vidare lemnas ODeSaALL, ————— RO Lördagens plenum. Andra kammaren. Bankoutskottets memorial, i anledning af kamrarnes beslut i fråga om utskottets betänkande med förslag angående riksbankens låneoch kreditivrörelse, föredrogs och hade utskottet, sedan samtliga de i nämnda betänkande framställda förslag blifvit af båda kamrarne bifallna med undantag af andra punkten, angående ett kreditiv till kommerskollegium för manufakturdiskonten, hvilken punkt, bifallen af första kammaren, blifvit af andra kammåren återförvisad, vid detta förhållande ansett sig endast böra hemställa att andra kammaren måtte i ämnet fatta definitivt beslut. Öfverläggningen öppnades af hr Indebetou, som, med fästadt afseende på den korta tid som återstode af denna riksdag, ansåg det knappt återstå något annat än att lemna bifall till utskottets förslag i denna punkt, ehuru tal. ville tillkännagifva, det han ingalunda gillade den princip, som hos utskotten gjort sig gällande vid denna riksdag, nemligen att, så snart den ena kammaren i en fråga gillat utskottsförslagen, ej fästa något afseende vid den andras uttalade åsigt, utan besvara en återförvisning med en omotiverad hemställan om att kammaren må i ämnet fatta definitivt beslut. Tal. ville dock hafva följande tilllägg i denna font att det pelopp af 250,000 rår, hvarmed hittills utgående anslag kommer att förTR, varder till riksbanken inbetaldt den 1 Juli . Hrr Lönnberg och Mannerskants yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Sääf förklarade sig si vara af den åsigt att ifrågavarande lånefond skulle under år 1869 undergå någon minskning, och om någon indragning skulle ske, kunde tal. dock icke fatta att densamma skulle komma att drabba dem som å sina tillverkningar endast egde en lånerätt af 4, 6 eller högst 8 procent, men deremot icke manufakturister och förlagsgifvare i Eskilstuna, som likväl hade en lånerätt af 33!s och 40 procent. På grund af den orättvisa, som häri företeddes, yrkade tal. det infå rubbning måtte ske i hittills bestående förållande rörande kreditivet för manufakturdiskonten. Hr Lindström ansåg anledning vara för handen att lemna bifall till utskottets förslag, helst han trodde sig veta det ingen svårighet vore för kommerskollegium att för närvarande inbetala, om så erfordrades, en summa af 300,000 rdr. Tal. förordade bifall till utskottets förslag. Hr Wedberg förmodade att industrien, som till följd af ogynnsamma konjunkturer under detta år i allmänhet varit i betryck, skulle snart åter gå framåt och sålunda komma i tillfälle att använda de 300,000 rdr, hvilka den föregående talaren upplyst skulle finnas disponibla i kommerskollegium. Då tal. ej kunde se någon anledning till att indragning Å denna lånefond för närvarande borde ske, yrkade han afslag å utskottets förslag iförevarande punkt och förordade fondens oförminskade bibehållande. Hrr Svanberg och Vowgt instämde med den sista talaren. Hr Sjöberg förklarade sig redan förut hafva yttrat att denna låneanstalt icke numera vore tidsenlig, men hade med anledning af de ogynnsamma tiderna förordat att återbetalningen af de ifrågavarande. 250,000 rdr ej måtte ifrågakomma förrän den 1 Juli 1869 och yrkade på denna grund bifall till utskottets förslag, dock med det af hr Indebetou föreslagna tillägg. Hrr Ivarsson, De Mare och Gudmundsson förordade bifall. till utskottets förslag, hvilket ock fm votering segrade med 76 röster mot 56, vilka senare röstade för bifall med det af hrIndepetou föreslagna tillägg. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande i anledning af K. M:ts proposition med förslag till tullverkets utgiftsstater och underkastades dervid den första punkten, bvari utskottet föreslagit nedsättningar i åtskilliga af tjenstemännens löneförmåner, en vidlyftig behandling, hvarvid ordet först erhölls af statsrådet frih. Ugglas, som fästade uppmärksamheten derpå att K. M:t funnit skäl lemna bifall till representationens anhållan, att förslag till utgiftsstater för tullverket hädanefter äfven måtte underkastas riksdagens pröfning. Tal. sade sig ofta hafva hört klandras att såväl aflöningarne inom tullverket voro för stora, som ock att tjenstemännens antal vore öfverflödigt stort, men framhöll såsom bevis på att om dylika anmärkningar under föregående tider någon gång kunnat vara befogade, så borde de stora indragningar, som pi senare tiden försiggått, vittna om motsatsen, På de fyra senaste åren hade nemligen 365 ordinarie latser blifvit indragna och på samma tid endast 53 tillökade, hvarigenom således 272 platser. inalles blifvit indragna med en besparing af 186,80C rdr och ansåg tal detta tydligen visa det man sökt att gå alla billiga önskningar till mötes. Det kan tyckas, fortfor tal., att tullverkets tjenstemän. i jemförelse med tjenstemännen i andra verk, hafva för höga löner, men man måste dervid ihågkomma, att de hafva strängare och vigtigare tjenstg ring, att de hafva större uppbörd om händer är alla andra tjenstemän och då de sålunda bära et stort ansvar och åtnjuta ringa ledighet, får mar ej anse en i förhållande dertill något förhöjd af löning vara någon. obillighet. Grundtanken, son genomgår det k. förslaget till normalstat för tull verket, är att lämpligt nedsätta löneförmånerns för de högre tjenstemännen, och något öka de lägre tjenstemännens vilkor, och af den i k. pro positionen framlagda utgiftsstat visar det sig at det blifvit gjordt, som i detta afseende kunnat gö ras. Ytterligare nedsättningar ansåg tal. vara be roende på en ytterst noggrann detaljkännedom on de göromål, som med de olika befattningarne vor förenade, en kännedom den utskottet ej egde och rimligtvis ej heller kunde ega. K. M:t hade ej nt kunnat göra vidare nedsättningar och det syntes tal. framgå af utskottets förslag att detsamma fö reslagit nedsättningar utan att ha kunnat sätta sig in i de vidlyftiga detaljerna inom tullverket, hvilket förhållande tal. visade genom exempel huru utskottet föreslagit nedsättning i löneförmåner föl tullförvaltare, som omhänderhaft dubbelt större uppbörd än andra som fått bibehålla sina vilko vhträndrade. Då K. M:t, efter mycket och nog grannt förarbete, uppgjort en normalstat, hade tal trott att utskottet, som ej varit i tillfälle förskaffe sig de nödvändiga och noggranna upplysningarne med fullt förtroende till regeringen i detta fall e; skulle ha gjort några förändringar. I jemförels med andra länder upplyste tal. att då utgiftsstater för tullverket i Sverge uppgår till 13 procent a tulluppbörden räknar man i Norge och Danmark 11 å 12 procent och såg förklaringsgrunden i der något större kostnaden härstädes deri, att våri land eger en större mängd stationer än de både angifna länderna. Tal. förklarade sig villig med att K. Mets förslag till stat, att sälla frår