stambanan. Om man vid denna riksdag blott ville apptaga ett lån af 18 mill. rdr, så skulle man nödBas antingen att vid nästa riksdag upptaga ett nytt lån, eller ock att fortfara med det nu några begagnade systemet att för tillfället hjelpa sig fram med ficklån — detta går-an-system, gom hbittills varit så olyckligt. . En annan fråga vore, om lånet borde upptagas inom eller utom landet. Tal. ansåg att det ej låter sig göra att erhålla det inom landet, såvida man nemligen vill undvika de för den allmänna affärsverksamheten menliga inverkningar, som deraf skulle bli en följd. Hr Stråle fann genom sina beräkningar, att riksäldskontoret till jernvägsbyggnader, inberäknadt le 2.250,000 rdr, som utskottet vid denna riksdag föreslagit till nordvestra stambanan, utbetalt 2 millioner, hvilka det icke fått igen och hvilka tal. derföre ansåg nödvändigt att upplåna för att kunna reglera riksgäldskontorets affärer, så att statens penningverk måtte slippa att, såsom detta år skett, Bå omkring och låna småsummor, Hr Berger klandrade, liksom de båda föregående talarne, utskottet derför, att dess beräkninvore vilseledande. Så hade emot vanligheten evillningen blifvit utesluten, tullinkomsterna beräknade till 1 million och bränvinsbränningsafgiften till 700,000 rdr mindre än i K. M:ts proposition. När dertill lades 1,250,000 rdr 8. k. öfverskottsmedel, hvilka utskottet från inkomsterna uteslutit, så erhölls en summa af 5,550,000 rdr. Om ytterligare lades dertill 400,000 rdr minskade räntor, så erhöll man 6 mill. rdr, med hvilken summa den af utskottet uppgifna bristen af 18 millioner borde minskas. Till denna verkliga brist af 12 millioner rdr borde dock läggas det ökade anslaget till nordvestra stambanan, hvadan tal. önBkade att 14 millioner borde upplånas: en Hr v. Tvoil ansåg utskottets beräkningar riktiga, emedan man genom dem kunde erhålla en sann reglering. Det vore riktigt att ej beräkna statskontorets öfverskottsmedel, emedan statskontoret gu runde betala dem ännu, och bevillningen, emeden ej inflyter förr än 1870. Ansåg ett lån af 18 millioner tillräckligt, men i betraktande af det nu ökade jernvägsanslaget ville dock tal. påyrka 20 millioner. Ett större lån vore skadligt, emedan det skulle åstadkomma samma oreda i ärerna, gom blef en följd af 1854 och 55 årens öfverflöd. Hr Rundbäck skulle önskat att erhålla fullständiga och tillförlitliga uppgifter, så att det varit möjligt att bilda sig ett säkert omdöme om ställDingen. . Tih. Liljenerants ansåg de minskade statsinkomsterna härröra icke från riksgäldskontorets Lidrag till jernvägsbyggnaderna, utan från olyckliga finansiella förhållanden. Genom sina beräkningar kom tal. till den slutsats, att den verkliga bristen utgjorde 16,700,000 rdr, hvadan han ansåg 18 mill. såsom det maximum, hvilket borde upplånas. Det vore icke klokt att låna så mycket, att ett öfverskott af 6 millioner rdr funnes till nästa riksdag, emedan det vore att befara, att vederbörande icke skulle gifva sig någon ro, förrän dena summa vore slut, alldeles som vid 1862 års Statsrådet frih. af Ugglas ingick i en utförlig, klar och öfvertygande, samt af bifallsrop helsad framställning för att visa, hurusom regeringen hvarken kunnat eller bort från sin proposition till riksdagen utesluta eller minska åtskilliga inkomsttitlar, såsom utskottet gjort. Tal. erkände utskottets bemödande att få en fast statsreglering och trodde, att riksgäldskontorets ställning skulle bli fullkomligt fast med ett lån af 18 millioner rdr. Mot det större lånet af 24 millioner anmärktes, att det icke vore lyckligt att med en så stor summa hai öka penningtillgången i landet. Endasti det fall att de öfverskjutande 6 millionerna användes till omsättning