1 a EO RO SE MM Ipr månad, ty allt sådant arvode beräkna månadsvis. Marguerite är numera kapita list och har placerat sina penningar i stats papper, till större delen treprocentsräntoi för hvilka hon säger sig hysa största för troendet. Ett par aftnar har jag varit inbjuden til mitt värdfolk och då haft tillfälle se ma dame Lemaitre göra les honneurs med de oefterhärmliga behag, som är fransyskorna si egendomligt. Det herrskar en god ton i dett sällskap, mer utmärkt genom qvalitet äl qvantitet. I går afton samlades åtskillig: litteratörer och artister af begge könen om kring lampan i salongen, och konversationei var på det högsta intressant. Det är et temligen stort och väl möbleradt run med många taflor, skulpturarbeten, gravyrer planschverk, böcker och hvad, det intellektuella lifvet känner behof af. Arstiden är m så långt framskriden, att de begge glasdör rar, som från salongen leda ut till trädgården, kunna stå öppna hela aftonen för at åta den milda värluften strömma in i rummet. Jag finner mig utmärkt väl en Sådar afton. . . Här Dupuis, om hvilkeh jag skref 1 mit förra Bret, kommer ofta till familjen Lemaitre. Det ät just han som gaf mig anvisning på denna bostad och rekommenderade mig hos dess egare. Han lånar mig vöcker och vi utbyta orhdömen om hvad jag läser. Vanligtvis deltager fru Lemaitre i dessa recensioner. Jag har läst ett par arveten af Jules Simon, en filosof och politiker, hvilken ni vet är deputerad i lagstiftande kåren, men som skrifver den lättaste och angenämaste stil, utan att derigenom förora något i djupsinnig vppfattning. Jag skulle Vilja rekömmendera hans POuridre ät mina bildade landsmäninnor. Den boken inneväller mycket som kan tillämpas äfven på våra förhållanden. Till och med samme författares Ecole knide ined både nytta och 3 bluaeras af svenska qvinnor, hvilka vilja veflita sig om annat än att prata chiffons, äsa chiffons och tänka chiffons — i fall sådant kan få namn af tänka. Förutom Jules Shnon här jag med nöje och uppmärksamhet läst Legouvds redan för många år sedan utgifna UHistoire morale des femmes, som nu är Ytköminen äfven i svensk öfversä 2, men med hvilken jag förut icke ujort bekantskap. Jag har till och med läst Quinels sednaste arbete, la Revolution, en förträfllig bok, synes det mig. Det är icke så inycket en historisk redogörelse, som ej mer en följd af refiexioner och omdömen öfver le stora tilldragelserna, ända ifrån franska revolutionens första timma alltintill dess slut, Jagei efter den 18 Brumaire. Det är träffande och opartiska omdömen, der republikanen Quinet ingalunda skonar revolutionens beroer. Den boken finnes sannolikt icke på verldsdamernas toilettbord — jag hade icke sett den förrän hr Dupuis lemhade fig den — men det är en lektyr, som en qvinna ned bildning mycket väl kan njuta, utan (ara att blifva illamående. Och så läser jag äfven lättare saker, såsom Octave Feuiltet, Erchmann-Chatrian, Edmond About. Ah, jag har irvarande fullt upp ätt göra med min lektyr. Läs uHdrig mer än en bok i sender,, brukar hr Dupuis säga; men det rådet följer jag icke allid så noga. Kanske att jag gör dumt uti utt ej följa det, men jag tycker att jag omöjigt kan göra min morgonlektyr till aftoncktyr och hålla på med detsamma hela dajen i ända. Morgnarta egnar jag åt den ner allvarsamma lektyren och aftonen åt den ättare, öch det finner jag mig väl af. Man vör ju alltid hålla den dieten, hvaraf man när väl Dagen efter den jag flyttat hit for jag på visit till grefvinnan de PBassaicourt, Jag har lragit mig från hennes sällskap, ty den deen af pariserlifvet trör jag mig tillräckligt nna numera; men hölligheten fordrar att ag åtminstone någon gång gör grefvinnan nitt besök, enär hon onekligen visat mig nycken vänskap och, efter allt hvad jag unnat finna, verkligen intresserat sig för nin obetydliga person, Det var i påskveckan. Grefvinnan stod nst färdig att fara ut. Hon skulle begifva ig till kyrkan Saint-Sulpice för att i dess srypta afhöra en andlig confrence öfver det verkliga antalet af taggarne i kristi törneOona, något som yarit myäckra tvist undercastadt. Först ville grefvinnan dock fara ill sin modist för att deltaga uti en conföence angående ett gasatt nytt mod å ommarhattar, och ifrån aint-Sulpice skulle won åka ut i Boulognerskogen. Det Var Longchamp den dagen, den gamla traditiowella promenaden i påskveckan, och ehuru uongehaimp numera icke erkämes af den leganta verldeii, får inan dock äfven den lagen till Boulognerskogen, liksom alla andra lagar, skulle väderleken än vara, såsom frågavarande dag allt annat än behaglig. )m grefvinnan sedermera möjligtvis fick tid, kulle hon fara ännu en gång till kyrkan, lå för att höra abbi Bäuer, en predikant om fdenva termin blifvit ganska modern, huru han i grefvinnavs och hennes umgänsesvänners ögon är vidå underlägsen abbå Modeste. Men Bauer står väl vid hofyet, ch hans predikningar äro derför mycket ftersökta inom vissa kretsar. Det säges, utt kejsarinnats Uppmärksamhet är delad nellan abbe Bauer och hr Worth, i firman Worth Bobergh, hvarom jag förut talat. en sådan predikant måste uppmärksammas vf hela den eleganta Verlden. Grefvinnan hade alltså mycket brådtöm: Ilon talade icke ett ord om sina planer i fseende på min omvändelse och bannade nig icke en enda gång för att jag aldrig ille måla mitt hår och mitt ansigte. Det åg nästan ut, som hade hen glömt mig. jag var synbarligen icke längre på modet i iennies tankar. Derföre gjorde jag också pian kort, tog afsked så snart som möjligt ch for tillbaka till mitt nya hem samt nde mig först åter väl till mods, när jag efann mig bland mina blommor och böcker id det öppna fönstret, inandande den friska årluften och doften från trädgården, lyssande till. fontänens sakta sor! och mellan uskarna betraktande madame Lemaitre och amla Marguerite, som sysslade med persikopaliern, under det Baptiste krattade sandangarne och gnolade på en gammal visa af sCranger. Thora B. TERRI SERENA RIKSDAGEN Sammansatta statsoch lagutskottet har