LU Royal. Den eleganta verlden, som fianerar Ide sistnämnda qvarteren, tror naturligtvis a -Jensamt der är Paris, och den känner föga ti jandra qvarter. Den sträcker sina promena )der till fots på sin höjd till Champs-Elysce och i vagn eller till häst utåt Boulogne skogen. Till Asnidres reser den på jernväs Om allt det öfriga bekymrar den verlden si icke. Och många främlingar, som komm hit, vilja så gerna vara af verld, hvarfö de göra på alldeles samma sätt. Följden bli -Jockså den ensidigaste uppfattning af verlds staden; ty denna är sannerligen icke inskränk till några få qvarter. Jag har fått nya och friska idber seda jag flyttade till denna del af Paris. Det ä en i mitt tycke förtjusande trakt. Gata är bred och snygg, men husenjäro icke höga . vanligtvis blott tva våningar, då, såsom bekan är, Paris har för det mesta sexoch sju , våningshus; ja, bakom Palais Royal finne ,Idet hus på nio och jag tror nästan på ti b q b toelJes RIAA ; våningar. I de sistnämnda höga stenkistorn. finnes det inga individuella personligheter endast hyresgäster, bortblandade med hvar andra, så att säga hopslagna och inpassad i sina hål. Om de verkligen ega personlig: I namn, kunde dessa lika gerna utbytas mo nummer, det enda som behöfs för att skilj I dem från hvarandra. I sådana stadsdelar, som den jag nu bebor fiunas deremot riktiga menniskor, verklig: individuella karakterer, som omöjligt kunna ) sig med att de endast nummereras Här bo isynnerhet artister, d. v. s. inom dc bildande konsterna, vetenskapsmän och författare, och flera bland dessa hafva hvar lilla hus för sig med tillhörande trädgård. der de i ostördt lugn öfverlemna sig åt sina arbeten uti idcens tjenst. Här är tyst och fridfullt, här är frisk luft och grönska. Längs nästan hela gatan ser man blott trädgärdsmurar, här och der afbrutna af en vacker gallerport. På några ställen resa sig koketta små hus öfver muren, och om muren i och för sig verkligen icke är vacker, ty det kan jag icke påstå, kransas den döck af den friskaste grönska, en saftig murgröna, som i pittoreska slingringar låter sig ses äfven från gatan. Öfver det hela herrska ståtliga träd, gamla rakstammiga kastanjer, och de i mjuka, behagliga former framskjutande ukacierna, fom vänligt beskugga täta mässor af syrens vet hus, der jag för närvarande bor, ligger mellan gård och trädgård,, som i Pais alltid är den mest eftersökta belägenheten. Då man kommit in genom den lilla gallerporten, befinner man sig på en omsorgsfullt stenlagd gärdsplan af ej särdeles stora proportioner, men nätt och prydlig. Huset är fanska anspråkslöst, ett litet stenhus: träus finnas aldrig i Paris — med cen bottenvåning och en premier Stage. Det benämnes derför också egentligen blott en paviljong och har i fordna tider hört till ett kloster, som ligger här bredvid, men blifvit derifrån skildt och afyttradt någon gång, då den fromma stiftelsen hade ondt om penningar. På andra sidan om huset ligger trädgården, ett litet paradis med väl skötta blomsterrabatter och ei ständigt plaskande fontän. Den vägg af byggningen, som vetter åt trädgården, är beklädd med vinrankor och kaprifolium, och omkring mina fönster stnyger sig en annan välluktande slingerväxt. Höga träd gifva svalka under sommaren. Flera af dem stå redan nu i full skrud, men akacierna äro icke ännu färdiga. De äro sena på våren, hvaremot de ej heller göra sig brådska att på hösten skaka af sig sina lunmiga: kronor. Vid en af de murar, som skilja oss; från granngårdarne, är en spalier med persikostånd, som lofva godt, säger man, till östen. Mandelträden bafva redan för ngesedan blommat ut, och samma skyndsämhet hafva äfven de andra fruktträden visat. En trappa upp är min våning, belägen. Som sagdt, en liten salong och en sängkammare af de mest diminutiva dimensioner samt ett kök, som i nödfall kan begagnas till matsal, ty det är ett litet, mycket nätt kök. rönsterna ligga åt trädgården. För denna lägenhet betalar jag 100 francs i månaden med möbler och köksattiralj. Bottenvåningen bebos af husets egare med familj. Han är målare, en ganska framstående Könstnär och en utmärkt hygglig man i sina bästa år, så der bortåt fyrtiotalet, kan jag tycka. Lemaitre, så är hans namn, har för ett far är sedan inköpt denna lilla egendom och här inrättat åt sig på bästa sätt. Bottenvåningen är på det smakfullaste inteåd och möblerad, och atecliern, sem är belägen en trappa upp, bredvid mina rum, är den vackraste konstnärsverkstad jag sett. Nästan alla målare och skulptörer i Paris sträfva efter att så snart som möjligt erhålla en sådan egendom för sig sjelfvå, och vanligtvis hyra de ej ut någon del af densamma. Ir Lemaitre säger, att han ännu så länge behöfver inkomsten af de rum han hyrt ut åt mig och en annan liten lägenhet på samma förstuga, som hyres af ett annat fruntimmer, en artist; men han ämnar framdeles begagna hela huset. i Fru Lemaitre, något yngre än sin man, ir ett särdeles älskvärdt frantimmer, alltid sysselsatt med sina bain, sitt hushåll och sin trädgard, men dessutom ganska beläst. Att ega vidsträckt beläsenhet och på samma gang vara en förträfflig husmoder ansåg jag minst möjligt hos en pariserdam. Så hade man, sagt mig redan hemma i Sverge, och den åsigten tyckte jag mig finna bekräftad så länge jag lefde i madame Boisdhyvers pension och umgicks i grefvinnan de Bassancourts salonger. Jag frågade derför häromdagen, om madame Lemaitre icke vore från landsorten. Hon svarade, att hon var född och uppfödd i Paris samt försäkrade, på min ytterligare förfrågan i det ämnet, att hennes vanor visst icke äro sällsynta i detta samhälle, skulle främlingen också i vanliga fall ;j hafva tillfälle att blifva vittne till dem. Jag vet ännu icke hvad jag skall tro om len saken, men är nästan benägen att anse ru Lemaitre såsom ett aktningsvärdt unlantag. Jag har mitt stora nöje uti att se huru nin värdinna sköter sin, trädgård. Hon biädes dervid af tvenne gamla trotjenare, n manlig och en qvinlig, gubben Baptiste ch gumman Marguerite, hvilka begge gingo arf från hr Lemaitres far, som också var nålare. Baptiste fungerar såsom portvakt, rädgärdsdrävg och modell i sin husbondes telier. Det är isynnerhet i sistnämnda genskap han anser sig mycket betydande. Redan för fyrtio år sedan var jag eftersökt om modell,, plägar han säga, men sedan ner än tretio är poserar jag icke för någon annan än herrarne Lemaitre, som äro de er jAg vet na (lnmman MavnunpitAa