af det temporära 6 millionslånet vore ingen fara af det större lånet, men också endast i detta fall. Emot den ofta uttalade anmärkningen, att regeringen icke gjorde allt hvad hon kunde för att hushålla med statens medel, erinrade tal. att K. M:t likväl vid denna riksdag äskat 1,400,000 rdr mindre än hvad föregående riksdag beviljade. Hrr Witt och Per Nilsson i Espö talade för utskottets förslag. Hr Key ansk det missnöje, som otvifvelaktigt råder inom landet, icke böra, såsom af åtskilliga fanatiska tidningar skett, tillskrifvas politiska utan ekonomiska missförhållanden. Tal. sökte äfven att ådagalägga riktigheten af utskottets beräkningar. Grefve Posse ansåg den förevarande öfverläggningen bekräfta satsen, att man med siffror kan bevisa hvad som helst. Med klarhet och reda sökte tal. ådagalägga, att utskottet varit i sin ph rätt, då det icke bland inkomsterna medtagit oheloppe som hr Berger ansett böra dit räknas. Men då med det af utskottet föreslagna lånet af 18 millioher rdr ingenting vore afsedt hvarken till betalning af det temporära 6 millionslånet eller de till 7 millioner uppgående kostnaderna för nordvestra banan, borde man, då man nu i alla fall vore tvungen-att upptaga ett lån, bestämma detta till 24 millioner, såvida man vill undvika det hittillsvarande trasslet. Motståndet mot detta högre beLopp fann tal. i den föreställningen, att riksdagen ulle ega nog stark motståndskraft att hindra nya intriger, som skulle uppstå. för erhållande af anslag till nya jernvägar. För sin del fruktade icke tal. att kamrarne skulle böja sig för dylika intriger, Hrr Hierta och Björek talade för utskottets förslag, hvaremot hrr C. A. Larsson och Mannerekaratz för ett lån af 24 millioner rdr. Hr Jöns Pährsson yrkade på bifall till utskottets förslag. Hr Muren, som ådagalade behofvet af ett 24 millioner stort lån, erinrade äfven, att den nuvarande ekonomiska förlägenheten ej uppkommit af jernvägslånen, utan deraf att man brutit emot den en gång af båda statsmakterna gillade princip, att jernvägarne skulle byggas Ana lånade medel. Frih. Gripenstedt sökte å EM att det af utskottet föreslagna lånet vore otillräckligt att så reglera riksgöldskontorets affärer, att man icke a snart blefve tvungen att återigen börja a. Då det nu vore fråga om att upptaga ett fonderadt lån, hvilket tal. ansåg icke ofta böra Bke, borde man taga det så stort, att man finge så mycket, som vore behöfligt till den redan beslutna nordvestra stambanan. Hr Blanche anmärkte att vi ända till i förgår allesammans hade varit fattiga. Nu hade förhbållandena helt och hållet förändrats: I går voro vi redan millionärer och i dag äro vi, sade talaren 18 millions-karlar och 24 millions-karlar. Sjelfva hr Jöns Pährsson nöjde sig icke med mindre än 18 millioner. Sjelf ville tal; vara belåten med ett lån af 16 millioner. En sådan omkastning i opinionen skulle varit oförklarlig, om man icke vore van vid, att så snart den väldige representanten för Gefle eldat på sitt lokomotiv, som under de senaste riksdagarne gnistrat och sprakat så ansenligt, blir det genast lif och rörelse på alla stationer, ja till och med der inga stationer finnas, men der man hoppas erhålla sådana. I går afton, sade tal., hade denne ledamot det nöjet att till assagerare på sitt tåg hafva majoriteten; säkerligen skulle han icke misstycka, om han denna afton finge åka med minoriteten. Sedan öfverläggningen derefter förklarats slutad, anställdes omröstning; och segrade dervid utskottets förslag med 88 röster mot 58. Minoriteten röstade för ett lån af 24 millioner. (Insändt.) Om navigationsskolorna: Såsom bekant är har innevarande års riksda; tillsatt särskilta utskott för afhandlandet och or isni id de allmänna lä