het söm är denna lönlösa kår ålagd, besparat staten millioner i det den kostnadsfritt lagt grunden till i detta ekonomiska karteverk, hvars värde nu blifvit så rättvist erkändt? Kan det icke till och med blifva en ren förlust, att just nu indraga andre landtmätaretjensten, då det är fråga om försvarsväsendets reorganisering, till följd hvaraf alla militieboställen nödvändigt måste uppmätas för att kunna utarrenderas, och det enligt gällande författningar åligger landtmätare med lön, d.v.s. förste och andre landtmätare att för nedsatt arvode verkställa kronans förrättningar? Då man jemför hela denna fråga med den behandling frågan om reglering af landssekreterarnes löner rönt, så är det svårt för den oinvigde att fatta, hvarföre åtminstone statsutskottet förkastat ett tillfälle att, utan fara att begå någon orättvisa, bespara staten hundratusentals riksdaler, men deremot för en mer än tvetydig besparing af 24,900 rdr förtager en talrik tjenstemannakår mö ligheten att ens kunna hoppas att, sedan dess bär sta krafter blifvit uttömda, ej behöfva lida nöd — ett RORP som visserligen blott för en bland ef kan blifva verklighet, men som dock är tillräcksj att åtminstone till någon del bevara tron på billighet och rättvisa. O, hvarföre skall man så ofta, så i enskildt som allmän hushållning, sila mygg och svälja kameler.? Z.