, utan att pröfva detaljer. Helst hade tal. önskat en fullständigare utredning, mer ville dock lemna bifall till utskottets förslag. Hr Rosenberg ville ej ingå i detaljer, men an såg det ligga i frågans helhet något, som äfver för den i tullverkets ärenden oinvigde måste väck: uppmärksamhet, nemligen att då riksdagen, syn barligen för att erhålla inskränkningar, hos K. M: anhållit att få deltaga i pröfning at förslaget til utgiftsstat för tullverket, erhållit ett förslag son begär en tillökning af 45,000 rdr. Man trodde sit haft skäl att motse en besparing i tullstatens ut gifter, men man hade funnit motsatsen. Tal. biföl utskottets förslag. Vidare uttalade sig hrr Åstrand, frih. Alströme och Hedlund för bifall till K. M:ts proposition hvaremot hrr C. A. Larsson, Keij och Hierta yr kade bifall till utskottets förslag, hvilket äfve! segrade genom votering med 70 röster mot 5 som röstade för bifall till K. M:ts förslag, me den medgifna förändringen att staten endast skull gälla för år 1869. Öfriga fem punkter biföllos i enlighet med ui skottets förslag utan diskussion med ett af hrO!l Bosson Olsson till 4:e punkten yrkadt tillägg, mc ment d, som efter votering med 49 röster mot 4 godkändes och var af följande lydelse: Att K. M:t måtte vid uppgörande af nya state tillse, att så många indragningar som möjligt m ske och lönerna för de återstående ej måtte upj tagas högre än för deras vederlikar i andra en betsverk. Öfriga utlåtanden, om inlösen af så kallade rik gäldssedlar, om utfärdande af statsobligationc samt om ansvarighetslag för fullmäktige i rik gäldskontoret, godkändes utan diskussion.